Ang vattenösning

[Gorm]

Vattenösning lär enligt flera källor ha förekommit i det förkristna Norden, exempelvis:

Rigstula (vers 34)
Havamal (vers 158)
Nordiska kungasagor (NKS 1:83, NKS 1:105, NKS 1:138, NKS 1:126)
Harðar saga (kap 8 )

Man brukar få höra att kristendommen tog upp denna sed och det är därför man idag öser vatten på barnets huvud i samband med dopet. Finns det något som bekräftar att man gjorde detta under medeltid (dvs efter ca 1100), dvs finns det en kontinuitet?

/Johan

[Leif]

Dopfunter måste vara en ingång till denna problematik. Men som så ofta i arkeologin brukar väl artiklarna inte dirket handla om bruket utan snarare om tillverkningen och materialet.

[Gorm]

Men som så ofta i arkeologin brukar väl artiklarna inte dirket handla om bruket utan snarare om tillverkningen och materialet.

Det var därför jag postade i Fornskandinavisk religionsforumet och inte i något av arkeologiforumen. OM man öst vatten på barnet under t ex medeltid som man vanligtvis gör idag (dvs "stänker" vatten på barnets huvud)så borde det väl finnas nedtecknat någonstans? Om man tittar på dopfuntarna från t ex 1100-tal så är de ju faktiskt så pass stora att man skulle kunna sänka ner ett barn helt och hållet i dem, därav min fråga.

/Johan

[Sven lagman]

År 1875 återfann metropoliten i Nikomedien, Bryennios, i Konstantinopel en handskrift från år 1056 med titeln "De 12 apostlarnas lära" ("Didache ton dodeka apostolon" eller "Didakén"). Texten i denna handskrift går långt tillbaka och omtalas redan på 300-talet. Här berättas bl.a. ett antal kristna ceremonier vid t.ex. dop. Vattenösning utan att doppas ner var enligt denna handskrift tillåten att praktisera, t.ex. om det endast fanns begränsat vatten till hands. Tre gånger skulle då vattenösning ske på huvudet. Sjuka och åldringar kunde alltsedan den äldsta kristna tiden också få enbart vattenösning. I slutet av 1200-talet blev vattenbestänkelse utan förbehåll godkänt som dop av den västromerska kyrkan medan för den östromerska det endast var neddoppning som gällde.

[Joakim]

Så vitt jag vet har man hält vatten på barnets huvud inom kristendomen genom alla tider. Det ska vara ett tecken på förnyttfödelse, man "tvättar" bort våra synder och föds en ny en människa som kristen. Detta gjorde man från Johannesdöparen till idag inom kristendomen så vitt jag vet/tror.

Denna sed med att hälla vatten över huvudet har funnits i flera religioner med olika syften. Oftast symboliserar det att man tvättar bort onda handlingar eller andar. Rening helt enkelt.

[Gorm]

Inom katolicismen så är det, så vitt jag vet,  brukligt att sänka ner hela barnet under vatten när det döps, inte bara stänka vatten på huvudet. Min fråga var om det finns belagt att man gjöt vatten på barnets huvud vid dopet i Europa under 1000-1100-talet, och om ja, hur utbredd var detta?

/Johan

[millie]

Vattenösning + namngivning var en ceremoni för att erhålla "civilborgerliga rättigheter". Vattenösningen skulle ske 7-9 dagar efter födelsen. INNAN  vattenösning och namngivning var barnet inte accepterad och kunde sättas ut. EFTER vattenösning och namngivning var det mord att sätta ur barn.
Kyrkan - om den ville få fotfäste - var således illa tvungen att införliva vattenösningen under ett nytt namn och med ny förklaring - i annat fall sattes föräldrarna i dilemma, när de inte fick ägna sig åt gamla seder och samtidigt då inte hade ett rättsligt skydd åt sitt barn... Det kunde helt enkelt inte vänta - enl. civilrätten, lagen - tills de blev vuxna. Kuriöst nog har seden att vänta med att tala om barnets namn och först uttala det vid dopet så alla äntligen kunde höra det, hållit i sig som en tradition (åtminstone tills min generation döptes på 50-talet).

Inom kristna kyrkan har det inte skrivits om barndopet förrän på 200 talet - och då som ett relativt nytt och onyttigt fenomen (Tertullianus). Först med Augustinus (400-talet) blev det påbjudet med hot om att barnet annars for till helvetet ifall det dog. Barnceremonier med vattenösning i Medelhavsområdet kan mycket väl även här ha varit normen innan och tvingat kristendomen till eftergiften att döpa barn. Inget står i NT om Barndop.

[Hans Menzing]

Om jag minns rätt så döptes Jesus av Johannes döparen i en flod, han doppades alltså ned i vattnet. Och det finns i alla fall en tolkning av dop kommer just av ordet neddoppning.
Sedan med vattenösning eller doppning anses vara en rest av gamla reningsceremonier. Så dopet fanns långt innan kristendomen nådde våra bygder och kan inte ha påverkats av seder här.
Dessutom finns det ju kristna samfund än idag som doppar hela personer i en vattengrav i samband med dopet.

[Adils]

Vattenösning lär enligt flera källor ha förekommit i det förkristna Norden, exempelvis:

Rigstula (vers 34)
Havamal (vers 158)
Nordiska kungasagor (NKS 1:83, NKS 1:105, NKS 1:138, NKS 1:126)
Harðar saga (kap 8 )

Man brukar få höra att kristendommen tog upp denna sed och det är därför man idag öser vatten på barnets huvud i samband med dopet. Finns det något som bekräftar att man gjorde detta under medeltid (dvs efter ca 1100), dvs finns det en kontinuitet?

/Johan

Från början sänkte man ner hela barnet under vatten, precis som Jesus och grabbarna och idag baptisterna.

[Hans Menzing]

Precis, ett arv från judarna.