Kylarvende! M fl!
Det diskuteras kvalitétsmarkeringar för forntida råjärn. Jag hävdar att nordens järnbärarland nr 1 o 2 ca 0-1250 finns dels i Nordtröndelags inland och dels inom Helsinglanderna, d v s dagens landskap Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland. Det är inom sistnämnda man hitta så många depåfynd med spadformiga järn. Spadjärn har i enstaka fynd hittats även i Tiundaland, men under sådana omständigheter att de kan vara anskaffade från Helsingländerna. Numera kan man ju isotoptesta metall för ursprung, så det skulle vara intressanta att få ursprunget bekräftat. Dessa järn har ett värde, så de bör inte ha lämnats vind för våg. Trots allt får lite svinn tålas, och då kan man ju fundera över hur stora volymer inom Helsingländerna som svinnet härrör från. Några liknade volymer i depåer har inte hittats S om Dalälven vad jag förstår.
Vid nämnda tid kan järn produceras inom snart sagt alla regioner inom Norden. Men den normala kvalitéten duger bara som husbehovsjärn. På en internationell "marknad" krävs kvalitét. Vi vet att spadformen är en kvalitétsmarkering, men om de hade något speciellt namn är väl inte känt. Det nämns om flera konkurrerande kvalitétsmarkeringar, t ex osmundjärn, men vad jag vet är det osäkert om vad detta var. I diskussionen nämns ringar och jag har sett en uppsatts där det nämns tunnor med "stänger". Högsta kvalitéten av järn hittar man faktiskt i Kalixtrakten daterat till ca 2-300 f kr, vill jag minnas, och detta järn är så nära "stål" man kan komma.
Det som händer från ca 1150 är att "industriella distributionssystem" av järn, typ Nordtröndelag/Helsingländern, börjar överflyglas av "industriella produktionssystem" baserad på "industriell produktionsteknik", bl a vattenkraft, nyttjande av bergmalm etc. Möjligen sker övergången under inflytande av tyska kejsarens vilja att kontrollera järndistibutionen in i Mellaneuropa och därmed hur bra beväpnade olika regioner kunde tillåtas bli. Även ett enormt byggande av borgar och katedraler/kloster bidrog till en efterfrågan värd att kontrollera.
Det är då Lubeck grundas (ca 1150). De tidigare järnbärarlanden får allt svårare att hävda sin produkter. Från digerdöden bryter dessa järnbärarlands produktion samman och de södra bergslagarnas "industriellt baserade produktion" av exportjärn tar över. Men glöm inte att bondejärnet fortfarande tillverkas av de enskilda brukarna i största utsträckning. Överallt!
England har t ex 2 officiella importhamnar för svenskt järn under bl a 1800-talet. Svensk järnexport har en viss volym enligt statistik (svensk statistik är underbar), medan man till den volymen I ENGLAND, kan lägga ungefär lika stor volym av svenskt järn (som alltså flutit ut ur landet vid sidan om statistiken). D v s svenska myndigheter förföljde böndernas järntillverkning till förmån för brukens järn (bondejärn fick inte exporteras), men bönderna kringgick detta till den grad att hälften av importen i England (norra importhamnen) kom från svenskt bondejärn. Tankeväckande, eller!