Ok Lars L. Skitsamma om det var mig du avsåg med ovanstående citat. Prettovarning utfärdas för här kommer mina förhoppningar/förväntningar på TV-serien:
Efter att under mer än 20 års tid grävt och producerat X antal rapporter till en obefintlig/odefinierad publik, hade jag en förhoppning om att arkeologin skulle kunna nå en större publik, definierad av proffs (dvs TV-folk). Jag tror att ett av arkeologins problem med att nå ut är att vi arkeologer (kanske många andra spännande yrkens utövare också) tror att vi vet vad folk vill ha. Det är en ingen överdrift att säga att alla vi arkeologer som deltog i TV-serien blev mäkta förvånade över vad producenter m fl ansåg att folk vill ha. För min egen del har det hittills bara varit en positiv överraskning, en frisk fläkt i den unkna uppdragsarkeologin.
Populariserad arkeologi i alla dess former, definierad av oss arkeologer, tror jag lider av samma problem. Med få undatag tvivlar jag på att dessa, numera visserligen proffsigt layuotade verk, utställningar mm, någonsin blir kioskvältare. Och trots sjunkande tittarsiffror så är det långt mellan den spridning som TV har, och de 50 ex som mina rapporter trycks upp i. Successivt vikande tittarsiffror ger mig delvis rätt i ovanstående påståenden då vi i grävteamet generellt sett tycker att avsnitten blir bättre och bättre...
Därtill ville jag, som plikttrogen statstjänsteman, leva upp till de föresatser som vi fick oss till livs via programförklaringen i "Agenda kulturarv", om nu någon minns denna jättesatsning:-). Där står uttryckligen att "Så många människor som möjligt ska se historia och kulturarv som användbara, angelägna och tillgängliga verktyg. Våra verksamheter ska vara öppna och inbjudande. Människors delaktighet och deltagande ska vara prioriterade."
http://www.raa.se/samhalle/agendakulturarv.aspSlutligen, så är det med skräckblandad förtjusning man ser sig själv på TV. Jag skulle aldrig vilja ha det ogjort.