Författare Ämne: Stenskepp vittnar om långväga resor och ett maritimt nätverk i Östersjön  (läst 16320 gånger)

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
Nu kallade väl Tacitus östersjön för mare suebicum, Suebernas hav.  och som romare lär han ha använt sig av ett befintligt namn.

I alla sammanhang där Tacitus talar om Östersjön använder han begreppet "oceanen". Nordsjön och Östersjön betraktas som ett sammanhängande hav som avgränsar Germanien i nordväst och norr:

Germanien i helhet sett skiljes från gallernas och räternas samt pannoniernas  land genom floderna Rhen och Donau, från sarmaterna och dacerna genom folkens ömsesidiga fruktan eller genom bergsträckor. För övrigt omgives det av oceanen.

De Nerthus-dyrkande folken som sannolikt bodde vid södra Jyllands östkust hade en helgedom på en "ö i oceanen". Rugierna och lemovierna som bodde bortom goterna sägs bo "i oceanens omedelbara grannskap".

Bara på ett enda ställe använder Tacitus begreppet "Mare Suebicum" och det är nar han talar om var någonstans aestierna bodde. Med ledning av uppgiften om att aestierna samlade bärnsten kan vi lokalisera dem till våra dagars Kaliningrad-enklav. Sju och ett halvt århundrade efter Tacitus, berättar Wulfstan om folket este som bodde vid ett vatten som kallas "Estmere". Fornengelskans Estmere motsvaras av litauiskans Aistmarės.

http://ang.wikipedia.org/wiki/Estmere

http://lt.wikipedia.org/wiki/Aistmarės

Enligt min uppfattning är det mycket sannolikt att Tacitus' aestii och Wulfstans este bebodde samma område och att Tacitus med "Mare Suebicum" syftar på det vatten som Wulfstan senare skulle kalla Estmere.

Aestierna som bodde vid bärnstensvägens slut bodde på högra stranden av detta vatten. Endast om det rör sig om ett begränsat vatten vars bredd är överskådlig och vars längd är betydligt större än bredden blir det meningsfullt att tala om högra och vänstra stranden.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Nåväl, språket då? Tja, olika språk har vi alltid talat sedan Babels tid men inte har det hindrat utbyte speciellt. Dessutom har vi inte en aning om vad som talades långt tillbaka, det finns en teori om Protogermanska som ett pidginspråk för handel. Vilket i sig fint skulle spegla sakernas tillstånd runt östersjön. Ett gränsspråk som uppstått för att överbrygga språkliga barriärer mellan kelto-, baltoslaviska och möjligen finnska.

I utgångspunkten finns det gott om likheter mellan dom ljud om formar uraliska respektive skandinaviska språk. Som man vet är även våra skriftliga ljudsystem (alfabeten) närmast identiska. Man har hört nutida språkforskare hävda att man har ett gemensamt "proto-språk" - innan man fått "proto-finska" repsektive "proto-germanska".

Sen är det ju ett historiskt faktum att vi haft gotiska/germanska dialekter ikring HELA Östersjön - från Danmark till Pommern, Lettland, Ösel, Estland, Ingermanland, Finland, Öster- och Västerbotten. I många falla har man i dessa kust-trakter varit TVÅ-språkig - ett fenomen som iofs. kunde ha varit vardagligt bland båtfolket ikring Östersjön - redan under sten- och bronsålder.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Likaså finns det på en mer global nivå stora likheter mellan östsvenska, gotland och finn-baltiska området.

Ser man på det längre perspektiv i det arkeologiska materialet ser man en jämn progression i både ekonomi och kulturuttryck - anda från äldre stenålder till yngre järnålder.

I detta perspektiv framstår dagens historia om Sverige och Skandinaviens järnålder sig som något av ett paradox, eftersom den förutsätter ett omfattande brott  i järnålderns logiska progression - av såväl social-politisk som ekonomisk och kulturell karaktär. Det var ju främst detta dis-kontinuum jag försökte belysa med genomgången av bas-fakta, här ovan.

I detta perspektiv ser jag på dom invändningar Castor sen framförde som en digression.

Det drygt 3000 år gamla maritima nätverket som initierat denna tråd kan ju utfylla arkeologernas uppgifter om organiserad handel på kors och tvärs av Nordkalotten redan för 8000 år sen - och i alla millennier sen dess....

Relationerna inom och mellan dom nordiska samhällen har alltså varit mycket stabila. Likaså handeln mellan Nordsjön/Ostersjön och Medelhavet, Svarta havet och Kaspihavet.

Dessa stabilitet kom inte riktigt att rubbas innan romerna förde krigen in i Europa - och upp till skandinavernas släktingar och handelspartners i söder. Efter "barbarernas" motoffensiver och Väst-Roms fall fick den gotiska och vendiska kulturen en renässans - också i det södra Europa - med gotiska lagar och kungar i såväl Spanien som Italien.

Sen vände vindarna igen - då bysantiska intressen - lierade med romanska adels- och handelshus - var mån om att bekämpa goterna och ta makten i Rom. Därefter kunde man bygga ett nytt romersk välde på basen av det gamla, med katolska kyrkans och karolingernas samlade krigsmakt som verktyg nummer 1.

När karolingernas stora armè sen kunde hamra lösa på både huner, vender och saxer lyckades den katolska kyrkan där kejsarmakten hade gått bet - och erövra både hunner, germaner och vender.

"Vikingtid" är den period om då följer - eftersom skandinaverna nu får mobilisera allt större och större delar av befolkningen i sysslor om har med kriget att göra -  i försöket att hejda den katolska erövringsvågen från att forcera Danevirket - och ta kontroll över Nordsjön, Jylland och västra del av Östersjön.

Under slutet på 1000-talet lyckades erövrarna få kontroll på hela det södra och mellersta av Skandinavien, varifrån man lär ha invaderat Åland och södra Finland, troligtvis ikring 1050. Sen skule det alltså gå ännu 200 år innan alla skandinaver, jämte finnar, kareler och balter, kunde enas - i ett och samma rike - som 'goda katoliker'.

Det er i denna period, i Skandinaviens mest rotvältande brytningstid, att präster, biskopar och "katolska kungar" insätts - på befordran från prelaterna i Hamburg och Rom.

I processen omdanas dom gamla lagar, traditioner och förordningar - från 'hednisk' till 'kristet'. Sen dess blir alla källor om forntiden - och deras ätter, kungar och folk - "utdaterade" -. och övertagen av dom härligaste psalmer, dom korrekta katekeser och dom förespråkade hyllningar till Herrens mirakler och skattepenning. 

Eftersom katolska källor inte bryr sej om den hedna tidens  kungar till annat än till stigmatiserande - har dessa fått en "mytisk karaktär". Därmed har även moderna historiker föregripit fakta och mekanistisk använt den katolska maktens intrång i landet som början på "en formationsprocess" - vilken man TROR kan ligga förut för det första av alla "enade" kungadömet på Skandinaviens bästa jordbruksland.

Mätt mot dagens arkeologi, genetik och språkhistoria blir en sådan begränsning inte trovärdig - vilket bevisar att hela teorin vilar på "underliggande tolkningar" häller än fakta.

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Läser man dom källor som på mirakulöst vis överlevde bokbränderna ser man snabbt att så inte var fallet. Där berättas - med historisk precision och logik - att man haft endera kungar, ätter och folk redan under äldre järnålder. I dag vet vi även att dessa forn-nordiska källor inte går att negligera - eftersom dagens arkeologi och språkforskning ständigt bekräftar att hela den forn-nordiska mytologi - och 'kosmologi' - bygger på historiska verkligheter.

I debatten om "Svearikets vagga" hör man fortfarande att "historiska svenska kungar" lär definieras av den katolska kyrkohistoriens "svenska kungar". Av den orsak har jag tidigare efterlyst en tydligare definition på skillnaden mellan "katolska kungar" - alltså 'valkungar', utpekade från kyrkan - respektive "hedniska kungar" - som alltså var "bara svensk".

Det borde tydliggöra att dom första svenska nätverk - av låg-, mellan- och högadel - uppstått länge innan kristendomen kom till landet. Går man efter gravgods och husgrupper kan man anta att är fanns ett stratifierad samhälle, med 3-5 olika stånd redan i början på bronsåldern.

Eftersom dessa 'ätter' befolkat var sina områden - och blivit till "folk" och "folkslag" - har man alltså et historiska grundlag som enkelt och logiskt kan förklara skillnaden mellan danskar, götar, svenskar och finnar - till exempel. För att skapa dessa 'entiteter' som identifierbara sär-grupper behövs en klart stabiliserande faktor som kärna och mittpunkt inom alla dessa grupper. Därför behöver ett styre baserat på "ätte-systemet" en central, manlig bärare av "ättelinjen". Därför behövde alla 'ätter' - också som 'folk' - en central manlig linjeförare i sin mitt - för att bestå. Denna roll fick vila på arvet från en gemensam 'ur-fader' - vilket gjorde hans i-linje-rakt-nerstigande första son -  "Kon unge" - till stor-familjens nästa, manliga överhuvud.

Läser man Voluspaa, Rigstula och Vavtrudnesmål samtidigt får man även veta när och hur Nordens första monarkier bildades - enligt dom gamla seder och berättar-traditioner. 

Med ledning av uppgiften om att aestierna samlade bärnsten kan vi lokalisera dem till våra dagars Kaliningrad-enklav.

Underliggande tolkning. Bärnsten förekommer från nuvarande Estland till Danmark.
Att placera "esterna" i Kaliningrad blir därmed en ren spekulation.

Citera
Sju och ett halvt århundrade efter Tacitus, berättar Wulfstan om folket este som bodde vid ett vatten som kallas "Estmere". Fornengelskans Estmere motsvaras av litauiskans Aistmarės.

http://ang.wikipedia.org/wiki/Estmere

http://lt.wikipedia.org/wiki/Aistmarės


Estland kallades "Stein" av dom gmla nordborna - vilket törs syfta till "Stenlandet". Seglar man efter kusten av Estland förstår man varför.

Citera
Enligt min uppfattning är det mycket sannolikt att Tacitus' aestii och Wulfstans este bebodde samma område och att Tacitus med "Mare Suebicum" syftar på det vatten som Wulfstan senare skulle kalla Estmere.

Kan väl hända - efter som Mare Suebicum lär syfta på den centrala del av Östersjön.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
Att han benämner, korrekt mer eller mindre, det hav som omgärdar norra europa som oceanus motsätter inte att en del kallades för något specifikt, det som sagt han som namnger och mare suebicum är inte tvetydigt uppgift. Namngett av som många tror från Sueberna men enligt mig snare utifrån Suebiska förbundet som under denna tiden befolkar delar av jutland, södra östersjön till Aesterna som fö också ingick nämnda förbund och likaså Svearna. Tittar vi var de ligger och i förhållande till varandra blir inte begreppet mare Suebicum speciellt svårtolkat. Visst vi har bara han från denna tid som namnger denna del av östersjön fast å andra sidan har vi "inga" andra samtida källor som namnger denna del av vår värld så inte så konstigt.
Erik

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
Att han benämner, korrekt mer eller mindre, det hav som omgärdar norra europa som oceanus motsätter inte att en del kallades för något specifikt.

Frisches Haff/Zalew Wislany/"Wislalagunen" är ju en del av detta hav, faktiskt den enda del av Östersjön som behövde observeras av de romare som gjorde hela resan längs Bärnstensvägen...

http://rogerandcaroly.blogspot.se/2011/08/amber-road.html

Visst vi har bara han från denna tid som namnger denna del av östersjön fast å andra sidan har vi "inga" andra samtida källor som namnger denna del av vår värld så inte så konstigt.

Ungefär samtida (plus/minus några decennier) med Tacitus är ju Plinius d.ä. och Ptolemaios. Båda säger "Oceanus" - samma "ocean" väster och öster om Jylland.

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
Och sueberna bodde längre västerut och suebiska förbundet runt östersjön, en bukt är inte ett mare, pontus vore bättre.
Erik

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
Det är värt att notera att avhandlingen om stenskeppen berör södra Halland, Bjärehalvön, Bornholm, Blekinge, Möre, Öland, Gotland och Mälardalen samt Ösel och Kurland. Endast de två sistnämnda ligger hinsides Östersjön från Skandinavien räknat. Så dessa stenskepp vittnar alltså inte om några kontakter vare sig mellan Skandinavien och det egentliga Finland eller mellan Skandinavien och området omedelbart sydost om Östersjön?

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
Så sant men det vittnar inte Tacitus heller eftersom han skriver om fortsättningen hitom bronsåldern, vad vi ser med stenskeppen är ett kontaktnät och jag har själv svår att se att det inte skulle ha berört även södra östersjön. Förvisso utan skeppsättningar men dock med en stor likhet mellan skandinaviska bronsåldern och just Wislas mynning. Det är ett faktum att bronsålderskulturen vid Wisla brukar räknas in i den skandinaviska kulturkretsen under denna tid, inga skeppsättningar dock.
Erik

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
Och sueberna bodde längre västerut och suebiska förbundet runt östersjön, en bukt är inte ett mare, pontus vore bättre.

Mare brukar väl i regel användas om tydligt avgränsade och navigerbara hav där man känner alla kuster. Oceanen däremot hade en okänd utsträckning, vad som kunde finnas på andra sidan hade man ingen aning om. I Oceanen kunde det dock finnas öar som Britannien t.ex. som låg inom räckhåll från fastlandet och därför var lämpliga att kolonisera.

Latinets mare motsvaras etymologiskt av fornengelskans mere och litauiskans marės, även om det finns en viss betydelseskillnad.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
Det är värt att notera att avhandlingen om stenskeppen berör södra Halland, Bjärehalvön, Bornholm, Blekinge, Möre, Öland, Gotland och Mälardalen samt Ösel och Kurland. Endast de två sistnämnda ligger hinsides Östersjön från Skandinavien räknat. Så dessa stenskepp vittnar alltså inte om några kontakter vare sig mellan Skandinavien och det egentliga Finland eller mellan Skandinavien och området omedelbart sydost om Östersjön?

Som jeg ser det, er der i bronzealderen tale om to forskellige påvirkninger/områder - med to forskellige typer stenskibe.

I det sydlige Halland, fra Falkenberg i nord til Bjärehalvøen i syd, er der undersøgt en speciel type kombination af en skibssætning der er helt dækket af en gravhøj. Samme type er der fundet tre af i Jæren i det sydvestlige Norge, en ved Skive Fjord i Jylland og to i Slesvig-Holsten i Nordtyskland.

Det det andet område omhandler skibssætninger primært i den nordlige del af Østersøen (inklusiv Bornholm) fra år 1100 f.Kr. - og i en langt større hyppighed end i det vestlige område.

Som sagt, jeg tror der er tale om to forskellige påvirkninger - en fra sydvest og en anden fra sydøst - men muligvis med udspring i samme etnicitet og kultur.

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
tja, desto bättre stämmer Tacitus beskrivning av östersjön som mare suebicum, navigerbart. Glöm inte att han beskriver suebiska förbundet för att sedan meddela namnet på havet, mare suebicum. I så fall ett vatten från svear till södra östersjökusten vilket blir i det stora just östersjön, där vi några århundranden tidigare har 1. en maritim kultur med skeppsättningar, 2 en tydlig koppling mellan östsverige och Wislas mynning. Intressant och tämligen talande även om man inte kan säga något säkert. När börjar en historia, när vi har skrift, inget före?
Erik

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
tja, desto bättre stämmer Tacitus beskrivning av östersjön som mare suebicum, navigerbart. Glöm inte att han beskriver suebiska förbundet för att sedan meddela namnet på havet, mare suebicum. I så fall ett vatten från svear till södra östersjökusten vilket blir i det stora just östersjön, där vi några århundranden tidigare har 1. en maritim kultur med skeppsättningar, 2 en tydlig koppling mellan östsverige och Wislas mynning. Intressant och tämligen talande även om man inte kan säga något säkert. När börjar en historia, när vi har skrift, inget före?

Vi har tidligere behandlet påvirkningen fra Wielbark-kulturen her -

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4558.msg55904.html#msg55904

Interessant er det så at sammenholde bronzealderens placering af skibssætningerne i den nordlige del af Østersøen med de senere fundne stensætninger og stenkredse fra Wielbark-kulturen. Se kort type B på denne link -

http://www.vikingetidenskonger.dk/ad-hoc-billeder/

Klik på billederne for at forstørre dem.

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
tja, desto bättre stämmer Tacitus beskrivning av östersjön som mare suebicum, navigerbart. Glöm inte att han beskriver suebiska förbundet för att sedan meddela namnet på havet, mare suebicum. I så fall ett vatten från svear till södra östersjökusten vilket blir i det stora just östersjön, där vi några århundranden tidigare har 1. en maritim kultur med skeppsättningar, 2 en tydlig koppling mellan östsverige och Wislas mynning. Intressant och tämligen talande även om man inte kan säga något säkert. När börjar en historia, när vi har skrift, inget före?

Nu ska vi inte hänga upp oss på ordet "navigerbart". Nordsjön på vilken romarna verkligen kunde navigera blev aldrig något annat än Oceanus Germanicus (eller Britannicus).

Ja, till och med själva Oceanen ha vi därborta prövat på

Det finns ingenting som tyder på romarna under första århundradet "prövade på" själva Östersjön, förutom den västligaste delen (intill Jylland) som fick heta Sinus Codanus. Under det andra århundradet hade man utforskat den sydöstra delen (upp till Kurlands kust) som fick heta Sinus Venedicus. 

Det finns en tysk handskrift (på latin) från 1200-talet där Frisches Haff kallas Mare Recens, så "mare" var tydligen en adekvat benämning på en så pass liten vattensamling. Men de starkaste indicierna på att Tacitus med "Mare Suebicum" syftar på just Frisches Haff är, som jag tidigare har framfört, kopplingen till folket Aestii, som verkligen bör ha bott på lagunens högra strand, om man följer Bärnstensvägen från Rom, samt det faktum att lagunen heter Aistmarès på litauiska och att Wulfstan kallar samma vatten Estmere.

Jag tror att Tacitus använde begreppen "Svebien” och "Sveber" i mycket vid bemärkelse (som en svepande benämning på det bortre Germanien och dess invånare). De egentliga sveberna (de som hade svebisk knut i håret) fanns nog mer centralt i Germanien. Något jättelikt "svebiskt förbund" som omfattade såväl öst- som nordgermaner tror jag inte på.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
Nu ska vi inte hänga upp oss på ordet "navigerbart". Nordsjön på vilken romarna verkligen kunde navigera blev aldrig något annat än Oceanus Germanicus (eller Britannicus).
Det finns en tysk handskrift (på latin) från 1200-talet där Frisches Haff kallas Mare Recens, så "mare" var tydligen en adekvat benämning på en så pass liten vattensamling.

’Mare’ er også tidligere anvendt for Nordsøen, f.x Mare Frisicum og Mare Germanicum.

En anden lille sjov kuriositet. På et italiensk kort fra 1766 kaldes Kattegat for Mare Danese.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
Castor du väljer tydligen fortfarande att bortse från svårigheterna att husera ett folk talrikt i män och båtar ute i själva havet, alltså på  ett näs om ca 60 km2 vilket mest består av fruktlös sand. Tycker du inte det är problematiskt?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
Erik

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
Castor du väljer tydligen fortfarande att bortse från svårigheterna att husera ett folk talrikt i män och båtar ute i själva havet, alltså på  ett näs om ca 60 km2 vilket mest består av fruktlös sand. Tycker du inte det är problematiskt?

Tacitus beskrev aldrig folket suiones som särskilt talrikt. Med tanke på att inga andra antika författare nämner dem så är det troligt att de tvärtom var ett relativt obetydligt folk till skillnad från deras grannar rugierna, goterna, aestierna och veneterna. Tacitus' påstående om att svionerna var starka och mäktiga säger egentligen ingenting om antalet män och båtar.

Av Tacitus' beskrivning att döma så måste svionerna ha bott på vänstra stranden av Mare Suebicum och ha ett "ett annat hav" på motsatta sidan av sina samhällen. Inbyggare på Frische Nehrung/Mierzeja Wislana/Vistula Spit, som romerska bärnstensuppköpare måste ha kommit i närkontakt med, passar kusligt väl in på den beskrivningen...

Ponera att Tacitus' uppgiftslämnare var en bärnstensuppköpare som rest hela vägen från Italien till aestiernas domäner. Ponera vidare att denne bärnstensuppköpare på den sista etappen, säg två dagsresor, mellan Nogats mynning och Samland, åkte med som passargerare på en av svionernas båtar (mot betalning givetvis)...

Beskrivningen av båtarna är så detaljerad att man har skäl att misstänka att Tacitus' uppgiftslämnare måste ha studerat båtarna och deras besättning på mycket nära håll. Märk att båtarna beskrivs som "flodbåtar" (alltså inga "oceangående" skepp) med lösa åror som lätt kunde flyttas från den ena sidan till den andra...

Eftersom båtresan tog minst två dagar så måste bärnstensuppköparen ha övernattat. Högst troligt togs han emot som gäst i en by mitt på näset där han fick tillfälle att gå över till stranden på motsatta sidan och förundras över den spektakulära solnedgången i det märkliga hav som till och med de lärde i Rom ansåg vara den Ocean som omgärdade den kända världen.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
Ditt resonemang brister Castor


Ditt resonemang bygger helt på att det finns ett annat hav på andra sidan och att du tolkar det som ett näs.  Det är max 70 km2 mestadels sanddyner och strandskog som du påstår utgör hemland för en stam tillräckligt stor inte bara för att kalla sig stam utan för att bli känd för att vara mäktig i både vapen och flottor.  Området är så litet och resursfattigt att det knappast ens är rimligt att befolkningen utgör en självständig enhet.  Det är inte isolerat från land så som sägs,oceanen skyddar alltså inte mot alla anfall, man kan med lätthet rusa rätt ut på näset från båda håll.  Du gör alltså våld på en mängd uppgifter för att klamra dig kvar vid en enda tunn tråd, nämligen havet på båda sidor.  Det håller helt enkelt inte, hypotesen är inte trovärdig.


Man behöver inte hitta på en liten historia om båtarna, de stämmer alldeles utmärkt med en skandinavisk båttyp vi känner vilken helt bygger på en båttyp gjord för floder och grunda vatten.

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188

Citera
Härefter följa i själva Oceanen svionernas samhällen, som utom genom män och vapen äro starka genom flottor

Ditt lilla näs skall alltså bebos av samhällen som bör ha varit relativt många, annars uttrycker man sig inte att folket är stark genom männen.

Citera
Bortom svionerna finnes ett annat hav, trögt flytande och nästan orörligt, varav jordkretsen omgives och omslutes, vilket bestyrkes därav, att den redan sjunkande solens sista glans varar till morgonen så klar, att den gör stjärnorna matta; att man dessutom hör ljudet av den ur havet uppdykande solen och ser hästgestalter och strålar kring huvudet, tillägger övertron. Ända dit (och — ryktet är sant — blott dit sträcker sig världen.1 Alltså bo nu vidare på högra stranden av svebiska havet aestiernas stammar omspolade av vågorna2

Bortom Svionerna finns ett annat hav, du menar din insjö i Polen som knappast kan benämnas som liggande under midnattssol. Har själv varit i Polen många gånger och nog blir natten mörk. Beskrivningen är en klockren beskrivning över Bottenhavet och midnatssol. Vidare för begreppet orörligt till is, vilket nog kan beskriva din tes men absolut förhållandena vintertid i Bottenviken, ingen slump att vi har mkt rejäla isbrytare i Sverige. Aesterna bor på högra stranden av Svebiska havet, östersjön, och svearna på vänstra. Mkt tydlig beskrivning av en som knappast varit i området själv.

Citera
Jag tror att Tacitus använde begreppen "Svebien” och "Sveber" i mycket vid bemärkelse (som en svepande benämning på det bortre Germanien och dess invånare). De egentliga sveberna (de som hade svebisk knut i håret) fanns nog mer centralt i Germanien. Något jättelikt "svebiskt förbund" som omfattade såväl öst- som nordgermaner tror jag inte på.

Sveberna bodde först vid kusten av tyska östersjön för att med tiden flytta söderut. Sveberna ställde till det redan för Julius Cesar och framöver. Förbundet var nog så verkligt för Romarna. Med tiden kom stammen att behärska stora delar av Spanien, så få var de inte. Liknande sammanslagningar/samarbeten mellan flera stammar verkar ha varit vanligt, betänk Allemanner, Markomanner och Goterna.
Erik