Citat: Det är väl förstås möjligt att så är fallet, men jag vet inte om så många arkeologer tror på den hypotesen idag. Det faktum att dessa sorters föremål hittas i den översta elitens gravar från Skandinavien i norr, till England i öster och Italien i söder, tyder för mig snarare på att vi har en europeisk övre elit som genom kontakter med varandra utformat ett gemensamt symbolspråk, i vilket föremål tillverkade i det frankiska området, och då framför allt i de merovingiska kungliga verkstäderna, spelar en viktig roll.
De som framför hemvändarhypotesen ser ju uust detta som ett bevis på hemvändare, alltså samma fyndmaterial i Italien, England, Frankeike och Skandinavien. En tolkning är ju den du framför, en annan tolkning är att detta är ett gravskick som spreds med hemvändarna som tog sig till just dessa områden på 500 talet. Gravsicket poppar upp hastigt samtidigt - och försvinner sedan sakta under några sekler eftersom hemvändarna assimileras? Materialet kan alltså tolkas på minst två olika sätt.
Nu hade vi ju den turen i vårt land att våra historiker gjorde allt för att skydda alla storhögar mot utgrävning, och det skall vi ju vara tacksamma för idag. De misslyckades med att skydda bland annat GU:s storhögar och vi ser idag hur den tidens arkeologer utförde sina utgrävningar, du har ju beskrivit hur de bar sig åt. Samtidigt haltar vår kunskap om storhögar rejält eftersom vi enbart har kunskap om storhögar i Mälardalen. Storhögarna i resten av vårt land lyckades man ju skydda mot utgrävningar. Vad vi alltså använder som referenspunkt på det internationella planer är lalltså lokala gravar från Mälardalen. Vi vet ju inte om alla våra storhögar har samma fyndmaterial - eller inte. Det är naturligtvis en stor brist i vår kunskap.
Thomas