Ja, jag har alltid tyckt att sådana här påståenden om vilka som var "först" på plats, eller det "äldsta" folket är rätt meningslösa. Ju mer man läser om de äldre tidsåldrarna, paleolitikum och mesolitikum, desto mer meningslöst framstår det. När ska man sätta gränsen för vilka människor som "räknas"? Stora delar av jorden har ju varit mer eller mindre befolkade mycket långt tillbaka i tiden, t.o.m. Homo Erectus fanns väl på plats åtminstone i Afrika och stora delar av Asien. Det som gör Nordeuropa (och samernas områden) lite speciellt är väl att det var istäckt relativt långt fram i tiden, i denna tidsskala, så där kan man kanske (i bästa fall) överblicka hela historiken av människans inflyttning in mot den bortdragande iskanten. Men i södra delarna av Europa blir tidsperspektiven otroligt mycket längre. Vem var först i Sydfrankrike?
Nej, instämmer att vi arkeologist kunniga (om man som "fritidare" får vara förmäten) ska hålla oss för goda för sådana här resonemang kring vem som var först. Att samerna har stor rätt till sitt renbetesland är självklart, men följer av att deras levnadssätt var en flerhundraårig tradition redan när nybyggare började konkurrera om älvdalarna på 1600-1700-talen, ett levnadssätt som också uppehållits in i modern tid. Detta tidsperspektiv räcker som argument för samerna, tycker jag, utan att nedlåta sig till resonemang som sträcker sig tillbaka till järnåldern eller ännu längre, där man inte längre riktigt kan leda någonting i bevis.
/Mats