Författare Ämne: Vasa-ätten  (läst 14574 gånger)

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Vasa-ätten
« skrivet: mars 06, 2013, 00:53 »
Vilka är dessa rötter?

Det går tillbaks till Tyrgils Knutssons tid - då Mathis Kettilmundsson, Tord och Ehrensgisle Bonde träder fram från den finska viken.

Sen spenderade kommande riksdrots Bo J:son Grip sina sista levnadsår på sin "hemort" - Raseborg Slott i Nyland. Då hade han lämnat riksarenan och 'gått i pension' med titeln "Landshövding av Finland". Finlands status som ”Storhertigdöme” hade redan avtalats år 1250 då Birger Jarls son Bengt blir ”Hertig av Finland”, med residens i Åbo. I dom följande generationer kommer dom ”finska stormännen” att träda fram efter kustleden till Nevan.

Adlig Bonde

Bonde-ättens första riddare avslöjas redan 1309, då Ehrensgilse Tordsson gifts med  adelsdamen Magareta Puke och utnämns till slottsfogde i Stockhom. Han hör tyligen till marsk Tyrgils närmaste supporters. Hans äldre broder Rörik Tordson stannar i Finland, där gamla slott nu restaureras och nya borgar byggas. Röriks son Tord blir först hövitsman på Viborgs slott och senare slottshövding på Raseborg. Under tiden förvärvar han ägedom i det centrala Nyland.

Under tiden gör två bröder från familjen var sin nya gren, som senare adlas under nmnen Baat och Haak. Ättlingar från alla dessa grensar kommer involveras med adel och egedomar ikring Östersjön och Nordsjön – ända ut på Shetland och Okenöarna. I dansk-norsk tjänst fick t.ex. Haak sen sidogrenen Holck. Svensk-språklig adel fanns också i Estland under kommande sekler.

Här fanns alltså en finsk adel som har varit tvåspråklig, redan under vikingatiden. Jmfr. finskans paralella terminologi: riddare/rittari, herra/häradshövding/jarl, respektive maherra/landshövding (herse/hertig). Dessa familjer törs alltså ha varit två-språklig redan under yngre jernålder – och tillhört vikingtidens finska adelsskap, senare känd som ”stor-finnar”.

Gripande allians

Bo J:son Griphs  rötter har man fortfarande till godo att dokumentera, men här ligger en äldre storgård vi namn Grips i västra Nyland. När han pensionerades från rikets affärer kunde han ta säte i det ståtliga mytomspunna gamla slottet Raseborg, som ”Landshövding till Finland”. Dom hövitsmän och fogdar som sen kom regera över finska slottsfästen - som Viborg och Raseborg – tillhörde alla Griph-, Bonde- eller Vasa-ätten.

Som adelfamiljer inom ”Tre kronor” och med-aktörer inom den nya, riksenade kyrkan är det liten tvekan om att dessa familjer var centrala aktörer i riksenandet - vilket också vittnar om deras bas i dessa landskap.

Sommaren 1378 samlas Grip-alliansen på Raseborgs Slott,  Finlands äldsta och centrala huvudsäte. Riksdrottsen själv har tagit i pension och blivit ”Landshövdng av Finland”. I om politiska skyrmysslar som ramat Sverige har Bo J:son hittat en allians med drottning Margaretha – och planen är en nordisk allians under hennes tron – som ett ’inter-regnum’. I dettaavseende gör den gamla drottsen upp sit testamente.

Dom involverade 10 riddarfamiljer blir kända som ”Bo J:sons testamentatorer”.  Som en del av testamentet är indelningen av Bo J:sons enorma ägedomar mellan den inhemska familj-alliansen. Avtalen försglades på olika sätt, bland annat genom giftermål mellan dom involverade familjer.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #1 skrivet: mars 06, 2013, 00:57 »
Bonde + Vase = Sant

När Viborg och Raseborg byggs och bemannas är Mathis Ketilmndsson – och därmed Tre Rosor och Vasarna – värksamma. Samtidigt träder Bonde-familjens första riddare fram – under namnet Tord och Kristiern Petarsson Bonde. Den senare gifts med Margaretha Puke 1309. Enligt ”Svea och Götha Höfdingaminne II”, (486-87.) blev redan Tord Petarson Bonde hövitsman på Viborg –och fader till Rörik som si sin tur får Tord Röriksson, båda hövitsmän på Raseborg.

8. september 1378 gifter sej Niklis Ketilson Vases dotter, Ramborg, med Tord Röriksson Bonde. Brudgummen blir omsider farfar till Karl Knutson Bonde, som tack vare sin (finska) börd kan kandidatera när riksrådet under 1420-talet får utse nya kungar. Alliancen mellan ”Bo J:sons testamentatorer” blir alltså platformen som uder kommande århundraden skal skapa nya riddare, hövitsmän, slottsfogdar, riksdrotsar, marskar och kungar.

Bonde-ätten:
1) Tord Pætarsson Bonde:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tord_Bonde_(Petersson)
Broder:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erengisle_Petersson_(Bonde)
Son:
2) Rörik Tordsson, hövitsman Raseborg
Son:
3) Tord Röriksson, hövitsman Raseborg, ägare Padis (Helsinge):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tord_R%C3%B6riksson_(Bonde)
Sigill: http://johannaocherik.se/erik/antavlaerik.html
Son:
4) Karl Tordsson Bonde – Hövitsman på Raseborg
Broder: Knut Tordsson Bonde
Son:
5) Karl Knutsson Bonde – Hövitsmann på Raseborg. Riksmarsk, Kung. Under hans andra       period styrdes riket från Raseborg.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Knutsson_(Bonde)

Tords den äldres fader är lite sagolik, men han misstänkas vara i släkt med hjälten ”Örjan” som i hop med Mats Kettilmundsson skulle ha hjälpt riksmarsk Tyrgils Knutsson klara av 1290-talets gränsstrider i Ingermanland och sen etablerat Viborg. Efter dess pågick en kontinuerlig process  med att utveckla en civil infra-struktur i Nyland - och organisera, bygga och bemanna  dom hamnar och fästen man behövde efter Finska viken och i Karelen. 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #2 skrivet: mars 06, 2013, 01:01 »
Riksdrots Mattis – Kettilmunds son

Den andra 'finska storman' som vi vet fick ställa upp var Mattis, son av Kettilmund. Han utmärkte sej redan under Tyrgils Knutssons fälttog i Österlandet – varefter man fick bygga nya borgar, slott och infra-strukturer efter kusten av Finland - från Åbo till Nevan och Nöteborg. Under Tyrgils blir Mathis sen slottsfogde i Stockholm och när marsken faller från är det just denna Mathis som träder i hans plats. Då har han redan ärvt rätten att bära familjens sköld – som numer får prägla en officiell sigill för kungariket Tre Kronor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Kettilmundsson

I hjärtskölden ser man 3 rosor, i huvudskölden 13 skärvar i ett hov (’hästesko”). På liknande sätt kan man se dom tre balkarna. Båda dessa motiv uppträder senare som bakgrund i nya frälsesläkters vapen. Det lär ha ett linjärt samband med dom tre kungliga ätter som samlats under Tre Kronors vapen.

1322 avslutar han sitt ämbete som riksdrots, efter stormannamötet i Skara samma år. De sista åren av sitt liv var han hövitsman i Finland, där han avled, antagligen i Viborg, i maj 1326. Det är inte registrerad några söner efter Mattis. Man borde förvänta en Kettil eller Kettilmund som hans son – men så är ej fallet.   

Den nästa bärare av Vasa-skärven som dyker upp heter Niklis Kettilsson (Vase) - som kommandant på det nya Viborg Slott. Efter tjänst som fogde på Raseborg blir också han slottsfogde i Stockholm.

Kettil, Niklis och Kristiern

Niklis Kettilsons fader – Kettil - kan mycket väl vara en broder av nämnde riksdrotts Mattis. 

Mats fader - Kettilmund - är alltså samtida med Birger Jarls son Bengt,  den första 'Hertig av Finland' och med säte i Åbo. Mats blir sen samtida med Tyrgils Knutsson. Samtidigt finns i Finland en Kettil som får en en son kallad Niklis, som blir nästa hövitsmann på Viborg - samtida med att riddaren Bo J:son Grip blir riksrots och Rörik Tordsson Bonde blir fogde på Raseborg. Alla blir dom gifta adligt.

Niklis son Kristiern/Krister fick sen ta Vasaättens sigill vidare. (Under testamentshandligarna på Raseborg 1378 närvarar också Ehrensgisle Niklisson – möjligen broder av Kristiern. Denna Ehrensgisle har då blivit riddare – och ätten Natt och Dag sett dagens ljus.)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Kettilsson_(Vasa)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #3 skrivet: mars 06, 2013, 01:01 »
Karl och Johan

Niklis son – Kristiern – blir också  hövitsmann på Viborg och Raseborg, innan han blir riksdrots i Stockhom. När han omsider tar pension åker också han hem till Viborg.

Citera
Krister Nilsson Vase:
Hövidsmann Viborg 1378 – 1432, efterträdare Karl Kristiernsson (son). Hövitsman Raseborg 1432-34, efterträdare Karl Tordsson Bonde. Riksdrotts 1434 – (Riksmarsk samma år: Karl Knutsson Bonde). Hövitsman Raseborg 1436. Begravd i Viborg, 1442.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Krister_Nilsson_(Vasa)

Efter Krister blir sonen Karl Kristiernsson slottsherre på Viborg. När denne dör går familjarvet över till hans yngre söner -  med sin andra fru - döpta Nils och Johan. Karl Kristiernsson:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Kristiernsson_(Vasa)

En ny Erik

1441 utbryter en strid mellan riksdrots och riksmarsk - då det "brinner i rosornas läger". Därmed kivas det också om rätten att besitta Finlands huvudsäte, Raseborgs Slott. Fejden slutar med ett kungligt dekret år 1442, där ”Karl Knutson, riksmarsk och riksföretåndare” erkänns ”alla slott i Österlandet, vilka ero Viborg, Raseborg, Tavastehus, Åbo och Korsholm med städer, land, län och hvad som där hälst är”. Sen fick Krister Nilsson inneha Viborg till följande år, därnest residera på Raseborg i 4 år och slutligen flytta till Korshoms Slott vid nuvarande Vasa. När Krister Nilson dog 1442 gick denna arv –  efter sonen Karl Kristiernssons tidigare bortgång i Viborg – till dom yngre bröderna Nils och Johan.

Efter tre år i Korsholm blev Nils Kristersson tillsatt som hövitsman vid Västerås slott, vart han dog 1464. Hans broder Johan flyttade samtidigt till Sverige och familjens ägodomar (Ringstadholm och Rydboholm). Her avled han 1477. Innan dess hade han döpt sin förstfödda son med familjnamnet Kristiern - medan andra sonen fick det gamla svenska kungsnamnet E-rik. Därmed blev en ny familj från den inhemska uradeln lanserat som en fullvärdig kandidat till rikes högsta ämbete.

Sen ville ödet att denne Erik Johansson skulle få sitt  liv förkortad av ett blodbad, varefter den tredje sonen – Gustav – får lyfta både sköld och svärd innan en legal regent igen kunde höja spiran på Tre Kronor. Då hade riket igen blivit enad – och även fritt, oberoende och självständigt. Ungefär som Finland före 1248, Norge innan 1066 och Svealand intill 1060. Fast numer i fred med såväl Rom som Lybeck och Novgorod.

Närheten i tid och rum – till dom traditionella, för-kristna monarkier - kan kanske förklara varför Finlands två-språkliga adel blev en drivande faktor när det nya, gemensamma kungadömet skulle utvecklas - och det litterära Norden återetableras – på båda sidor av Ålands hav. 

Johan Kristiernsson Vasa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Kristiernsson_(Vasa)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vasa-ätten
« Svar #4 skrivet: mars 06, 2013, 12:17 »
Se där! Tackar så mycket för intressant info  :)

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vasa-ätten
« Svar #5 skrivet: mars 06, 2013, 21:22 »

Här fanns alltså en finsk adel som har varit tvåspråklig, redan under vikingatiden. Jmfr. finskans paralella terminologi: riddare/rittari, herra/häradshövding/jarl, respektive maherra/landshövding (herse/hertig). Dessa familjer törs alltså ha varit två-språklig redan under yngre jernålder – och tillhört vikingtidens finska adelsskap, senare känd som ”stor-finnar”.



Utveckla!  :)


Kan man se mer av dessa spår? Dessa familjeband är det som är grunden till att det aldrig var någon egentlig våldsam "erövring" av Finland?

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #6 skrivet: mars 07, 2013, 00:30 »
Birgers union:

Problemet är att man saknar dokument för tiden 1200 - 1350 som kan kasta ljus på formationen av det nya, katolska riddarhuset i Stockholm. Från dom källor som finns – och dom konsekvenser det gav - vet vi att unionen med Finland inkluderade Ingermanland, Estland och Lettland söder till Riga-bukten med. Begreppet ”Österland” används redan i jarlens tid – och törs då ha omfattat den baltiska delen.  Sen vet vi att Birger Jarl genomförde endera möten i Finland och Estland, som lär ha avslutats med ett kyrkligt konvent i Reval 1250. 

En stratifierad samhällsstruktur lär då ha funnit på östra sidan om vattnet - också. Annars är det omöjligt förklara hur alla dessa landskap kunde ingå – som gemensamhet - i dom ”konvent”, ”fredsavtal” och ”stormannamöten” som trotts allt beskrivs inom den korta perioden 1247-50. Vi kan alltså utgå från att här funnits riddarfamiljer som överlevt dom interna strider og krig som höll på att utrota den svenska och norska ’ur-adeln’.

Ett nytt Norden

En förening av det nya, katolska ”Sveariket” under Birger Jarl - och en union med det hedenska Finland/Baltikum - ligger redan i luften då den kardinalen Vilhelm av Sabina anländer Norge och Skandinavien 1245. Två år senare ingår Birger Jarl en allians med norska kung Håkon – i ett möte vid Älven 1247. Sen drog han till möte med dom "finska stormmännen" 1248, troligen i Tavastehus Slott, vilket han lär ha besökt redan 1239-40. Sommaren 1249 är Birger vid Nevan, där han får i hamn det historiska fredskontraktet med Alexander Nevski. Sommaren 1250 är både han och dom finska stormännen på konvent i Reval - där man nu etablerar en ny köpstad för den östliga import och export från Östersjön. Handelsgillet består främst av handelsadel från Visby, som efter kristnandet förlorade sin ledande position i Östersjö-handeln till Lybäck.

Alla dessa förhandlingar och avtal beseglades av ett antal adelsmän – och definierade vart gränser och leder skulle gå, mellan dom grekisk-ortodoxa och romersk-katolska ekonomier, språk och ideologier – ”för all framtid”. Detta kom att definieras efter andra gränser än dom språkliga – men efter dom gamla konstitutioner – typ kungadömen. Detta definierade alltså vilken kultur och byråkrati man skulle tillhöra. Gränsen kom bestämma vem och vad som skulle tillhöra det  det svenska respektive ryska riket. Det kom beröra främst Baltikum, Finland och norra Norge.

Under vikingatiden hade gränsen mellan finnar och ryss följd vattenvägen från Nevans mynning till Vita havet. Rurikiderna regerade i princip från Ladogan söderut. Norr om Ladogan och väster om Oneggan och Vita havet rådde alltså finnarna sej själva - ända västerut till Torneå och Luleå - om inte längre.
 
I Nestors och Novgorods annaler omnämns knappt detta (hedna) Finland. När man letar efter dom senaste hedna kammargravarna i Nord-Europa kommer man till gravhögarna i Karelen, med gravgåvor från slutet av 1200-talet. Intill dess har Finland inte varit vare sej ryskt eller ortodoxt, men väl haft ett politiskt och socialt strukturerad samhälle, precis som sina grannar i öster och väster.

Finsk författning

Det värkar även som den 'ur-finska' byråkratin rått på båda sidor om Finska viken – söderut till Litauen och norrut till Torneå. Sen verkar gutar/götar ha varit deras närmaste handelspartners - från västra sidan. När Birger Jarl skal införliva detta enorma område behöver han ett gäng etablerade representanter från alla regioner att samtala med - och sluta avtalen med - i Finland. Innan han - och dessa "finska stormänn" - kan åka till Nevan och hävda suveren rätt till landet norr om Nevan och Ladogan.

När gränsen skal dras är det främst dom ”finska stormän" som kunde veta  – exakt – var den gamla gräns - sen Ruriks tid - hade gått. När mötet hölls vid Nevan är det enbart logiskt att också "finska stormän" får delta. Det förutsätter att här fanns en finsk ”ur-adel”.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #7 skrivet: mars 07, 2013, 00:33 »
Finska riddare och riksråd

Beskrivningar av "finska stormän" är annars få före 1370-talet, då annalerna efter Bo J:son Griph ser dagens ljus. Arenan är då Bo J:sons egen ’hemort’, Raseborg i Finland, där han gör upp sitt ekonomiska och politiska testamente. Hans politiska åsikt lär ha varit att samla den kvarvarande riddar-adeln ("stormännen") i Sverige och Finland – och förenas med den övriga nordiska adeln i en Kalmar-union, under Margaretha, häller än att låta tyska prinsar bli kungar i Sverige.

En del av detta avtal bands med giftermål - mellan dom tre ända riddar-familjer som beskrivs i Finland på denna tid, ved sidan av Bo J:son själv. I kretsen kring Bo J:son Grip skulle ha varit 10 familjer - som i princip effektuerade det svenska riksrådets egenvilja. Minst tre av dessa har troligen varit 'svensk-finska'. Sen vet vi att dom finska riddarna ges rättighet att delta vid riksråd OCH kungaval redan under 1300-talets mitt. När lagen ändrades under Birger Jarls tid var det en återvända till gamla grundregler - där "gamla lagar" återinfördes och positioner fördelades efter "gammalt skick".

Därmed fick också dom två-språkliga, finska adelsfamiljerna positioner efter vad deras 'börd' (stamträd) kunde försvara - efter dom lagar, traditioner och ättelinjer som överlevde både vikingatid och högmedelåldern.

Finska Slottsherrar

Slottsfogdarna i Viborg och Raseborg styrde sina län som länsherrar. Päls och annat värk från Viborg och Åbo gav stundom hyfsade inkomster genom handeln med Reval, Visby och Stockholm. På den här tiden låg det ekonomiska och politiska centrum av Finland i Raseborg - och den därvarande staden Tuna. En gravsten från Karis kyrckogård 1390-talet beskriver en ’borgare av Raseborg’ ("civis Rasepurgis") och revalska annaler stöder denna bild vid olika anledningar. När Gustav 160 år senare kan returnera som kung av riket flyttar han Finlands huvudstad från Raseborg – varför han lär de-komponera hela Tuna-stad och flytta både byggningar och människor till Vaneåns forsande mynning där man bygger upp kärnan i den nya staden Helsingfors. Varför man valde just den här orten och detta namnval begrundas inte i källorna.
 
Men klart är det att både Grip-, Bonde- och Vasa-ätten hade starka relationer till området mellan Viborgska viken och Hangö Udd, redan på Tyrgils Knutsons tid. När Viborg och Raseborg byggs och bemannas är Mathis Ketilmndsson – och därmed Tre Rosor och Vasarna – värksamma. Samtidigt träder Bonde-familjens första riddare fram – under namnet Tord och Kristiern Petarsson Bonde. Enligt ”Svea och Götha Höfdingaminne II” blev redan Tord Petarson Bonde hövitsman på Viborg – och fader till Rörik, som i sin tur får Tord Röriksson. I Bunges ”Urkundenbuch III” berättas att Tord Röriksson var herre till Raseborg. Vidare anges han besitta större ägodomar i det centrala och västra Nyland, där han redan 1309 är kyrkans och klostrens beskyddare. Kontakten och bindningen till det centrala Finland - jämte hennes slottslän och vapensköldar - törs vara klar och tydlig - över ett antal generationer.

Den två-språkliga, inhemska finska adelns positiva svar på Birgers diplomatiska framstöt har troligen rötter i Birgers egen familj. Orsaken till den fredliga unionen kan inte förklaras på annat sätt än att finnarna själva tog aktivt del i processen - och faktiskt valde alliera seg med Sverige - framför Ryssland. Med en motsatt inställning skulle dom givetvis blivit ryska - redan då.
« Senast ändrad: mars 07, 2013, 01:07 av Boreas »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #8 skrivet: november 24, 2013, 20:32 »

När Olaus Petri skrev "Den Swenske Cröneka", så hade han troligen tillgång till källtexter, som sedan förstörts, antingen med avsikt eller i olyckshändelse. Han hade även tillgång till muntliga traditioner, vilka då kan ha varit på sin yttersta livstid avseende korrekthet i återgivningen. Vasaätten var ättlingar efter flyende elitskiktet i Vendland, som tillsammans flyttade till Skandinaviska fastlandet.

Här är du inne på rätt spår. När slottet Tre Kronor brann (1697) gick 220.000 permament och böcker upp i rök. Fyra år senare brann huvudbyggnaden på universiteten i Uppsala. Sen brann en mängd "genuina och oersättliga" källskrifter under samma decennium i Köbenhamn.

 
Nu har man hursomhälst lyckas klura fram att här fanns ett finsk kungadöme - och en tillhörande adel - under större del av järnåldern.  Deras centrala område låg vid Finska viken, varifrån dom 1050 fick fly för inkräktande legoknektar - österut och norrut i dom finska skogarna.

Lokala sägner berättar att dom högsta hönsen i det finska kungadömet tog sin tillflykt hos jarlen i Kajaneborg, varefter jarlens borg, Kajaanipori, fick heta Kajaaninlinna - alltså Kajane Slott. Samtidigt fick dom, enligt samma sägn, en liten kungsgård bland lapparna i Korvatunturi - högst i vattenvägarna mellan Bottenviken, Vita havet och Varangerfjorden.

Här förmådde tydligen en miniatyr av det finska kungadömet att överleva - i hop med samerna - utanför både öst- och väst-kyrkans trupper, predikanter och skattmasar i nära 200 år. När Wilhelm av Sabina och freden mellan kyrkorna omsider materialiserade seg - under 1240-talet - kunde den götarnas och svearnas adel ta kontakt med sina regionala kollegor i södra Finland - och få till en union med finnarna, utan krig. Därmed blev Finland, jämte deras gamla besittningar i Karelen och Baltikum, förenad med det Uppsala öd som sen länge förenat svear och götar.

Med den reviderade Helsingelagen som grundlag kunde den svenska riksdrottsen få i hamn en fusion med den finska adeln - och därnest fortsätta "i hop med finska, norska och svenska stormän" till ett slutgiltigt möte med storfysten av Novgorod 1249. Därmed är Norden inklusive Baltikum igen förenat, varefter handeln genom Finska viken igen öppnas -  och från Torneå, Kajani, Kyrö, Åbo, Viborg, Nevan och Reval anknytas till Östersjöns nya handelsvälde, Hansaförbundet, styrd från Lubeck.

När storfusionen är ett faktum anläggs ett nytt, gemensamt huvudsäte på Helgeandsholmen i Mälarn. I den statliga organisation som sen växer fram kommer dom finskla adelshusen omsider bli viktiga och t.d. centrala aktörer. Hövitsmännen i södra Finland, i Viborg, Raseborg och Åbo - blir snabbt inblandade i det skyrmyssel som något tiår senare utspelas efter gränsen med Ryssland. När Torgils Knutson anländer med 400 svenska soldater under 1290-talet är det finska styrkor som utgör huvudstommen i försvaret österut. När man sen kommer in på 1300-talet finns den finska adeln - numera 'riddare' och 'frälse' - på plats när den nya, gemensamma kungalinjen kallade till riksdag och regeringsmöten.

Det är i denna tid man hittar dom första "finska hjältar" i svenska chrønekor. En av dom hette Kettimund, vars son Mads kom bli riksdrots i Stockholm. När hamn kom hemifrån Viborg hade han redan 12 skärvar i sin sköld. Snart får hövitsmännen från Viborg, Tavastehus och Rasborg bli såväl riddare som hövitsmän, slottsfogdar och riksdrotsar i Stockholm.  Mattis Kettilmundsson och Niklis Kristernsson (Vase) lär ha varit dom första.

# Se förövrigt fakta-kolumnerna härovan.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #9 skrivet: november 24, 2013, 20:35 »
Citera

De arbetade sedan för att återskapa sin gamla maktställning, men i den nya politiska konstellation som öppnade sig från ca 1060-1150 (blivande Sverige). De lyckades nästan återta makten genom Bo Jonson Grip, men lyckades inte. Bo Jonson hade inga barn som överlevde honom, så han upprättade ett finurligt testamente, som skapade förutsättningar för att den gruppering han ledde senare skulle komma till makten. Och inom denna gruppering fanns den unge Gustav, vilken tvingades till att agera och lyckades.


Nja.

Bo Json kom tydligen från det område som innan korstågen 1050 - och efter fredsslutet 1249 - varit Finlands naturliga centralområde - alltså Nylands län, med Raseborg och staden Tuna, numera Snappertuna. Gården Griphs finns fortfarande i västra Nyland.

1378 gjör han sitt testamente - där 10 adelsfamiljer får deltaga i den maktelit som under kommande år får se till att riket inte får en främmande härskare - som Albert av Mecklenburg - men kommer in i en allians med Margrete av Danmark-Norge. Därmed kan det nya, stora riket kallat Tre kronor häller gå under den dansk-norska regenten Margrethe - och göra en Kalmar-union.

I förbindelse med Bo Jonssons testamentarier delas dom finska län och härrasäten mellan Bos två söner och ättlingarna från Bonde- och Vasa-husen, numera ätter. 1378 får Tord Bonde Raseborg, medan Knut Bosson blir fogde på Vargholm Slott och för Borgå säteri, medan Krister Niklisson får ta hand om vakttornet mot öster - på Viborgs Slott. När sen Tord förenas med Kristen Nilssons syster ramborg får Vasa-familjen en medgift som inbefattar "vissa egedomar i Sverige".

I nästa generation får Vasarna lämna Viborg för att tillfälligt råda för Raseborg och sen flytta till Ulvsby och Korsholm, där småningom Vasa stad växer fram. När Knut Bondes andra son, Karl, får bli regent i Stockholm är Krister Nilsson redan riksdrots. Efter KK Bondes regering får gamle Kristers sön-söner - Nils och Johan, flytta från Vasa till familjens ägedomar Örbyhus och Rydholm. Därnäst blir Nils fogde i Västerås medan Johan för familj-linjen vidare - och får slutligen den Erik som kan gestalta en ny, inhemsk adelsmann som rikets kung.

Denna plan kapade som man vet danska Kristian huvudet av. Men sen den mycket ambitiösa och mycket katolska danska kungens ogärningar i Sverige blev känd i Danmark fick han sin egen adel emot sej - vartefter Eriks son Gustav kunde fullföra familjens förpåliktelser - och göra en ny kungalinje från egen, inhemsk adel. På så sätt blev det alltså den svensk-språkkliga finska adeln som fick uppgiften att rekonstituera en fri och självständig konstitution för det nya sveavälde - där man behövde ett eget, riksenande och lagstadgat centrum för rikets adel, bönder och allmoge.     

Man kan ju påstå att den process som började med Wilhem av Sabena, Håkon Håkonsson, Birger Jarl och Alexander Nevski gjorde det möjligt för Finlands hedna adel att - med Helsingelagen som botten - gå in i en union med katolikerna - och inom en generation bli fullvärdiga medaktörer i den svensk-finska statsbildningen. Härav "De Venders, Gothers och Svears" gemensamma tron, ekonomi och juridik.

När dom svenskspråkliga ("gotiska") finnarna småningom blir överhuvuden inom den skandinaviska adeln - norr om Danmark - lär det bero på att deras kungsätt inte "gått ur tiden" före 1248, medan den svenska kungsätten fallit bort erdan 1061. Därmed kunde Vasarna att räkna upp sin ättelinje rakt tillbaka till dom europeiska kungalinjers gemensamma ursprung och den mytomspunna Oden. När riket blev fritt från den katolska sensuren kom dåtidens adel att återskapa endera dessa ättelinjer. I det samband fick Gustavs tre prinser - enligt en samtida krönikör - lära sej att dom, genom far och farfar, faktisk härstammade från den gamla Oden - precis som ynglingarna i fordom hade gjort.   :)

Förövrigt har delar av ämnet diskuterats på en äldre tråd:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2539.0.html
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #10 skrivet: mars 23, 2014, 19:22 »
Mattis Ketilmundsson lär ha blivit utnämnd till "Capitanus Finlandensis", efter att han pensionerade sej från den krävande ställningen som rikets drots.

Hans ursprungliga hemman lär ha varit Skavistad i Pojo, just väster om Raseborg.

Citera

A chain of royal demesnes

In the late 13th century it seems that in the southern and eastern part of Finland Proper a chain of royal demesnes was established. These demesnes were situated along a coastal route about 20 to 30 kilometres from each other. Kustö/Kuusisto and Runagård/Ruonankartano are located in Finland Proper. Helgå/Pyhäjoki lay on the boarder of the late medieval counties of Åbo and Raseborg. [18]

In the western part of Nyland were Skavistad and Ramsjö. The earliest mention of Skavistad in Pojo is already in the will of ‘drots’ Mathias Kettilmundsson. [19] Previously Skavistad has not been identified as a royal demesne. However it consisted of a fief almost identical to those in Helgå, Runagård and Kustö. Ramsö is once, in 1461, called a former royal manor. [20]

An exactly similar chain of royal demesnes was established in Helsingland...

http://www.ennenjanyt.net/4-04/haggren.html



http://fi.wikipedia.org/wiki/Matias_Kettilmundinpoika

Av familjvapnet kan man se att man redan använt Tre Rosor som ättesymbol - och 12 'vasa-skärvar' som familj-symbol. Sambandet till den gamla, finska uradeln - och deras 9-rosiga nationalvapen - lär alltså vara historisk.

Sen är det troligen en av Mattis' hemmavarande 12 bröder som fått fortsätta den familj-linje som resulterade i Niklis och Kristern, varifrån den senare slottsfogden i Stockholm - Krister Nilsson - lär ha kommit (ovan).
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #11 skrivet: oktober 05, 2014, 10:10 »
Olaus Petri var nog den förste seriöse historiske forskaren i Sverige och han hade tillgång till både traderade uppgifter (men ej nedskrivna) och skriftligt material som för länge sedan är försvunna,. förutom material, som finns kvar än idag. Våra krönikor är alltså ganska korrekt återgivna, bortsett från skiljande detaljer, beroende på vem beställaren är. Petris krönika avviker endast i detaljer. Gustav Vasas släkt hade anor från SV Finland i det gamla Wendland och ville ha sina anor belysta i en historia. Han blev dock inte nöjd, eftersom Olaus inte "ljög" tillräckligt mycket.

Intressant. Dokumenten från Gustav Wasa återger att han undervisade sina söner i familjens historia - där han enligt samtida källor "förde deras ursprung tillbaka till Oden".

Kan du återge vad Petri berättar om Vasa-släktet?
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Vasa-ätten
« Svar #12 skrivet: oktober 05, 2014, 12:32 »
Oden var ju förfadern inom svearnas kungliga ätt. Vasaätten kan kopplas samman bakåt med den makthruppering, som leddes av Bo Jonson Grip. Denne hade säte på gården Grip i Finland. Man kan tycka att Bo jonson själv skulle tagit makten, men det var inte möjligt av storpolitiska skäl. Bo Jonson fördelade dock sina besittningar inom maktgrupperingen, att någon av dessa släkter skulle få möjlighet att manövrera sig till kungamakten så småningom. Att det blev Vasaätten är mer av en slump.

Det är inte från Gustav Vasas memoarer el dyl jag fått uppgifterna. "Den Swenske Cröneka" innehåller heller inga personliga uttalanden från Gustav Vasa. Däremot finns ett antal åtalsprotokoll mot Olaus, som fängslades för utförandet av det beställda verket. Gustavs avsikt var uppenbarligen att avrätta Olaus. Man kan säga att Olaus till slut förvisades för sin allt för sanningsenliga skrivning och verket förpassades till de djupaste arkiven Gustav disponerade. Bara detta att Gustav INTE förstörde verket, säger något om dess pålitlighet. Gustav är annars inte känd för att lägga fingrar emellan.

Låna Den Swenske Cröneka.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Historikus

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 508
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Vasa-ätten
« Svar #13 skrivet: oktober 05, 2014, 15:36 »
Oden var ju förfadern inom svearnas kungliga ätt.

Var han det?

Dansk wiki om Odin har følgende -

Citat från: wiki
I før-kristen tid blev han også dyrket i det øvrige germanske område; han var fx kendt som Woden i det angelsaksiske England og Wodan på oldhøjtysk. Navnet stammer sandsynligvis fra det protogermanske ord *Wōđinaz eller *Wōđanaz (intet af det sprog er bevaret, ordet er derfor rekonstrueret ud fra kendte sprog). Det er foreslået, at dyrkelsen af Odin kan have spredt sig nordpå fra Rhinegnene i 1. århundrede e.Kr. og have nået Skandinavien sammen med kendskabet i 5. århundrede e.Kr. Her har asekulten erstattet en oprindelig frugtbarhedskult. Odin optræder som krigsgud i sydgermanske kilder fra 5. til 8. århundrede. [ . .] Den keltiske gud Lugus havde flere paralleller til Odin: de blev begge relateret til magi og poesi, de portrætteredes begge med ravne og spyd som attributter og var begge énøjede. Et sandsynligt område, hvor de to kulturer kunne smelte sammen var hos de germanske chattere, som levede i grænseområdet mellem de keltiske og germanske regioner i det nuværende Hessen.

http://da.wikipedia.org/wiki/Odin
Man kan ikke se træerne for bar skov!

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Vasa-ätten
« Svar #14 skrivet: oktober 05, 2014, 18:10 »
Enligt mytoligin bosatte sig Oden i "fornsigtuna", vilken region därmed blev ynglingaättens andra bosättningsregion. Då kom Oden från "älven", d v s Elbe, och färdades till en ny bosättning vilken skulle vara "älven", d v s Götas Älv, vilket var Ynglingaättens första bosättningsområde (Götland och senare Vikenområdet via Kongsvinger), och alltså därefter "Fornsigtuna". F ö hade ingen karismatisk ätt av betydelse avsaknad av släktled bakåt mot lämplig "gud".
Ta alla angelsk/jutisk/saxiska kungasläkter t ex.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Historikus

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 508
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Vasa-ätten
« Svar #15 skrivet: oktober 05, 2014, 18:28 »
Då kom Oden från "älven", d v s Elbe, och färdades till en ny bosättning vilken skulle vara "älven", d v s Götas Älv, vilket var Ynglingaättens första bosättningsområde . . .

'Älven' (Elbe) du taler om to gange - skal det forstås som nutidens Göta älv - som tidligere hed Elfír? Og her bosatte Ynglinga-ætten sig først? Altså ifølge mytologien?
Man kan ikke se træerne for bar skov!

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Vasa-ätten
« Svar #16 skrivet: oktober 05, 2014, 18:35 »
Förklaringen för 2 gånger är att Oden först vistas vid Elbe (Tyskland). Därefter flyttar han (klanen) till en ny floddal, som också ges namnet Elbe, på lokalspråket "Älva" (ditt tidiga Elfir), vilket är dagens Göta Älv. Den som förklarade detta menar att namnen sattes av en inflyttare, som tog med sig namnen.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Vasa-ätten
« Svar #17 skrivet: oktober 05, 2014, 18:38 »
Ynglingaätten nådde "Älva", men flyttade snart in till södra Vänerstränderna. Här mötte de en annan klan som kommit söderifrån landvägen.

Allt är förståss tolkningar utifrån sagamaterial. Några fakta finns förståss inte om Oden etc.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vasa-ätten
« Svar #18 skrivet: oktober 06, 2014, 00:33 »
Jovisst. Det är ett faktum att han figurerar som anfader för alla dom gamla (historiska) kungaätter i Nord-Europa - från dom anglo-saxiska till dom merovingska, tyska, danska, svenska, götiska och norska. Minns jag inte fel finns han även i den karolingska ätten - i hop med Julius Caesar. 

Konstigt nog dyker han även upp som förfader i Gustav Wasas familj-saga också - från 1540-talet, då dom isländska sagorna ännu bevarades i största hemlighet av ett par bondefamiljer på Island. Det knyter ju sägnen också till det svensk-språkliga Finland - också.

Det är tydligen fler än författarna Heyerdahl och Lillieström som betraktat Oden som en historisk verklighet - även om man fortfarande lär leta efter det förgångna Asgård - ungefär som man fortfarande letar efter prov på vart 'ättlingen' Yngve-Frej hade sitt Sigtuna - och sina uppsalar...  8)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”