Bures !
Jag förutsätter att alla som deltar i detta forum är allvarligt intresserade av arkeologisk forskning. Arkeologisk forskning bör bedrivas tvärvetenskapligt, det torde väl alla arkeologer vara överens om i dag ... Jag sände Zachrissons föreläsning (vilket jag inte
kan tänka mej att hon har någonting emot...) för att visa var forskningsfronten ligger i dag.
Jag hoppas att alla läser den i sin helhet ...
Här är bara några citat:
(Foredraget ble holdt i Tromsø på seminaret "Sørsamisk forskning og undervisning" 8. og 9. april 1999).
1. "På svensk sida hade jag då under flera år lett ett utvidgat, ännu mera tvärvetenskapligt projekt med en rad forskare från olika länder och representerande olika ämnen. Vi hade arbetat vidare med ämnet och kunde förstärka vår tolkning i en slutpublikation 1997, Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien.
[Zachrisson, I., Alexandersen, V., Gollwitzer, M., Iregren, E., Königsson, L.-K., Siven, C.-H., Strade, N., Sundström, J. Med bidrag av Nockert, M., Westerström, B.A., Bartholin, Th., Ågren, T. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum, Stockholm, 1997. 272 sidor. ISBN 91-7209-057-X, ISSN 1101-9301.] "
2."Idag tänker sig de flesta i Sverige enbart samer som en renskötande folkspillra i norr – men för inte länge sedan bodde de i Dalarna, liksom i Trysil i Norge. För 2000 år sedan var större delen av dagens Sverige-Norge samiskt område – och förmodligen talades samiska språk i Norden när de germanska en gång kom in."
3."Skrivna källor från ca 550-1350 e.Kr. stödjer tolkningen. De har många uppgifter om samer i syd. Samer, finn, omtalas på 1100-talet som bosatta i sydöstra Norges inland och i skogsmarkerna längs den nuvarande gränsen Norge-Sverige. De var en naturlig del av det norröna samhället; man levde i ett nära samarbetsförhållande."
4."Det språkliga materialet, d.v.s. det sydsamiska språket och ortnamnen ger följande bild, se språkforskaren, fenno-ugristen Norbert Strade i Möten i gränsland: (ur sammanfattningen sid. 185).
Sydsamisk er det mest konservative af de samiske sprog og indeholder en lang række arkaiske træk, hvoraf enkelte går tilbage til en førsamisk sprogform. Disse arkaismers geografiske placering gør det umuligt at regne med en sen sydsamisk invandring nordfra ... Desuden tyder arkaismerne på at sydsamisk har en lang selvstændig udvikling bag sig . ...
En ny sproghistorisk teori anser den uralsktalende befolkning for at være urbefolkningen i hele det nordvestlige Eurasien, og samerne som stammende direkte ned fra denne gruppe. Ifølge teorien har samisk og dets uralske forløbere været talt langt syd for den nuværende samiske sydgrænse, bl.a. i hele Sverige, indtil den indoeuropæiske ekspansion fra ca. 4-3000 f.v.t. begyndte at assimilere de uralske sprog og trænge resterne mod nord."
Så långt Zachrisson. Det följande är "mej själv" ...
HUGGET I STEN..Det finns det som är hugget i sten. Över hela det ursprungligen samiska området finns klippkonst och hällristningar som till innehållet stämmer överens med bildkonsten på de samiska trummorna. (Ernst Manker: Samefolkets konst 1971).
Bildkonsten på de nordskandinaviska berghällarna har utforskats av bl.a. arkeologerna Gutorm Gjessing, Gustaf Hallström, Povl Simonsen, Anders Hesjedal, Knut Helskog m.fl.
Nyare bidrag finns att studera i boken Myanndash - Rock Art in the Arctic.
Myanndash (Mjandaš) är det östsamiska namnet på den guldhornade renen, till
hälften människa, till hälften ren. Mjandaš är diminutiv av Maadaräkk (Máttaráhkká),
urmodern, Moder Jord.
I Nordnorge ligger fyndlokalerna för denna klippkonst spridda utmed kusten från Östfinnmark till Tröndelagen. På svensk sida är den kända klippkonsten koncentrerad till Jämtland, Härjedalen och Ångermanland, från fyndlokalerna i Tröndelag sträckande sig tvärs över Skandinaviska halvön. Anmärkningsvärt är att detta fyndområde sammanfaller med området för den s.k. bipartitionen under landisens avsmältning, då den i Skandinaviens inre kvarvarande isen bröts i en nordlig och en sydlig del. På senare tid
har man funnit många fler hällmålningar och hällristningar, bl.a. i Padjelanta. Flera kommer
att bli funna ...
I södra Finland finns hällmålningar (Ville Luho) och i norr hällristningar. Vid Vita havet och sjön Onega (uttalas Anjega, namnet kommer av samiskans Jiennegaš) finns rika klippkonstområden med både ristningar och målningar. Beträffande klippkonsten i Onega- och Vitahavsområdet har man kunnat påvisa slående likheter med klippkonsten i Nordskandinavien och även med figurmotiv på samernas trummor. Här finns också figurer som åker skidor. (Skidor är en samisk uppfinning ...scritifinnoi = skridfinnar = samer ... Tacitus). Hela det karelska området befolkades vid denna tid - för ca 4000 år sedan - huvudsakligen av det samiska fångstfolket. (W.J. Raudonikas, Jurij Savvatejev, K.D. Lauskjin m.fl.)...
ÁLDÁ är ett urgammalt samiskt ord. Namnet Áldá - eller varianter som Álddár - finns över hela Sameland. Det är namn på samiska heliga platser - en del med hällristningar, offerringar, seitar, gravar. Hällristningsfälten Áldá ("Alta" är en norsk förvanskning) är ett av UNESCOS världsarv och ligger vid Jiepmaluokta = Sälungebukten. Hit kom sälarna en gång i tiden för att föda. På "norsk" har Jiepmaluokta blivit till "Hjemmeluft" - som har översatts vidare till engelska med "Homeair"! Det finns många sätt att gå vilse på ...
Den som vill säga något hållbart om urbefolkningen i nord bör lära sej samiska. Alla som forskar på historia och förhistoria i nord borde kunna samiska. Att kunna samiska och känna till samisk kultur och traditioner är mycket viktigt för att kunna komma med hållbara tolkningar.
Läs boken "Helleristninger" av
Arvid Sveen. 1996. Om hällristningar i Jiepmaluokta/Hjemmeluft i Áldá/Alta, Finnmark.Boken beskriver ett stort utval av hällristningar och sätter in dem i historiskt sammanhang. Flera av hällristningarnas bilder är identiska med bilder på den samiska trumman. De hör hemma i ett sammanhang i samisk kultur och noaide-tradition. Boken finns på Ájtte museum i Johkamohkki.
Ni bör också läsa Knut Helskog: "Helleristningene i Alta" (Alta museum), Lars-Ivar Hansen/Björnar Olsen: "Samenes historie fram til 1750" (Cappelens forlag), Audhild Schanche: "Graver i ur och berg. Samisk gravskikk och religion 1000 f.Kr. till 1700 e.Kr.", Arkeologi på Slettnes. Tromsø Museums Skrifter XXVI (45 arkeologer var med i utgrävningarna). Resumé:
"De utgravde lokaliteter og strukturer dekker tidsrommet ca. 9000 BC - 1000 AD. Det er gravd Eldre Steinalders boplasser på 3 ulike lokaliteter. På en av disse ble det gravd en boligstruktur. Hovedparten av de utgravde objekter består av hustufter fra Yngre Steinalder og Tidlig Metalltid. Det ble foretatt omfattende undersøkelser av slike tufter på tre felter på den sørlige delen av Slettnes, og i tillegg ble det foretatt prøvestikk på et felt på den nordlige siden. I forbindelse med utgravningene ble det også funnet 5 løsblokker med helleristninger (verdens nordligste) som ved hjelp av geologiske stratigrafiske iagttagelser kan dateres til overgangen mellom Eldre og Yngre Steinalder. Endelig ble det gravd flere boligstrukturer og noen hellegroper som kan dateres til Samisk jernalder i det 1.årtusen e.Kr. Tuftene fra 1.årtusen f.Kr viser en tydelig utvikling frem mot disse senere tufter, som på grunn av likheten med de historisk kjennte samiske gammer entydig kan tilskrives samisk forhistorie."
De hällristningar det här talas om liknar också de som finns i Jiepmaluokta och de bilder som finns på samiska trummor från medeltiden - och ända fram till i dag.
Läs också t.ex. Björnar Olsen: Bosetning og samfunn i Finnmarks forhistorie och
Samisk forhistorie - rapport fra konferanse i Lakselv 2002, finns på Várjjat Sámi Musea/Varanger Samiske Museum. Det finns MYCKET mer att studera , för nu är det full fart på den samiska forskningsfronten. Men det här räcker väl en stund ?
Den samiska kulturen har uråldriga rötter. Lycka till med studierna !