Författare Ämne: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren  (läst 51357 gånger)

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #40 skrivet: mars 14, 2013, 19:08 »
Min källa är en andrahandsuppgift. Det är Nils Östman som skriver i Samfundet Sankt Eriks Årsbok 1917, sidan 142.

Han skriver en artikel om Stockholms grundande och där återger han stycken ur Visbykrönikan (som han kallar Visbykalendariet). Men den är i alla fall skriven av fransiskanermunkarna i Visby. Texten som jag avser är denna:

Castrum Stokholmense cum oppido fundans, et muris validissimis cingens, consuetum hostibus introitum interdixit; atque in hunc modum maris mediterraneo Sueorum, quod dicitur Mälaren, seram firmissimam antepotens circum positis civitatibus, ecclesiis atque parochiis pacem dedit et requiem ab interfestationibus paganorum.


Det där var mycket intressant, eftersom det ger en diskrepans till "Götarnas sjö" och "Götarnas hav". Det lämnar både Mälarn och Björkön svensk - och gör det nödvändigt leta efter "Götarnas Birca" på annan ort...  8)

Förövrigt är det tveksamt om me-del skulle härstamma från - eller övergå till - mä-l. Då behöver du ändra både vokal och slutackord (konsonant) i rotordet. Jag ka inte minnas å ha sett en sådan ändring med ett substantiv. Det faktum att substabtiven också blivit ett centralt landskapsnamn talar ytterligare emot en sådan ljudändring - med mindre du indikerar ett språkbyte.

Däremot kan namnet gärna komma från 'mäl' i flertal, alltså 'mälarna'.

Jmfr. dom norska begreppen: stran-mæl, elv-mæl, leir-mæl, grus-mæl, stein-mæl, sand-mæl. 

Alla är dom  toponymer som vars utgångspunkt är större ytor av packade sediment - malt fram och packad av naturen själv. När dessa sen genomskäras av smältande is på vandring och/eller kraftigt strömmande älvar och åar får man dom s.k. 'åalvmälarna' eller 'strandmälar' - efter dom branter som uppstår efter strömmens grävande. Sen besår dessa 'mälar' av lera, sand och/eller sten - eftersom.

Därmed har man ett spikrakt toponym att håll sej till. Ändock på ett språk som kan klassas som både götisk och germansk...

Det hör kanske till historien att toponymen  'mäl' och 'mälen' båda används som ortsnamn på endera lerhaltiga platån i södra och mellersta Norge. Då med skrivformen Mæl, Mælen och Melen. 

http://www.lohkan.no/utils/word.jsp?id=266
 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #41 skrivet: mars 14, 2013, 19:58 »
Utan punkt 7 faller ju punkterna 2-3-4...

Kanske inte...-

Punkten 2. bygger på de noteringar som SOFI (Institutet för Språk och Folkminnen) har i sitt ortnamsregister. Man kan söka antingen i "skolådor" på deras kontor i Uppsala eller (numera) söka på internet.
SOFI:s register är en realitet och är på intet sätt relaterat till "min punkt 7."

Det rör sig om ett nittiotal namn i Sverige med förleden Mäl (eller liknande). Av dess är några "dubletter", typ Mellby/Mellbytjärn med 300 meter mellan dem.

Jag har själv gått genom 18 av dem i SOFIS register, och det är på den grunden jag konstaterar att "Mädel" är mer regel än undantag. Visst är det en gissning, men en ganska kvalificerad sådan.

Punkt 3. bygger på 2. ovan. Om man inte tror på SOFIS register, så faller den.

Punkt 4. är alltså resultatet av vad SOFI hade att berätta om Mälsåker.


Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #42 skrivet: mars 14, 2013, 20:03 »
Punkt 1 - 5 är väl argumenterad och mycket tjusigt framlagt med empiri. Jag tycker det är en väldigt intressant tolkning och den mest trovärdiga jag sett.

Punkt 6 och 7 känns malplacerade, de är spekulativa och riskerar att ställa 1-5 i skymmundan trots att de förtjänar att lyftas fram.

Tack
Håller delvis med, i det att punkterna 1-5 står på någorlunda fast grund, medan 6-7 är mer spekulationer som utgår från grunden ifråga..

Men jag ska här inte upprepa argumenten om Västmanland/Södermanland som jag luftat i en annan tråd.  ;)

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #43 skrivet: mars 14, 2013, 20:31 »
Förövrigt är det tveksamt om me-del skulle härstamma från - eller övergå till - mä-l. Då behöver du ändra både vokal och slutackord (konsonant) i rotordet. Jag ka inte minnas å ha sett en sådan ändring med ett substantiv. Det faktum att substabtiven också blivit ett centralt landskapsnamn talar ytterligare emot en sådan ljudändring - med mindre du indikerar ett språkbyte.

Jag ska säga som det är och jag är väldigt dålig på regler om språkets utveckling. Men oavsett det.

Problemet vi har är medeltidens stavningsregler, eller snarare deras lättsinniga inställning till stavning. Jag citerar mig själv genom att visa hur Mälsåker stavades när det begav sig. Alltså faktiska avskrifter av ett namn som idag skrivs Mälsåker.

J maelisaker. 2/6 1383 (Södertälje)   
J maelersaker. 20/6 1386 (Nyköping)     
Melsaker. 12/5 1480 (Tynnelsö)   
Melesaker. 22/8 1485 (Strängnäs)   
Oppa maedelzaaker. 24/5 1488 (Öknebo Ting)
I maedilsaker. 20/2 1494 (Strängnäs)
J medelssaaker. 1497
Paa Madhelssaaker.   24/10 1503
Aa maedhelsaaker. 26/5  1505 (Strängnäs)
Maedelsaaker. 8/1 eller 11/7 1506

Det vänligaste vi kan säga om de medeltida skribenterna är att ae är vanligare än andra vokaler (6 av 10).
Med dessa stavningar som exempel, hur ska någon kunna säga något sammanhållet och konsekvent om hur "medel" hänger samman med "Mäl"?.

Ovanpå detta, som grädde på glassen, så är det lokala uttalet i vart fall i östra Mälardalen "Melaren" utan något "ä" i sikte...
 
Jag är inte 110% säker på att "Mædelir" absolut måste vara rätt tolkning, men man kan ändå inte negligera möjligheten.

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #44 skrivet: mars 14, 2013, 21:41 »
Angantyr!Det nämns ett kustområde kallat Blekinge. Det nämns inget om att dessa kuster tillhör ett landskap. På 800-talet så var området snarast indelat i 2 småkungadömmen (3 med Lister), med ena knutet till Möre och andra knutet till Värend. Möre och Värend erkände sveakungen som överherre i utrikespolitik, men nåde denne om han försökte lägga sig i inrikespolitiken för resp "land".
Däremot övertolkar vår tid väl vetande att regionen senare under danskt styre utvecklas till en egen förvaltningsregion under mitten av medeltiden.
Motsvarande fel som man i tanken brukar göra för Skåne. Bra att man verkar ändra i Wikipedia.
Nej, det nämns inget kustområde kallat Blekinge. I Wulfstans skildring står det följande översatt till modern svenska:
Citera
Och efter Bornholm hade vi de land som heter först Blekinge, Möre, Öland och Gotland, och dessa länder tillhör svearna.
Inget om något kustområde alltså. De sista orden i citatet ovan är följande på fornengelska:
Citera
þas land hyrað to sweon.
Både Blekinge, Möre, Öland och Gotland kallas alltså för länder av Wulfstan. Att Blekinge skulle ha varit indelat i två länder finns inte omtalat i några källor och stämmer inte med det arkeologiska materialet som tex begravningseder. Till och med på Lister liknar gravsederna det Blekingska istället för det på Kristianstadslätten. Läs gärna Fredrik Svanbergs "Death rituals in south-east Scandinavia AD 800-1000" för att se skillnaden mellan Blekinges, Möres och Värends begravningsseder i det arkeologiska materialet.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #45 skrivet: mars 14, 2013, 22:18 »
Kanske inte...-

Punkten 2. bygger på de noteringar som SOFI (Institutet för Språk och Folkminnen) har i sitt ortnamsregister. Man kan söka antingen i "skolådor" på deras kontor i Uppsala eller (numera) söka på internet.
SOFI:s register är en realitet och är på intet sätt relaterat till "min punkt 7."

Det rör sig om ett nittiotal namn i Sverige med förleden Mäl (eller liknande). Av dess är några "dubletter", typ Mellby/Mellbytjärn med 300 meter mellan dem.

Jag har själv gått genom 18 av dem i SOFIS register, och det är på den grunden jag konstaterar att "Mädel" är mer regel än undantag. Visst är det en gissning, men en ganska kvalificerad sådan.

Punkt 3. bygger på 2. ovan. Om man inte tror på SOFIS register, så faller den.

Punkt 4. är alltså resultatet av vad SOFI hade att berätta om Mälsåker.


Ett inlägg som förtjänar mycket stor respekt. Att kunna argumentera för kritik riktad mot ditt eget påstående är något jag lyfter på hatten för!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #46 skrivet: mars 15, 2013, 00:18 »

Ett inlägg som förtjänar mycket stor respekt. Att kunna argumentera för kritik riktad mot ditt eget påstående är något jag lyfter på hatten för!

Tack för vänligheten!

Detta är ju en tråd helt inriktad på namngivningsproblematik.

Någonstans på forumet läste jag om det uppenbara faktum att arkeologer måste arbete med större osäkerhet än t ex olika naturvetenskapare. Arkeologen kan visserligen läsa av platser och tolka fynd, men osäkerheten om man har funnit helt rätt svar på sina frågor, blir större än för den som kan förlägga all sin forskning i laboratoriemiljö.

Ort- och naturnamnsforskning tar osäkerheten till nya höjder. Om man bortser från namn som är självklara att tolka som Långsjön eller Nytorp så måste man acceptera en väldigt hög grad osäkerhet vid tolkning av ett namn. Särskilt med gamla namn där källorna är få och ibland motstridiga.

Så även om jag inte vill framhärda i att "min" lösning absolut måste vara den enda rätta, så finner jag god tröst i att andra tolkningar som gjorts och som accepterats såsom varande "rätt", vilar på ännu mer lösa grunder än denna.






 

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #47 skrivet: mars 15, 2013, 00:36 »
Tack för vänligheten!

Detta är ju en tråd helt inriktad på namngivningsproblematik.

Någonstans på forumet läste jag om det uppenbara faktum att arkeologer måste arbete med större osäkerhet än t ex olika naturvetenskapare. Arkeologen kan visserligen läsa av platser och tolka fynd, men osäkerheten om man har funnit helt rätt svar på sina frågor, blir större än för den som kan förlägga all sin forskning i laboratoriemiljö.

Ort- och naturnamnsforskning tar osäkerheten till nya höjder. Om man bortser från namn som är självklara att tolka som Långsjön eller Nytorp så måste man acceptera en väldigt hög grad osäkerhet vid tolkning av ett namn. Särskilt med gamla namn där källorna är få och ibland motstridiga.

Så även om jag inte vill framhärda i att "min" lösning absolut måste vara den enda rätta, så finner jag god tröst i att andra tolkningar som gjorts och som accepterats såsom varande "rätt", vilar på ännu mer lösa grunder än denna.


Ja ortsnamnsforskningen är ju också ett tolkningarnas område. Jag tycker ändå att den funnit former för att förklara sig och ändå hålla sig ifrån godtycklighet. Jag tänker t.ex. på hur Jan Agertz (lyfter på hatten igen) upprepat påpekade att vissa kriterier skulle uppfyllas för att man skulle kunna göra en tolkning. Tyvärr fick han inte evigt liv och hann därmed inte förklara alla Sveriges ortnamn för oss...


Jag är inte den som ska dömma men jag tror nog inte han kunnat framföra några allvarliga anmärkningar mor din tolkning av Mälaren.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #48 skrivet: mars 15, 2013, 11:52 »
Boreas!
Citera
Det där var mycket intressant, eftersom det ger en diskrepans till "Götarnas sjö" och "Götarnas hav". Det lämnar både Mälarn och Björkön svensk - och gör det nödvändigt leta efter "Götarnas Birca" på annan ort...
I varje fall Adams "Gothernas stad" tolkas av historikerna som Götarnas stad. Är det för att något skall stämma med officiell historiesyn? Hur skrivs eg "Götarnas sjö" och "Götarnas hav" i originaltexten? Säg inte att texten liknar Adams.

Men en Goth i Tyskland, och Adam var tysk, betydde vid den tiden, och faktiskt än idag, Gotlänning, Gutar etc. Så står det i alla handelsavtal mellan Gutniska Kusterna och Kejsaren. Inte rörde dessa avtal några Götar annat än indirekt. Kan det inte handla om Gutarnas Sjö resp Gutarnas Hav?

Normalt brukar Geates anses betyda Götar, t ex i Beowulf.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #49 skrivet: mars 15, 2013, 13:38 »
Boreas!I varje fall Adams "Gothernas stad" tolkas av historikerna som Götarnas stad. Är det för att något skall stämma med officiell historiesyn? Hur skrivs eg "Götarnas sjö" och "Götarnas hav" i originaltexten? Säg inte att texten liknar Adams.

Men en Goth i Tyskland, och Adam var tysk, betydde vid den tiden, och faktiskt än idag, Gotlänning, Gutar etc. Så står det i alla handelsavtal mellan Gutniska Kusterna och Kejsaren. Inte rörde dessa avtal några Götar annat än indirekt. Kan det inte handla om Gutarnas Sjö resp Gutarnas Hav?

Normalt brukar Geates anses betyda Götar, t ex i Beowulf.

Utan att gå in i detaljerna.
Tidspannet mellan Adam och Visbykrönikans nedtecknande är enormt, cirka 300-450 år. Tar man med Beowulf i kalkylen växer nog tidspannet med ett par sekel.

Att ett visst förhållande gäller vid en tidpunkt hindrar inte att det raka motsatta gäller flera hundra år senare...
 

Utloggad Jotuni

  • Stammis
  • Antal inlägg: 356
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #50 skrivet: mars 28, 2013, 23:23 »
7. Min djärva teori. När norrmälingarna har lyckats få kontroll över hela Mälardalen, väljer man att kröna sitt imperium genom att i romersk anda döpa om sina "nya" provinser och samtidigt döpa sitt alldeles eget innanhav till Mædelir (svearnas Medelhav).

Denna teorin betyder att svearnas Medelhav hade ett annat namn före Mædelir?

Du har mycket bra och logisk tolkning för Mälaren.

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #51 skrivet: mars 28, 2013, 23:40 »
Denna teorin betyder att svearnas Medelhav hade ett annat namn före Mædelir?

Du har mycket bra och logisk tolkning för Mälaren.

Tack!  :)

Ja, antagligen, men inte säkert. Mina förslag till alternativ:

a. Lagen/Logrinn/Lögen, ett namn som Snorre använder. Men det skulle också kunna vara namnet på den norra delen av Mälaren, norr om Almare Stäket, något som tidigare föreslagits. Det var förstås ett betydligt större vatten för tusen år sedan än idag.

b. Ett för oss okänt namn.

c. Inget namn, eller kanske snarare namngivet på samma sätt som havet mellan Uppland och Södermanland idag, dvs något i stil med "Skärgården".
De olika fjärdarna, vikarna och sunden i dagens skärgård har väl nästan alla egna namn, men det finns såvitt jag vet inget samlat namn för hela vattenområdet. Det närmaste vi kommer är "skärgården"..

Det fanns ju ingen direkt anledning att särskilja Mälaren från resten av skärgården innan landhöjningen gjorde det till en insjö?

Men det finns inga belägg här. Bara gissningar

Utloggad Jotuni

  • Stammis
  • Antal inlägg: 356
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #52 skrivet: mars 29, 2013, 09:54 »
Forn-norska: laug/lauga - bad/bada. Forn-n: Laugar-dag - lördag.
Fornsv. lög/lödga/lödgedag

Jmfr. lödder/löddra - lödder/lödga.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4954.msg42704.html#msg42704

Islänskans lauga betyder alltså lödga. Isl. och forn-nordiskans 'lòg' betyder lag, både som ett lag - laget - lagen, och 'en lag - lagen - lagar'.  ("Lagen gjorde lagen", heter det visst i nån ramsa...  :-\ ).

Namn som 'Lögrinn' och Lagan betyder iofs. 'lag-vattnet' eller 'lag-ån'. Man kan nästan undra på om man använt endera centrala älvar/sjöar som samlingspunkt för legala processer.       

För övrigt är finsk lauka 'långgrund, stilla havet" och estnisk laug/lauk 'långgrund'.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #53 skrivet: april 23, 2013, 01:20 »
För övrigt är finsk lauka 'långgrund, stilla havet" och estnisk laug/lauk 'långgrund'.

'Lagen' som 'långgrund' är intressant. Hur står det till med långgrundheten i Mälarn?
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #54 skrivet: april 23, 2013, 23:23 »
'Lagen' som 'långgrund' är intressant. Hur står det till med långgrundheten i Mälarn?

Både bra och dåligt.
Sjön är Ju ganska stor och omfattar stor variation rörande både strändernas beskaffenhet och sjöbottens sluttning. Tidigare var ju sjön ännu större. Och sedan vet vi inte om namnet avser hela Mälaren, eller endast vattnen norr om Almare Stäket..

Det finns en del långgrunda platser, t ex vid Kungsängen, vilket jag f ö tror är ett väldigt intressant område. Närmast sjön har vi en stor och flack gräsäng som var sjöbotten under järnåldern, antagligen en bra bit in på medeltiden.
Men tvärsöver Görväln, på Järfällasidan, har vi den höga knalle på vilket Gåseborg ligger. Ingenting långgrunt över den stranden.

Kan det vara så att lauka och lauk/laug har samma rot som lacus/loch/lake/lag/lagun/läcka, men genom åren fått en något annorlunda betydelse, mot "långgrund"?

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #55 skrivet: september 13, 2013, 01:12 »
Mäl

Ordet "mäl" råkar existera, som namn på landskapsform, i ett antal, gamla dialekter - från Finska viken till Färöarna. Alla dialekter hänvisar entydigt till en skarp (skuren) landskapsform - synonymt med 'brink'/'brant'/'backe'/'vall' under vatten.

Grundformen "mäl" - med grov ä och tjock l - finns t.ex. i Mellan-Norden, på båda sidor om Kölen. På västra sidan ingår begreppet i gärna i ortnamn liggande i närheten av strömmande vatten - typ älvmynningar med bräckvatten, där landskapet genomgått en större landshöjning sen istiden. Här höjer sej gamla "mälar" numer ovan vattnet - gärna som branter av moren och/eller lera. Av den orsak finns "Mälen" som ortnamn vid en rad älvmynningar som stigit upp ur havet.

När Bertnem i Namdalen under YJ började bli otillgänglig för havsgående skepp flyttades regionens främsta handelsplats till en ort som hette "Mälen" - där en större lerslätt genomskurits  av starka smältvattenströmmar, innan dom stigit över hav och blivit naturliga hamnar.  "Mälen i Namdalen" har fortfarande sitt eget postnummer - liksom Vellamelen, på lerslätten utanför Verdalen - väst av Storlien. Vid mynningen av Verdalsäven hittar man alltså "Veilla-mäln" - där 'Veill' betyder Vall och 'mäl' betyder en (av älv-vatten utskuren) brant/brink. I samma län hittar man också Urstad och den gamla Urstad-mälen, gjord ur en moren-bank i övre del av älven Namsen.

Mael/mel/mär/mer:

Där en sjö- eller älv växlar från grund till djup går man alltså över en 'mäl-backe', mär-bakke eller 'mar-bakke'. Utanför kusten av Norge definieras 'marbakken' av det område där havsbottnen faller mer än 1:5.  Ett brant landskap som faller med tillsavarande grad havet betecknas gärna med det topografiska uttrycket "mär" eller "mör", jfr. ortnamn med 'möre'.

Ordet uttalas olika efter dialekt - och har former som 'mäl', 'mel', 'mer' eller 'mär'.   

I Mitt-Norden finns denna dialektform på båda sidor om Kölen. Enligt Bo Oscarssons mammutverk, "Orlboka över Jämtskan" (Östersund, 2002) definieras en "mäl" på följande sätt: "Naturparti som höjer sej över omgivningen - jfr. åbrink, åre, ås." Förövrigt anger Oscarsson ljudformerna "mäl'n" och "mär'n".

Nere vid havet i väster heter det 'mäl' på fasta landet, men "mär" på branterna ute mot eller i fjorden. Slutligen har man Mär-backen ute i havet, medan dom branter som stupar från land till djupare hav använder formen 'mör', som i ortnamnen på Mör/Mar.

Lermäl, grusmäl, älvmäl, sjömäl och märbacke

Som i dom norska älvdalarna har Mälardalens strömmande is, grus och vatten tydligen präglat landskapet - och skapat djupvatten med branter och brinkar, vallar och skär - utskurna ur lerslätter och moräner innan och under landhöjningen. Tack vare landhöjningen har gamla älv- och sjö-branter stigit och blivit en större del av dagens kulturlandskap.

Lantbrukets gamla huvudsäten ikring Oslo-fjorden och Trondheimsfjorden ligger alla i samma typ landskap - ca. 5-50 meter över dagens havsnivå. I en rad av dessa områden finns Mäl-namn, med utgångspunkt i en lokal ler- eller grusbank, som skurits över av 'malande' strömmar av is, grus, sten och vatten.

I skäret som utvecklas ligger alltså en nervänd brant kallad "Mäl"/"Mär"/"Mel"/"Mer". Ordet kan möjligen återföras till handlingen 'mala', där det strömmande vattnet anses som "det malande" - eftersom dom kvarstående produkt - branterna - specifikt kallas 'mäl'/'mälar'. 'Mälaren' kan alltså uppfattas som 'den malande' - alternativt som 'vattnet mellan mälarna'. 

När en 'mäl' eventuellt stiger över havsvattnet och blir en brant får den fortsatt kallas 'mäl' bland dom som känner sin landskapshistoria. Annars kan den döpas om och kallas brink, vall, etc. Hursomhälst lär ortnamnet Mälaren och Mälardalen vila på samma språktraditioner och namnskick som vi hittar i dom äldsta kulturlandskapen i Hälsingland/Jämtland och Norge.     
                 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #56 skrivet: september 17, 2013, 21:43 »
Boreas: Det är ingen nyhet att "mel", "melr" eller liknande kan användas för grusbrink eller motsvarande. Det är inte heller särskilt märkligt att exempel på den användningen finns på olika håll, t ex (tydligen) i Norge.
Det verkar väl också logiskt att grusbrinkar byggs upp i rinnande vattendrag, inte minst i Norge där terrängen oftast lutar mer än här.
 
Den tolkning som Svenskt Ortnamnslexikon gör av Mälarens förled tycks bygga på denna betydelse, när de kommer fram till "grussjön". Det finns ingen anledning att tro att deras tolkning är gripen ur luften.
Jag säger inte heller att jag till skillnad från andra har skådat ljuset och har kommit fram till Sanningen i frågan.

Men. Eftersom det är belagt att:
i Mälardalen kommer förleden Mäl- (Mäll-, Mel-, Mell-, Mjäll-) betydligt oftare av ett reducerat "Medel" än av någonting annat,
Mälsåker i sex olika medeltida källor skrivs "Mädelsåker" och
Mälaren av franciskanerna kallas "svearnas Medelhav",

är du ändå övertygad att detta är av mindre relevans vid tolkningen av "Mälaren" än namngivningen av enskilda lokaler vid ett fåtal norska vattendrag?


 

Utloggad Wurner

  • Medlem
  • Antal inlägg: 33
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #57 skrivet: mars 25, 2015, 11:12 »
Angående "lör" i "lördag": Gad Rausing har skrivit en artikel i Fornvännen: "The days of the week and Dark Age politics" (95) där han härleder samtliga veckodagars namn ur de romerska namnen. De romerska gudarna namnen är uppkallade efter byts ut mot namnen på de nordiska gudar som mest liknar motsvarande romersk. Detta ger ett 1:1 förhållande för samtliga namn utom lördag, ifall tolkningen löga, tvätta används. Jämför man dock Saturnus (som ger namn åt romerska lördag) med nordisk mytologi finns det enligt Rausing skäl att Loke är den nordiska gud som är mest lik. Då blir lördag "Lokes dag". Alla andra veckodagsnamn har med en gudom att göra, endast lördag skulle av någon märklig anledning syfta på en så mundän syssla som att tvätta (sig själv eller tvätten). Man kan tänka sig att Lokes dag var det mest svårsmälta veckodagsnamnet under kristen era, eftersom Loke (åtminstone då) sågs som en "ond" gud (en nordisk Satan? egen spekulation) och därför inte en populär tolkning av namnets betydelse.

Antagligen inte så relevant för Mälaren eller Lögen men eftersom lördag drogs upp i diskussionen tänkte jag att detta kunde vara intressant. Artikeln som jag nämnde är i sin helhet mycket läsvärd av andra skäl än detta eventuella ursprung till "lördag".

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #58 skrivet: mars 25, 2015, 21:27 »
Boreas: Det är ingen nyhet att "mel", "melr" eller liknande kan användas för grusbrink eller motsvarande. Det är inte heller särskilt märkligt att exempel på den användningen finns på olika håll, t ex (tydligen) i Norge.
Det verkar väl också logiskt att grusbrinkar byggs upp i rinnande vattendrag, inte minst i Norge där terrängen oftast lutar mer än här.
 

är du ändå övertygad att detta är av mindre relevans vid tolkningen av "Mälaren" än namngivningen av enskilda lokaler vid ett fåtal norska vattendrag?

Jag är övertygad av att namnskicket - i såväl tal som skrift - går före olika skrivsätt från en medeltid då grammatiken ännu inte var normerad. Såeciellt så snart man har solid fog för att samma ljudform - alltså 'ord' - har samma grundform och betydelse i ett flertal nordiska dialekter.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Mædelir. Ett försök till tolkning av sjönamnet Mälaren
« Svar #59 skrivet: mars 25, 2015, 21:34 »
Angående "lör" i "lördag": Gad Rausing har skrivit en artikel i Fornvännen: "The days of the week and Dark Age politics" (95) där han härleder samtliga veckodagars namn ur de romerska namnen. De romerska gudarna namnen är uppkallade efter byts ut mot namnen på de nordiska gudar som mest liknar motsvarande romersk.

Andra kan påstå att dom romerska gudar och dagnamn kan härledas från dom forn-nordiska/forn-germanska/old-keltiska...

Citera
Detta ger ett 1:1 förhållande för samtliga namn utom lördag, ifall tolkningen löga, tvätta används.

Loke-teorin är ju ytterst sökt. Inte minst eftersom man hos finska grannar hittar "saunan-päivä" som begrepp för "lödge-dagen" - alltså dagen då man tar bastu och bad (med lödga, lödder, skum, tvättmedel)...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”