Varför gör de på detta viset? Lite raljerande över det "moderna" museet..

[daggpil]

Kalla mig en gammal stofil, ja vad ni vill men jag förstår inte hur eller varför flera museer har utvecklats till "multimedia installationer" Vad menar jag med detta? Jo, idag tänkte jag få mig lite kultur till livs och vandrade in (på arbetstid..) Österlens Museum i Simrishamn. Tänkte att där exponeras nog en hel del spännande fornsaker och annat göttigt att fundera över..

Första intrycket: En fullkomligt belamrad museieshop där man kan handla säkert 50 sorters te,  leksaksbilar i plåt, made in china tillsammans med lite designprylar för den trendmedvetne och en ocean med annat bjäfs

Andra intrycket: Den vänliga personen som stolt visade in mig i bronsåldersutställningen som visade sig bestå av högst 10 föremål i mörka (mystiska kanske avsikten var?) montrar. Tre ipads var uppmonterade på väggen och där kunde man som besökare vända i vrida på ett minimalt urval föremål i alla vinklar. Det hela accompanjerades av suggestiv "bronsåldersmusik" och jag tror att det åskade lite i högtalaren också. Ja just det, man kunde rita lite på en berghäll med digital teknik också för att få samma skaparlust som hällristarna. Jaha.

Upp en våning: Där fanns den sedvanliga stadsmiljöuppbyggnaden, fiskestugor och diverse interiörer från slutet av 1800-talet. Gäsp. I den tomma biosalongen mässade en inspelad gumma om "ja, så gick det till på den tiden minsann när sillen gick till, då var det ett slit må du tro" osv" Givetvis en del texter på väggarna med upplysningar kring hur hårt kvinnorna fick slita förr, bla bla bla. En liten hörna med tre kranier funna i hamnen och en i princip tom hövdingagrav, nej förlåt, det var ju en kvinnograv. Kanske en trollkona med mycket makt? Har för mig att det även var inspelat måsskrik och dunket av fiskebåtar i bakgrunden. Jag riktigt förflyttades till en hamn - not.

Ännu en våning: På detta plan suktade jag efter något riktigt mastigt historiskt, kanske gamla vapen & rustningar eller varför inte något om medeltiden och en skrälldus med saker att bese och fundera kring. Men nej, utställningen hette: Särken först - Om kläder o människor på Österlen. Jovisst, det fanns också en utställning om knypplerskor och konstnärer, kalaskokerskor och redare, fiskare och bönder.

Ordet museum härstammar från mouseion som i antikens Grekland var en helgedom åt muserna. På 1700-talet blev den allmänt vedertagna betydelsen av termen museum en lokal där man bevarar samlingar och där de kan visas för allmänheten. Varför ska det vara så svårt att lyfta fram sakerna? Jag vill se föremål, inte tvingas lyssna på musiken som druiderna dansade till i månskenet. Låt mig slippa det inspelade spraket från elden. Låt mig någon gång få komma till ett riktigt gammaldags traditionellt museum, finns det några kvar?

Mvh/Daggpil

[Spiring]

Jag vill se föremål, inte tvingas lyssna på musiken som druiderna dansade till i månskenet.

Jag känner igen känslan, har haft den rätt ofta efter att ha besökt museer i Sverige. I synnerhet när det gäller utställningar med historisk / arkeologisk anknytning. Fast jag har antagit att anledningen är rent praktisk - att det helt enkelt inte finns så många föremål att bygga utställningarna på. Det kanske bara är en halv sanning.

(Som försvar för landets museer kan man väl tillägga att de utländska museer jag jämfört med oftast har legat i storstäder; kontinentala småstadsmuseer kanske inte är så mycket bättre?)

[AndreasE]

Fast jag har antagit att anledningen är rent praktisk - att det helt enkelt inte finns så många föremål att bygga utställningarna på. Det kanske bara är en halv sanning.

Föremål finns det i överflöd. Inte alltid i de lokala museernas samlingar, men det går att låna in från de större samlingarna. Hur utställningar ser ut beror nog mer på trender inom museivärlden. De senaste 15-20 åren har fyndmontrar med pedagogiska föremålsbeskrivningar ansets föråldrade. Istället har man velat skapa mer upplevelsedrivna utställningar, med mindre fokus på föremål och mer fokus på besökarens egna tankar och upplevelser.

Om det görs bra så kan det funka, men tyvärr så blir det ofta bara fel. Ofta saknas medel för mer än lite ljud ur högtalare och möjligtvis något litet bildspel, och nästan alltid försvinner föremålen nästan helt. 

[Spiring]

Och då blir det lätt soppa på en spik. Om det ens finns nån spik.

[Spiring]

Jag kan på sätt och vis förstå tankarna bakom. En stenyxa utan kontext blir egentligen bara ett ovanligt format stycke sten. Och många museer har väl nån slags Public Service-uppdrag - ett kollektivt minne för gemene man. Hur lockar man in barn och ointresserade vuxna på museerna?

Problemen som uppstår är dock flera. Det jag och andra verkar känna är att kontexten ofta tar över och skymmer föremålen.  Det är heller inte alltid budgeten tillåter några extravaganser - det verkar bli typ "vi går ut här på baksidan och spelar in oss när vi slår på lite plåtar och ropar 'hjälp, vikingarna kommer!' Det blir förvånansvärt bra inspelning med min iPhone". Och för oss med specialintresse saknas sällan kontexten, den har vi i bokhyllan, för att inte tala om det överflöd som finns att hitta på nätet. Ett museibesök kan då kännas ungefär lika upplysande som att läsa en kvällstidningsartikel.

Men är det här uteslutande ett svenskt fenomen? Jag har varit på museer som Nationalmuseum i Köpenhamn, tittat på ett överflöd av bronsföremål och bronsålderslik, och kommit ut fylld av intryck. Till och med en så anspråkslös utställning som den i Jelling kändes värd besöket. Men de små museerna i exempelvis Gamla Uppsala och Birka har inte varit några upplyftande upplevelser, det intressantaste har nästan varit böckerna i museibutikerna. (Nu var det ett antal år sen jag var in på museet i Gamla Uppsala, i och för sig, så det kanske hänt saker där i samband med senare års utgrävningar.) Som jag skrivit tidigare har jag antagit att detta beror på att vi inte har lika många spektakulära föremål som exempelvis Danmark, men det tycks ju inte vara så...

[AndreasE]

Alla som har varit på Historiska i Stockholm vet att det finns fantastiska föremål i utställningarna. Det är definitivt inte problemet. (Mossliken är ju förstås svåra att slå...)

Att göra en arkeologisk utställning är väldigt dyrt, så de flesta mindre museer får ofta dras med samma gamla utställning i många år. Museet i Gamla Uppsala har tex kvar den första utställningen som gjordes till museets invigning. Det är dock inget fel på föremålen - vendelhjälmar och svärd, fynden från den rika båtgraven som undersöktes på 70-talet, och utvalda föremål från kungshögarna. Presentationen är dock inte jätteinspirerande, och den berättar inte särskilt mycket om Gamla Uppsala, troligtvis för att man faktiskt inte visste särskilt mycket om GU när den gjordes.

Tyvärr så finns det inga konkreta planer på en ny utställning när de pågående utgrävningarna blir klara. Först måste ett beslut om finansiering tas.

[Carl Thomas]

Jag har alltid haft svårt för att museer presenterar gamla rostiga och fövridna saker och talar om vad detta har varit för någonting, en knkv, ett svärd, osv. Vad jag skulle vlja se är föremål som de såg ut i sin samtid, gärna bredvid det riktiga fyndet.

En av mina söner frågade mig efter ett besök på ett museum varför vikingar bara använde gamal rostiga saker. Jag rycker det beskriver situationen bra.

Thomas

[AndreasE]

Just när det gäller kopior som visar hur föremålen såg ut när de var nya, så har jag känslan att det inte är särskilt populärt inom museivärlden, att det inte anses vara tillräckligt "autentiskt". Ofta så krävs ju ett ordentligt mått gissning. Dessutom anses nog rekonstruktioner vara lite gammaldags... Lite "diorama-varning".

Sen kan st nog på de mindre museerna handla om en kostnadsfråga. En riktigt bra rekonstruktion av en vendelhjälm eller ett praktsvärd osv är inte billiga.

[Carl Thomas]

Tror du inte att våra museer ser ut som de gör just bereonde på tänkandet i museivärlden? 

Thomas

[Yngwe]

[size=78%]Sen kan st nog på de mindre museerna handla om en kostnadsfråga. En riktigt bra rekonstruktion av en vendelhjälm eller ett praktsvärd osv är inte billiga.[/size]

Det är väl där den digitala tekniken kommer in. Det är betydligt billigare att visualisera fyndet i sitt ursprungliga utseende på en skärm och det ger möjligheter att utveckla det hela med kartor om var det hittats, var liknande hittats och så vidare. Tiden för montrar och stela diaramor är förbi.

[AndreasE]

Tror du inte att våra museer ser ut som de gör just bereonde på tänkandet i museivärlden? 

Thomas

Absolut, vilket är ungefär vad jag sagt, i kombination med saker som ekonomi.

Det är väl där den digitala tekniken kommer in. Det är betydligt billigare att visualisera fyndet i sitt ursprungliga utseende på en skärm och det ger möjligheter att utveckla det hela med kartor om var det hittats, var liknande hittats och så vidare. Tiden för montrar och stela diaramor är förbi.

Kanske det, men generellt så räknar man med en levnadstid för en basutställning på runt 10 år, och många är äldre än så. De flesta basutställningar runt om i landet är alltså producerade innan den digitala tekniken var vare sig billig eller särskilt bra. Sen är det nog inte säkert att det blir billigare i längden - digitala inslag i en utställning kräver betydligt mer underhåll än mer traditionella utställningar. Det kan vara svårt för framför allt mindre museer att underhålla en digital utställning.

Rent generellt behövs det mer anslag till att förnya landets basutställningar oftare. På så sätt skulle man både kunna inkorporera nya rön snabbare än idag, och dessutom kontinuerligt justera sådant som inte fungerar (pedagogiskt, intressemässigt eller visuellt). Ny digital teknik ingår förstås i detta.

[Frågvis Amatör]

Balkåkratrumman är nog nuvarande Sveriges märkligaste bronsåldersfynd men är undanstoppad i ett skåp i ett sidorum på Historiska i Stockholm. Man måste verkligen leta efter den.

http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=96948&page=8&cat=0

Thomas I

[Carl Thomas]

Kallas den inte för "Gong" längre? 

Thomas

[Frågvis Amatör]

Carl Thomas;

Kallas den inte för "Gong" längre? 

Jag läste det. Hade ingen aning.

Fick se den första gången live på Historiska i vintras och den är mycket större än intrycket man får via bilder.

Thomas I

[Yngwe]

Absolut, vilket är ungefär vad jag sagt, i kombination med saker som ekonomi.

Kanske det, men generellt så räknar man med en levnadstid för en basutställning på runt 10 år, och många är äldre än så. De flesta basutställningar runt om i landet är alltså producerade innan den digitala tekniken var vare sig billig eller särskilt bra. Sen är det nog inte säkert att det blir billigare i längden - digitala inslag i en utställning kräver betydligt mer underhåll än mer traditionella utställningar. Det kan vara svårt för framför allt mindre museer att underhålla en digital utställning.

Rent generellt behövs det mer anslag till att förnya landets basutställningar oftare. På så sätt skulle man både kunna inkorporera nya rön snabbare än idag, och dessutom kontinuerligt justera sådant som inte fungerar (pedagogiskt, intressemässigt eller visuellt). Ny digital teknik ingår förstås i detta.

Jag är tveksam till att den digitala tekniken är dyrare. Om vi tar svärdet som exempel, så ja visst, det kostar pengar att skapa en 3D-animation av det. Men, denna kostnad kan faktiskt delas av flera eftersom den sen kan kopieras med en knapptryckning och användas av andra, t.ex andra museer, forskning, läromedel och så vidare.
En stor del av kostnaden är givetvis själva hårdvarorna, skärmar, projektorer och pekare, men dessa borde kunna prispressas rejält med centrala inköp. På det stora hela tror jag det blir betydligt billigare i längden, och möjligheterna att förmedla blir oerhört mycket större.

[AndreasE]

För det första så handlar det ju sällan om stora centrala inköp, då museerna till största delen är regionalt finansierade av länsstyrelsen eller kommunen, inte centralt. Sedan måste en digital utställning hela tiden underhållas, då man i stort sett står utan utställning om någon del av tekniken går sönder. För mindre museer är det här mycket problematiskt. Det är då säkrare och billigare att ha utställningar som till största delen är "analoga".

Som jag skrev så hoppas jag att digital teknik kommer ha en roll i framtidens utställningar. Men jag tror att för att det ska bli möjligt måste vi först se till att museerna får mer medel till sina basutställningar, och dessutom får kontinuerliga medel för underhåll och uppdatering av dem.

Sen kan jag tillägga att personligen så går jag inte till ett arkeologiskt museum för att titta på digitala rekonstruktioner. Jag vill se de riktiga föremålen. Digitalt material kan bidra till upplevelsen (fördjupande information, detaljfotografier, rekonstruktioner, interaktiva kartor osv) men de borde inte var fokus.

[Yngwe]

För det första så handlar det ju sällan om stora centrala inköp, då museerna till största delen är regionalt finansierade av länsstyrelsen eller kommunen, inte centralt. Sedan måste en digital utställning hela tiden underhållas, då man i stort sett står utan utställning om någon del av tekniken går sönder. För mindre museer är det här mycket problematiskt. Det är då säkrare och billigare att ha utställningar som till största delen är "analoga".

Som jag skrev så hoppas jag att digital teknik kommer ha en roll i framtidens utställningar. Men jag tror att för att det ska bli möjligt måste vi först se till att museerna får mer medel till sina basutställningar, och dessutom får kontinuerliga medel för underhåll och uppdatering av dem.

Sen kan jag tillägga att personligen så går jag inte till ett arkeologiskt museum för att titta på digitala rekonstruktioner. Jag vill se de riktiga föremålen. Digitalt material kan bidra till upplevelsen (fördjupande information, detaljfotografier, rekonstruktioner, interaktiva kartor osv) men de borde inte var fokus.

Givetvis måste museipersonalen utbildas i att ta hand om grejerna, men där skräcken för driftstopp är starkt överdriven. Det rör sig i snitt om några timmar om året och det är betydligt mindre tid än den museerna var drabbade av totalt stömavbrott på 70-talet.


Vad gäller orginalföremålen så är du ju nörd och kanske inte riktigt representativ, och det gäller väl för de flesta av oss här på forumet. Givetvis vill jag att föremålet ska finnas där men en replika i originalskick behöver jag inte, då tar jag hellre en digital variant som jag kan snurra på och jämföra.

[AndreasE]

Givetvis måste museipersonalen utbildas i att ta hand om grejerna, men där skräcken för driftstopp är starkt överdriven. Det rör sig i snitt om några timmar om året och det är betydligt mindre tid än den museerna var drabbade av totalt stömavbrott på 70-talet.

Jag kan bara återberätta vad museianställda på mindre museum som jag har arbetat med har sagt. Alla som har jobbat på platser med bildskärmar (matvarubutiker, kollektivtrafikstationer, köpcentrum osv) vet att driftstopp är en ständig huvudvärk som ibland tar dagar att fixa. Glöm inte heller bort att personalen på mindre museer dessutom ofta är säsongsanställda som endast jobbar deltid eller på timme. I en sådan situation finns det sällan tid eller pengar att utbilda merparten av personalen till att lösa tekniska problem.

[Spiring]

Digitalt material kan bidra till upplevelsen (fördjupande information, detaljfotografier, rekonstruktioner, interaktiva kartor osv) men de borde inte var fokus.

Man behöver dessutom inte offentliga lokaler för detta digitala material. Ett fullt ut virtuellt museum skulle man kunna besöka från fåtöljen eller på bussen. Vad ska vi då med fysiska museer till?

[Yngwe]

Jag kan bara återberätta vad museianställda på mindre museum som jag har arbetat med har sagt. Alla som har jobbat på platser med bildskärmar (matvarubutiker, kollektivtrafikstationer, köpcentrum osv) vet att driftstopp är en ständig huvudvärk som ibland tar dagar att fixa. Glöm inte heller bort att personalen på mindre museer dessutom ofta är säsongsanställda som endast jobbar deltid eller på timme. I en sådan situation finns det sällan tid eller pengar att utbilda merparten av personalen till att lösa tekniska problem.

Det beror bara på undermålig utbildning och rädsla.  På det företag där jag jobbar har vi 6 bildskärmar i drift minst 10 timmar  om dygnet. Vår verksamhet tar tvärstopp om dessa inte fungerar.  Dessa stopp uppgår kanske totalt till 4-6 timmar per år och genomsnittliga tiden för åtgärd ligger på ca 10 minuter. Den absoluta merparten av dessa åtgärder utför vi själva. Det blir alltså tio minuter ungefär varannan vecka. 10-dubbla antalet skärmar och det är fortfarande bara fråga om en eller två arbetsdagar i månaden.


Av någon anledning tror jag att det är mindre problem med säsogsarbetare. Killar och tjejer i 20-årsåldern löser det nog snarast bättre än fast anställda stofiler med egna inventarienummer.  Hos de sistnämnda ligger nog problemet, dom vill inte för att de inte tror att de kan...