Kungar på Järnålder

[Yngwe]

På förekommer anledning efterlyser jag belagda uppgifter om kungar under Järnålder, företrädesvis i det icke-kristna Nordeuropa.


Var fanns dom,vilka var dom och vilken funktion hade dom ?

[Ättelägg]

Beror på vad du lägger i titeln kung.

[Yngwe]

Jag lägger inget i det eftersom jag inte vet vad det betydde då.

[Ättelägg]

Men frågan är väldigt vid, var i det icke kristna europa menar du? Under vilken tid? Pratar du enbart om den germanska titeln kung, eller även andra epitet?

[Yngwe]

Jag vill inte begränsa mig för mycket då jag inte kan sehur jag skulle göra en sådan avgränsning väl motiverad. Så därför kan vi hela oss till norr om alperna och till något som inte är direkt påverkat av den romersk-katolska kyrkan.

[Carl Thomas]

WP skriver så här;

"Den ursprungliga språkliga betydelsen av ordet kung är omtvistad – i fornnordisk litteratur används det för gudars söner eller ättlingar, så att med kung avsågs en son till en gud; enligt Tacitus utnämnde nordborna konungar av de förnämsta släkterna. Titeln är hur som helst mer än 2 000 år gammal; lingvister har rekonstruerat den urgermanska formen *kuningaz, en form som finnarna (kuningas) bör ha lånat av germanerna före vår tideräknings början. Ordet lär betyda "tillhör kvinnan" (kona + -unge/ing det vill säga unge/son till Magna Mater, den Stora Modern/Moder Jord), det vill säga vara en ursprunglig benämning på en fruktbarhetsgudinnas (lat. Nerthus; germ. När) präst. Konungarollen utgjorde också ända till slutet av asatron en prästroll, till exempel vid Gamla Uppsala. Vid tiden för kristendomens införande och de kulturella influenser från södra och centrala Europa som därvid nådde norra Europa, kom titeln att betraktas som motsvarig latinets rex och även kungens uppgifter förändrades i motsvarande riktning."

Frågan är när benämningen Kung började användas i vårt land. Det finns ju många olika begrepp, hövding, Drott är några som används i sagorna.

Thomas

[Yngwe]

Konungarollen utgjorde också ända till slutet av asatron en prästroll, till exempel vid Gamla Uppsala

Källa?

[Carl Thomas]

Vas jag vet dinns inte en enda källa om detta
Thomas

[Anganatyr]

I Rimberts bok om Ansgar från 800-talet omtalas kungar i Birka/Adelsö. På Håkan-runstenen på Adelsö från andra halvan av 1000-talet omtalas kung. Jag anser därför Adelsö/Birka betydligt bättre belagt som kungasäte under vikingatiden än tex Gamla Uppsala. Hur stort område dessa kungar styrde över kan givetvis diskuteras.

[Skoglar]

Childeric I av merovingerätten. Hans son Klodvig var - tror jag - den förste som lät döpa sig.

Sedan är det en fråga om man ser historikern Beda som en källa eller som en sagoberättare. Han beskriver England före, under och efter kristnandet och där finns det fler än en ickekristen kung.





 

[Karlfredrik]

De äldsta bevisade germanska kungarna (rex)  är nog kimbrerna och teutonernas kungar för drygt 2000 år sedan, det germanska kunganamnet skall enligt Snorre funnits som småkungar i alla fall sedan 400-talet; frågan om man ser honom som historiker eller berättare av legender.

[Frågvis Amatör]

"Gorm den Gamle" i Jellinge! Skall Harald Blåtand vara med eller utgå? Kristen kung men han hade nog inte hela Danmark under kontroll.

Källäget för danska kungar är väl ganska bra från 700 e.Kr. och framåt eftersom det fanns samtida skriftliga källor  i nuvarande Tyskland(frankiska krönikor)  Det går att få fram namn men hur mycket makt dessa kungar hade är en annan femma.

En skånsk kung nämns vid namn "Osfrid från Schone" i samband med fredsfördraget mellan Danerna och Karl den Store 811.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A5nes_historia

Thomas I

[stakodder]

På förekommer anledning efterlyser jag belagda uppgifter om kungar under Järnålder, företrädesvis i det icke-kristna Nordeuropa.


Var fanns dom,vilka var dom och vilken funktion hade dom ?

Om jag minns rätt var Hugleik betecknad som rex i den anglosaxiska Liber Monstrorum.

[Boreas]

Eh...

1. http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3728.0.html

2. http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3630.0.html

3. http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/hervararsagan.htm

[Stfan]

Hej är inte klanledare /hövdingar bättre benämningar. Germaner innan kristendom var väl kända för att de inte hade kungar de valdes ev. i krigstid (Goterna undantagna). Arminius var väl ett bra exempel han valdes ju till ledare inför slaget vid Teutoburg (där även skåningar kan ha deltagit via swebiska stamförbundet). När Arminius efter kriget ville göra sig till kung så blev han så småningom dödad av sin egen släkting detta trots att han genomfört en bedrift som ngen före honom lyckats med, ingen germansk högättad tålde riktigt att släktingar hade bättre "ställning".

Det nutida Kungabegreppet kom väl egentligen med kristendomen. På vikingatid var nationell lojalitet fortfarande mycket knuten till person o inte nation.

[vemvet]

Snorre diskuterar också begreppet kung. I ynglingasagan hittar man bland annat i avsnittet om Dygve:

"Dyggves moder var Drott, dotter till konung Danp, son till Rig, som först av alla kallades »konung» på nordiskt tungomål. Hans ättlingar buro sedan ständigt konunganamnet som sitt förnämsta värdighetsnamn. Dyggve var den förste av sin ätt som kallades konung; förut kallades de »drottnar» och deras hustrur kallades drottningar och hirden kallades »drott». Men Inge eller Ingune kallades alltid var och en av den ätten, och alla tillsamman kallades de Ynglingar. Drottning Drott var syster till konung Dan den högmodige, efter vilken Danmark har fått sitt namn."

Helt konsekvent är han dock inte. Både Frö och Fjolne (som var tidigare än Dyggve) benämns också kungar

"Frö tog emot riket efter Njord; han blev kallad konung över svearna och tog skatt av dem"

"Fjolne, son till Inge-Frö, rådde därefter över svearna och Uppsala öd; han var mäktig och årsäll och fredsäll. Fred-Frode satt då i Leire. Emellan dessa båda konungar rådde vänskap, och de brukade bjuda varandra till sig"

[Boreas]

Kungadömen går - pr. definition - i arv.
Annat sätt finns inte - om dom social-politiska lagar skal byggas på naturens lagar.

Agnatiska monarkier fanns även på andra sidan om Atlanten:
http://fr.wikipedia.org/wiki/Tecuhtli

[Yngwe]

Arminus är alltså inte kung och hans ambitioner att bli de ställer till det. Hans samhälle verkar alltså fungera utan en sådan.



Den äldsta kungen "so far" är alltså Childeric, då talar vi 400-tal. Men Childeric  står under direkt inverkan av romersk-katolska kyrkan, döpt eller inte var han romersk foderatus och begravd i en kyrka. Dessutom sägs att hans son Clodvig inför förändringar och samlar frankerna under en kung. Innan dess bestod styret av ett antal kungliga individer.


Hugleik lär vara därnäst, 500-tal förmodligen. Vems kung var han? Dansk götisk eller svensk?


Generellt lär det vara ett problem då folk har för vana att sätta titlar utifrån sin egen kultur. Motsvarar rex alltid kung, eller är det skrivarens egen tolkning?

[Carl Thomas]

Snorres styckte med Drott, Drottar och Drottningar samt Kungar misstänker jag kan vara en förvanskad vandringssägen om att vi en gång för länge sedan hade Drottningar som styrde oss och vars hird kallades Drottnar -  och maken kallades Drott. En sista Drottning överlämnar makten till en man - som då kallas Kung.

Senare under några perioder användes tieln Drots för ett högt ämbete vid hovet. Titeln drots finns belagd i fornsvenskan och Sveriges första Drots tillträdde på 1200 talet.  Drots bör kunna kopplas ihop med Drott, Drottnar och Drottning.

Thomas

[Castor]

WP skriver så här;

"Den ursprungliga språkliga betydelsen av ordet kung är omtvistad [...] Ordet lär betyda "tillhör kvinnan" (kona + -unge/ing det vill säga unge/son till Magna Mater, den Stora Modern/Moder Jord), det vill säga vara en ursprunglig benämning på en fruktbarhetsgudinnas (lat. Nerthus; germ. När) präst. [...]."

En i mitt tycke rimligare etymologi är att ordet Konung/König/Cyning/*Kuningaz är relaterat till orden Kind och Kinne, dvs släkte, familj, klan, stam, folkslag... engelska: kin, fornengelska: cynn, gotiska: kuni, latin: gens.

Ordet Konung kan vara helt eller delvis analogt med gotiskans Thiudans och Kindins och betyda "folkledare", men det skulle också kunna betyda "man av ädel börd" (jfr Tacitus: "De välja konungar med hänsyn till ädel börd").