Vasa-ätten

[Boreas]

Vilka är dessa rötter?

Det går tillbaks till Tyrgils Knutssons tid - då Mathis Kettilmundsson, Tord och Ehrensgisle Bonde träder fram från den finska viken.

Sen spenderade kommande riksdrots Bo J:son Grip sina sista levnadsår på sin "hemort" - Raseborg Slott i Nyland. Då hade han lämnat riksarenan och 'gått i pension' med titeln "Landshövding av Finland". Finlands status som ”Storhertigdöme” hade redan avtalats år 1250 då Birger Jarls son Bengt blir ”Hertig av Finland”, med residens i Åbo. I dom följande generationer kommer dom ”finska stormännen” att träda fram efter kustleden till Nevan.

Adlig Bonde

Bonde-ättens första riddare avslöjas redan 1309, då Ehrensgilse Tordsson gifts med  adelsdamen Magareta Puke och utnämns till slottsfogde i Stockhom. Han hör tyligen till marsk Tyrgils närmaste supporters. Hans äldre broder Rörik Tordson stannar i Finland, där gamla slott nu restaureras och nya borgar byggas. Röriks son Tord blir först hövitsman på Viborgs slott och senare slottshövding på Raseborg. Under tiden förvärvar han ägedom i det centrala Nyland.

Under tiden gör två bröder från familjen var sin nya gren, som senare adlas under nmnen Baat och Haak. Ättlingar från alla dessa grensar kommer involveras med adel och egedomar ikring Östersjön och Nordsjön – ända ut på Shetland och Okenöarna. I dansk-norsk tjänst fick t.ex. Haak sen sidogrenen Holck. Svensk-språklig adel fanns också i Estland under kommande sekler.

Här fanns alltså en finsk adel som har varit tvåspråklig, redan under vikingatiden. Jmfr. finskans paralella terminologi: riddare/rittari, herra/häradshövding/jarl, respektive maherra/landshövding (herse/hertig). Dessa familjer törs alltså ha varit två-språklig redan under yngre jernålder – och tillhört vikingtidens finska adelsskap, senare känd som ”stor-finnar”.

Gripande allians

Bo J:son Griphs  rötter har man fortfarande till godo att dokumentera, men här ligger en äldre storgård vi namn Grips i västra Nyland. När han pensionerades från rikets affärer kunde han ta säte i det ståtliga mytomspunna gamla slottet Raseborg, som ”Landshövding till Finland”. Dom hövitsmän och fogdar som sen kom regera över finska slottsfästen - som Viborg och Raseborg – tillhörde alla Griph-, Bonde- eller Vasa-ätten.

Som adelfamiljer inom ”Tre kronor” och med-aktörer inom den nya, riksenade kyrkan är det liten tvekan om att dessa familjer var centrala aktörer i riksenandet - vilket också vittnar om deras bas i dessa landskap.

Sommaren 1378 samlas Grip-alliansen på Raseborgs Slott,  Finlands äldsta och centrala huvudsäte. Riksdrottsen själv har tagit i pension och blivit ”Landshövdng av Finland”. I om politiska skyrmysslar som ramat Sverige har Bo J:son hittat en allians med drottning Margaretha – och planen är en nordisk allians under hennes tron – som ett ’inter-regnum’. I dettaavseende gör den gamla drottsen upp sit testamente.

Dom involverade 10 riddarfamiljer blir kända som ”Bo J:sons testamentatorer”.  Som en del av testamentet är indelningen av Bo J:sons enorma ägedomar mellan den inhemska familj-alliansen. Avtalen försglades på olika sätt, bland annat genom giftermål mellan dom involverade familjer.

[Boreas]

Bonde + Vase = Sant

När Viborg och Raseborg byggs och bemannas är Mathis Ketilmndsson – och därmed Tre Rosor och Vasarna – värksamma. Samtidigt träder Bonde-familjens första riddare fram – under namnet Tord och Kristiern Petarsson Bonde. Den senare gifts med Margaretha Puke 1309. Enligt ”Svea och Götha Höfdingaminne II”, (486-87.) blev redan Tord Petarson Bonde hövitsman på Viborg –och fader till Rörik som si sin tur får Tord Röriksson, båda hövitsmän på Raseborg.

8. september 1378 gifter sej Niklis Ketilson Vases dotter, Ramborg, med Tord Röriksson Bonde. Brudgummen blir omsider farfar till Karl Knutson Bonde, som tack vare sin (finska) börd kan kandidatera när riksrådet under 1420-talet får utse nya kungar. Alliancen mellan ”Bo J:sons testamentatorer” blir alltså platformen som uder kommande århundraden skal skapa nya riddare, hövitsmän, slottsfogdar, riksdrotsar, marskar och kungar.

Bonde-ätten:
1) Tord Pætarsson Bonde:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tord_Bonde_(Petersson)
Broder:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erengisle_Petersson_(Bonde)
Son:
2) Rörik Tordsson, hövitsman Raseborg
Son:
3) Tord Röriksson, hövitsman Raseborg, ägare Padis (Helsinge):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tord_R%C3%B6riksson_(Bonde)
Sigill: http://johannaocherik.se/erik/antavlaerik.html
Son:
4) Karl Tordsson Bonde – Hövitsman på Raseborg
Broder: Knut Tordsson Bonde
Son:
5) Karl Knutsson Bonde – Hövitsmann på Raseborg. Riksmarsk, Kung. Under hans andra       period styrdes riket från Raseborg.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Knutsson_(Bonde)

Tords den äldres fader är lite sagolik, men han misstänkas vara i släkt med hjälten ”Örjan” som i hop med Mats Kettilmundsson skulle ha hjälpt riksmarsk Tyrgils Knutsson klara av 1290-talets gränsstrider i Ingermanland och sen etablerat Viborg. Efter dess pågick en kontinuerlig process  med att utveckla en civil infra-struktur i Nyland - och organisera, bygga och bemanna  dom hamnar och fästen man behövde efter Finska viken och i Karelen. 

[Boreas]

Riksdrots Mattis – Kettilmunds son

Den andra 'finska storman' som vi vet fick ställa upp var Mattis, son av Kettilmund. Han utmärkte sej redan under Tyrgils Knutssons fälttog i Österlandet – varefter man fick bygga nya borgar, slott och infra-strukturer efter kusten av Finland - från Åbo till Nevan och Nöteborg. Under Tyrgils blir Mathis sen slottsfogde i Stockholm och när marsken faller från är det just denna Mathis som träder i hans plats. Då har han redan ärvt rätten att bära familjens sköld – som numer får prägla en officiell sigill för kungariket Tre Kronor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Kettilmundsson

I hjärtskölden ser man 3 rosor, i huvudskölden 13 skärvar i ett hov (’hästesko”). På liknande sätt kan man se dom tre balkarna. Båda dessa motiv uppträder senare som bakgrund i nya frälsesläkters vapen. Det lär ha ett linjärt samband med dom tre kungliga ätter som samlats under Tre Kronors vapen.

1322 avslutar han sitt ämbete som riksdrots, efter stormannamötet i Skara samma år. De sista åren av sitt liv var han hövitsman i Finland, där han avled, antagligen i Viborg, i maj 1326. Det är inte registrerad några söner efter Mattis. Man borde förvänta en Kettil eller Kettilmund som hans son – men så är ej fallet.   

Den nästa bärare av Vasa-skärven som dyker upp heter Niklis Kettilsson (Vase) - som kommandant på det nya Viborg Slott. Efter tjänst som fogde på Raseborg blir också han slottsfogde i Stockholm.

Kettil, Niklis och Kristiern

Niklis Kettilsons fader – Kettil - kan mycket väl vara en broder av nämnde riksdrotts Mattis. 

Mats fader - Kettilmund - är alltså samtida med Birger Jarls son Bengt,  den första 'Hertig av Finland' och med säte i Åbo. Mats blir sen samtida med Tyrgils Knutsson. Samtidigt finns i Finland en Kettil som får en en son kallad Niklis, som blir nästa hövitsmann på Viborg - samtida med att riddaren Bo J:son Grip blir riksrots och Rörik Tordsson Bonde blir fogde på Raseborg. Alla blir dom gifta adligt.

Niklis son Kristiern/Krister fick sen ta Vasaättens sigill vidare. (Under testamentshandligarna på Raseborg 1378 närvarar också Ehrensgisle Niklisson – möjligen broder av Kristiern. Denna Ehrensgisle har då blivit riddare – och ätten Natt och Dag sett dagens ljus.)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Kettilsson_(Vasa)

[Boreas]

Karl och Johan

Niklis son – Kristiern – blir också  hövitsmann på Viborg och Raseborg, innan han blir riksdrots i Stockhom. När han omsider tar pension åker också han hem till Viborg.

Krister Nilsson Vase:
Hövidsmann Viborg 1378 – 1432, efterträdare Karl Kristiernsson (son). Hövitsman Raseborg 1432-34, efterträdare Karl Tordsson Bonde. Riksdrotts 1434 – (Riksmarsk samma år: Karl Knutsson Bonde). Hövitsman Raseborg 1436. Begravd i Viborg, 1442.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Krister_Nilsson_(Vasa)

Efter Krister blir sonen Karl Kristiernsson slottsherre på Viborg. När denne dör går familjarvet över till hans yngre söner -  med sin andra fru - döpta Nils och Johan. Karl Kristiernsson:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Kristiernsson_(Vasa)

En ny Erik

1441 utbryter en strid mellan riksdrots och riksmarsk - då det "brinner i rosornas läger". Därmed kivas det också om rätten att besitta Finlands huvudsäte, Raseborgs Slott. Fejden slutar med ett kungligt dekret år 1442, där ”Karl Knutson, riksmarsk och riksföretåndare” erkänns ”alla slott i Österlandet, vilka ero Viborg, Raseborg, Tavastehus, Åbo och Korsholm med städer, land, län och hvad som där hälst är”. Sen fick Krister Nilsson inneha Viborg till följande år, därnest residera på Raseborg i 4 år och slutligen flytta till Korshoms Slott vid nuvarande Vasa. När Krister Nilson dog 1442 gick denna arv –  efter sonen Karl Kristiernssons tidigare bortgång i Viborg – till dom yngre bröderna Nils och Johan.

Efter tre år i Korsholm blev Nils Kristersson tillsatt som hövitsman vid Västerås slott, vart han dog 1464. Hans broder Johan flyttade samtidigt till Sverige och familjens ägodomar (Ringstadholm och Rydboholm). Her avled han 1477. Innan dess hade han döpt sin förstfödda son med familjnamnet Kristiern - medan andra sonen fick det gamla svenska kungsnamnet E-rik. Därmed blev en ny familj från den inhemska uradeln lanserat som en fullvärdig kandidat till rikes högsta ämbete.

Sen ville ödet att denne Erik Johansson skulle få sitt  liv förkortad av ett blodbad, varefter den tredje sonen – Gustav – får lyfta både sköld och svärd innan en legal regent igen kunde höja spiran på Tre Kronor. Då hade riket igen blivit enad – och även fritt, oberoende och självständigt. Ungefär som Finland före 1248, Norge innan 1066 och Svealand intill 1060. Fast numer i fred med såväl Rom som Lybeck och Novgorod.

Närheten i tid och rum – till dom traditionella, för-kristna monarkier - kan kanske förklara varför Finlands två-språkliga adel blev en drivande faktor när det nya, gemensamma kungadömet skulle utvecklas - och det litterära Norden återetableras – på båda sidor av Ålands hav. 

Johan Kristiernsson Vasa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Kristiernsson_(Vasa)

[supergeten]

Se där! Tackar så mycket för intressant info 

[supergeten]

Här fanns alltså en finsk adel som har varit tvåspråklig, redan under vikingatiden. Jmfr. finskans paralella terminologi: riddare/rittari, herra/häradshövding/jarl, respektive maherra/landshövding (herse/hertig). Dessa familjer törs alltså ha varit två-språklig redan under yngre jernålder – och tillhört vikingtidens finska adelsskap, senare känd som ”stor-finnar”.

Utveckla! 


Kan man se mer av dessa spår? Dessa familjeband är det som är grunden till att det aldrig var någon egentlig våldsam "erövring" av Finland?

[Boreas]

Birgers union:

Problemet är att man saknar dokument för tiden 1200 - 1350 som kan kasta ljus på formationen av det nya, katolska riddarhuset i Stockholm. Från dom källor som finns – och dom konsekvenser det gav - vet vi att unionen med Finland inkluderade Ingermanland, Estland och Lettland söder till Riga-bukten med. Begreppet ”Österland” används redan i jarlens tid – och törs då ha omfattat den baltiska delen.  Sen vet vi att Birger Jarl genomförde endera möten i Finland och Estland, som lär ha avslutats med ett kyrkligt konvent i Reval 1250. 

En stratifierad samhällsstruktur lär då ha funnit på östra sidan om vattnet - också. Annars är det omöjligt förklara hur alla dessa landskap kunde ingå – som gemensamhet - i dom ”konvent”, ”fredsavtal” och ”stormannamöten” som trotts allt beskrivs inom den korta perioden 1247-50. Vi kan alltså utgå från att här funnits riddarfamiljer som överlevt dom interna strider og krig som höll på att utrota den svenska och norska ’ur-adeln’.

Ett nytt Norden

En förening av det nya, katolska ”Sveariket” under Birger Jarl - och en union med det hedenska Finland/Baltikum - ligger redan i luften då den kardinalen Vilhelm av Sabina anländer Norge och Skandinavien 1245. Två år senare ingår Birger Jarl en allians med norska kung Håkon – i ett möte vid Älven 1247. Sen drog han till möte med dom "finska stormmännen" 1248, troligen i Tavastehus Slott, vilket han lär ha besökt redan 1239-40. Sommaren 1249 är Birger vid Nevan, där han får i hamn det historiska fredskontraktet med Alexander Nevski. Sommaren 1250 är både han och dom finska stormännen på konvent i Reval - där man nu etablerar en ny köpstad för den östliga import och export från Östersjön. Handelsgillet består främst av handelsadel från Visby, som efter kristnandet förlorade sin ledande position i Östersjö-handeln till Lybäck.

Alla dessa förhandlingar och avtal beseglades av ett antal adelsmän – och definierade vart gränser och leder skulle gå, mellan dom grekisk-ortodoxa och romersk-katolska ekonomier, språk och ideologier – ”för all framtid”. Detta kom att definieras efter andra gränser än dom språkliga – men efter dom gamla konstitutioner – typ kungadömen. Detta definierade alltså vilken kultur och byråkrati man skulle tillhöra. Gränsen kom bestämma vem och vad som skulle tillhöra det  det svenska respektive ryska riket. Det kom beröra främst Baltikum, Finland och norra Norge.

Under vikingatiden hade gränsen mellan finnar och ryss följd vattenvägen från Nevans mynning till Vita havet. Rurikiderna regerade i princip från Ladogan söderut. Norr om Ladogan och väster om Oneggan och Vita havet rådde alltså finnarna sej själva - ända västerut till Torneå och Luleå - om inte längre.
 
I Nestors och Novgorods annaler omnämns knappt detta (hedna) Finland. När man letar efter dom senaste hedna kammargravarna i Nord-Europa kommer man till gravhögarna i Karelen, med gravgåvor från slutet av 1200-talet. Intill dess har Finland inte varit vare sej ryskt eller ortodoxt, men väl haft ett politiskt och socialt strukturerad samhälle, precis som sina grannar i öster och väster.

Finsk författning

Det värkar även som den 'ur-finska' byråkratin rått på båda sidor om Finska viken – söderut till Litauen och norrut till Torneå. Sen verkar gutar/götar ha varit deras närmaste handelspartners - från västra sidan. När Birger Jarl skal införliva detta enorma område behöver han ett gäng etablerade representanter från alla regioner att samtala med - och sluta avtalen med - i Finland. Innan han - och dessa "finska stormänn" - kan åka till Nevan och hävda suveren rätt till landet norr om Nevan och Ladogan.

När gränsen skal dras är det främst dom ”finska stormän" som kunde veta  – exakt – var den gamla gräns - sen Ruriks tid - hade gått. När mötet hölls vid Nevan är det enbart logiskt att också "finska stormän" får delta. Det förutsätter att här fanns en finsk ”ur-adel”.

[Boreas]

Finska riddare och riksråd

Beskrivningar av "finska stormän" är annars få före 1370-talet, då annalerna efter Bo J:son Griph ser dagens ljus. Arenan är då Bo J:sons egen ’hemort’, Raseborg i Finland, där han gör upp sitt ekonomiska och politiska testamente. Hans politiska åsikt lär ha varit att samla den kvarvarande riddar-adeln ("stormännen") i Sverige och Finland – och förenas med den övriga nordiska adeln i en Kalmar-union, under Margaretha, häller än att låta tyska prinsar bli kungar i Sverige.

En del av detta avtal bands med giftermål - mellan dom tre ända riddar-familjer som beskrivs i Finland på denna tid, ved sidan av Bo J:son själv. I kretsen kring Bo J:son Grip skulle ha varit 10 familjer - som i princip effektuerade det svenska riksrådets egenvilja. Minst tre av dessa har troligen varit 'svensk-finska'. Sen vet vi att dom finska riddarna ges rättighet att delta vid riksråd OCH kungaval redan under 1300-talets mitt. När lagen ändrades under Birger Jarls tid var det en återvända till gamla grundregler - där "gamla lagar" återinfördes och positioner fördelades efter "gammalt skick".

Därmed fick också dom två-språkliga, finska adelsfamiljerna positioner efter vad deras 'börd' (stamträd) kunde försvara - efter dom lagar, traditioner och ättelinjer som överlevde både vikingatid och högmedelåldern.

Finska Slottsherrar

Slottsfogdarna i Viborg och Raseborg styrde sina län som länsherrar. Päls och annat värk från Viborg och Åbo gav stundom hyfsade inkomster genom handeln med Reval, Visby och Stockholm. På den här tiden låg det ekonomiska och politiska centrum av Finland i Raseborg - och den därvarande staden Tuna. En gravsten från Karis kyrckogård 1390-talet beskriver en ’borgare av Raseborg’ ("civis Rasepurgis") och revalska annaler stöder denna bild vid olika anledningar. När Gustav 160 år senare kan returnera som kung av riket flyttar han Finlands huvudstad från Raseborg – varför han lär de-komponera hela Tuna-stad och flytta både byggningar och människor till Vaneåns forsande mynning där man bygger upp kärnan i den nya staden Helsingfors. Varför man valde just den här orten och detta namnval begrundas inte i källorna.
 
Men klart är det att både Grip-, Bonde- och Vasa-ätten hade starka relationer till området mellan Viborgska viken och Hangö Udd, redan på Tyrgils Knutsons tid. När Viborg och Raseborg byggs och bemannas är Mathis Ketilmndsson – och därmed Tre Rosor och Vasarna – värksamma. Samtidigt träder Bonde-familjens första riddare fram – under namnet Tord och Kristiern Petarsson Bonde. Enligt ”Svea och Götha Höfdingaminne II” blev redan Tord Petarson Bonde hövitsman på Viborg – och fader till Rörik, som i sin tur får Tord Röriksson. I Bunges ”Urkundenbuch III” berättas att Tord Röriksson var herre till Raseborg. Vidare anges han besitta större ägodomar i det centrala och västra Nyland, där han redan 1309 är kyrkans och klostrens beskyddare. Kontakten och bindningen till det centrala Finland - jämte hennes slottslän och vapensköldar - törs vara klar och tydlig - över ett antal generationer.

Den två-språkliga, inhemska finska adelns positiva svar på Birgers diplomatiska framstöt har troligen rötter i Birgers egen familj. Orsaken till den fredliga unionen kan inte förklaras på annat sätt än att finnarna själva tog aktivt del i processen - och faktiskt valde alliera seg med Sverige - framför Ryssland. Med en motsatt inställning skulle dom givetvis blivit ryska - redan då.