Författare Ämne: Fanns "det rättvisa kriget?"  (läst 3361 gånger)

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
Fanns "det rättvisa kriget?"
« skrivet: juli 03, 2013, 13:29 »
Fanns "det rättvisa kriget?" jag undantar ren försvarskrig av det egna territoriet. Ofta får man intrycket att segraren alltid endast hade ädla motiv och förlorarna enbart skurkar  och krigsförbrytare. När stämde detta överens med verkligheten?h krigsförbrytare. När stämde detta överens med verkligheten?

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Fanns "det rättvisa kriget?"
« Svar #1 skrivet: juli 03, 2013, 14:42 »
WW2 tycker jag passar in.

Många soldater ansåg att de inte stred mot Tyskland, de stred mot Nazismen. Motsvarande sak gäller i viss mån även Japan.

 Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Fanns "det rättvisa kriget?"
« Svar #2 skrivet: juli 03, 2013, 15:28 »
Under andra världskriget var många högre allierade officerare intresserade av att få utbyta erfarenheter med deras tyska tillfångatagna motsvarigheter.

Eisenhower ansåg att detta i grunden var fel. Han uppfattade att han kommit till Europa för att få stopp på nazismen och då skulle man inte fraternisera med nazismens hantlangare (ungefär, fritt ur minnet).

Källa Desmond Young, överstelöjtnant i indiska armén, som tillfångatogs 1942 och efter kriget skrev en Rommelbiografi.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Fanns "det rättvisa kriget?"
« Svar #3 skrivet: juli 05, 2013, 13:54 »
Det hela blir jäkligt problematiskt då flera situationer i WW2's början faktiskt motiveras med att man ska försvara (i praktiken ofta befria) det egna territoriet.  Det fanns ju faktiskt massor med tyskar som hamnat under annan flagga och som gärna ville tillbaka, och det fanns ju faktiskt en viss logik i Sovjets oro över det korta avståndet från Leningrad till Finska gränsen, finnarna hade faktiskt inte suttit helt timida i sin bastu under mellankrigsåren utan tvärtom varit rätt aktiva på Sovjetiskt territorium, och hade dessutom rätt täta kontakter med tyskarna. 


I slutänden kan man knappast skilja ett krig från det föregående eftersom varje fred skapat en situation som innebär en potentiell krutdurk.


Man kan sätta upp ett tankescenario.
Finland var under lång tid en del av Sverige, och där bor många svenskspråkiga som utan svårigheter skulle kunna sägas vara etniska svenskar. I scenariot förstärks de "sannfinländska" tendenserna till den grad att svenska förbjuds i det offentliga och svenskspråkiga egendomar beslagtas med motivationen att de stulits från sannfinnländare.   Skulle det då vara motiverat och ädelt att svensk militär gick in och skyddade svenskarna?

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
Fanns "det rättvisa kriget?"
« Svar #4 skrivet: juli 05, 2013, 17:45 »
Det hela blir jäkligt problematiskt då flera situationer i WW2's början faktiskt motiveras med att man ska försvara (i praktiken ofta befria) det egna territoriet.  Det fanns ju faktiskt massor med tyskar som hamnat under annan flagga och som gärna ville tillbaka, och det fanns ju faktiskt en viss logik i Sovjets oro över det korta avståndet från Leningrad till Finska gränsen, finnarna hade faktiskt inte suttit helt timida i sin bastu under mellankrigsåren utan tvärtom varit rätt aktiva på Sovjetiskt territorium, och hade dessutom rätt täta kontakter med tyskarna. 

I slutänden kan man knappast skilja ett krig från det föregående eftersom varje fred skapat en situation som innebär en potentiell krutdurk.

Man kan sätta upp ett tankescenario.
Finland var under lång tid en del av Sverige, och där bor många svenskspråkiga som utan svårigheter skulle kunna sägas vara etniska svenskar. I scenariot förstärks de "sannfinländska" tendenserna till den grad att svenska förbjuds i det offentliga och svenskspråkiga egendomar beslagtas med motivationen att de stulits från sannfinnländare.   Skulle det då vara motiverat och ädelt att svensk militär gick in och skyddade svenskarna?

WWII var väldigt komplicerat. Utöver de omständigheter du nämner så är det väl enda gången som två demokratier av västerländsk modell har legat i krig? (UK & Finland). Sedan, även om vi svenskar idag är glada för att Tyskland förlorade, hur kul hade vi tyckt att det vore om Finlands fortsättningskrig 1941-44 hade lett till en total sovjetrysk seger?

"Bra att ryssarna vann, men också bra att de inte vann för mycket..."

Det intressanta med Eisenhower är att han tog en moralisk ståndpunkt, inte bara "kriga för hemlandet, rätt eller fel"

Om ditt scenario. Min uppfattning IDAG är att det vore moraliskt tveksamt att skydda människor för att de talar svenska, men rätt att straffa en regim som bär sig åt som kräk. Oavsett vilken minoritet det vore fråga om. Resonemanget är rent hypotetiskt förstås, finnar skulle aldrig bära sig åt på det viset.