Författare Ämne: En sedelärande historia  (läst 5237 gånger)

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
En sedelärande historia
« skrivet: mars 20, 2013, 08:39 »
Träffade en gammal bekant häromdagen. Han och jag läste en gång i tiden ett par kurser tillsammans på universitetet. Jag frågade honom hur det gick nuförtiden och han berättade då en ganska sorglig, men ändå typisk historia. Han berättade att han efter studierna hade oturen att drabbas av reumatiska symptom vilket gjorde att han ett tag kom att hamna utanför arbetslivet, han kunde t ex inte ta några grävjobb under den perioden. Med tiden blev han bättre men då hade han på något sätt halkat utanför arbetsmarknaden och hade svårt att få jobb. Tiden gick och det blev allt svårare. Han sökte på UV-kontoren, på museer och andra ställen, men det gick trögt. Ibland lyckades han få något tillfälligt jobb i någon helt annan sektor än den antikvariska och ibland gick han arbetslös i långa perioder. Men han gav inte upp utan fortsatte att söka sådana jobb som han var utbildad för och som han brann för.

Till slut hamnade han i en karusell med olika arbetsmarknadsåtgärder, konstgjorda jobb, s k ”sysselsättning,” oftast med urusel lön.

När jag nu träffade honom hade han gått runt på det här sättet i flera år. Inga riktiga jobb, ingen riktig lön. Däremot hade han ett digert studielån att betala tillbaka. Fortfarande försökte han hålla sig up to date inom arkeologins värld genom att läsa, gå på seminarier och delta i distanskurser på webben. Dock hade han börjat känna en viss bitterhet mot ett samhälle som inte kunde ta till vara en akademikers kunskaper och intresse på ett vettigt sätt.

Sedan hade han också på sistone lagt märke till att arbetsmarknadsmyndigheterna drog igång projekt sådana som kulturarvslyftet dit man satte utförsäkrade personer utan relevant utbildning att vårda, inventera och digitalisera kulturarvet, d v s jobb som istället borde ha kunnat utföras av akademiker inom kulturarvssektorn.
Så nu var han ganska besviken och rekommenderade inte några ungdomar att börja läsa arkeologi, åtminstone inte ifall de hade någon form av hopp att få jobb efter utbildningen.

Så kan det alltså se ut i kultursverige idag, ett land som mer och mer tycks tappa intresset för allt som inte ger snabba ekonomiska vinster.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: En sedelärande historia
« Svar #1 skrivet: mars 20, 2013, 13:24 »
Jag tycker så här: Antingen är man väldigt noga med att informera om eventuella begränsningar av möjligheterna till arbete efter avslutade studier eller så skrivs studielånet av per automatik om man inte fått ett arbete i linje med sin inriktning inom fem år. Kunskap är färskvara som det gäller att hålla a´jour.
Hell thir regin donaraz!

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: En sedelärande historia
« Svar #2 skrivet: mars 22, 2013, 11:19 »
Jag tycker så här: Antingen är man väldigt noga med att informera om eventuella begränsningar av möjligheterna till arbete efter avslutade studier eller så skrivs studielånet av per automatik om man inte fått ett arbete i linje med sin inriktning inom fem år. Kunskap är färskvara som det gäller att hålla a´jour.

God idé. Det skulle kanske öka incitamentet hos våra myndigheter att försöka jämka ihop universitet och arbetsmarknad.
Ju äldre desto bättre.