Sven får svara på om han tror att Malmö museum skulle kunna göra motsvarande sak som Upplandsmuseet gjorde med Uppsala domkyrka, dvs fungera som utgivare. Riksantikvarieämbetet har avvecklat sitt arbete med standardverket Sveriges kyrkor.
Men de hade i alla fall en utställning förra året med anledning av hundraårsjubileet, se
http://www.raa.se/hundra-ar-av-kyrkor/Och man håller på att digitalisera de delar som tidigare getts ut. Se
http://www.raa.se/sveriges-kyrkor-digitaliseras/Utgivningen av Sveriges Kyrkor startade sålunda 1912 men det var inte förrän 1940 som Vitterhetsakademien tog över som utgivare. Sigurd Curman och Johnny Roosval startade arbetet och var drivande ända in på 1960-talet.
Innan skilsmässan mellan Raä och Vitterhetsakademien 1975 fanns kring åtta personer som arbetade med verket, och under perioden 1976-1989 fanns 8 heltidstjänster. Men sen 10-15 år tillbaka har mycket få monografier publicerats och personalstyrkan successivt avvecklats.
Även om Upplandsmuseet är utgivare av de sex banden om Uppsala domkyrka så har arbetet finansierats genom en fond från Vitterhetsakademien (Huseliusfonden). Och hur finansierades arbetet förr? Backar man en 40 år så ser man att arbetet finansierades med anslag från statens humanistiska forskningsråd, från fonder, stiftelser, institutioner och privatpersoner. 10 år senare var det huvudsakligen Raä själva som finansierade arbetet. Men resurserna krympte. 1992 fick Sveriges kyrkor 10 års frist, projektet Sockenkyrkorna startade och engagerade bortåt 20 personer av och till under tiden fram till 2002, finansiären var huvudsakligen Riksbankens jubileumsfond (19,5 miljoner).
De allra flesta av våra kyrkor är fortfarande inte beskrivna i Sveriges kyrkor. Man kan tycka att mycket redan finns utgivet och att det räcker för att kunna dra generella slutsatser, dra paralleller, kunna ha ett helhetsperspektiv och få en överblick. Men det gör det inte, det krävs grundliga publikationer om kyrkorna, och forskningen går hela tiden framåt, nya frågeställningar ställs, alltså behöver arbetet fortskrida.
I Danmark startade utgivningen av Danmarks kirker 1933. Där digitaliseras också böckerna (se
http://kirkeblog.natmus.dk/udstilling-om-danmarks-kirker/) men där fortsätter utgivningen till skillnad från i Sverige. I Sverige har man stor glädje av böckerna om danska kyrkor, liksom danskarna skulle få stor glädje av alla band som vi förhoppningsvis ger ut om de forna östdanska kyrkorna, men det internationella intresset sträcker sig förstås mycket längre.
I Sverige har Länsstyrelserna ett stort informationsbehov om kyrkorna, där tog man över kyrkofrågorna 1995. Svenska kyrkan har givetvis ett stort kunskapsbehov som förvaltare av (de flesta) kyrkor, forskningsvärlden har ett stort behov av information. Och kyrkorna med dess miljöer är allas kulturarv, alla är vi nyfikna och undrar över smått som stort. Men inget verkar hända.
Någon kanske vet vad som hänt efter att utredningen ”Kunskapsuppbyggnad kring kyrkomiljöerna som kulturarv” presenterades 2009, se
www.raa.se/publicerat/9789172095502.pdf ?