Jag läste en uppskattning om att det i Sverige, under de senaste 12000 åren, levt, och dött, ca 280 miljoner människor. Det lät så mycket så jag gjorde en egen beräkning i en Excelkalkyl - och jag kom fram till ungefär samma siffra.
Ca 280 miljoner gravar bör vi alltså ha i Sverige idag. Det innebär 560 gravar per kvadratkilometer, jämnt fördelat över Sverige.
Detta innebär att de gravar vi hittat är de annorlunda, de särskiljande, de som syns ovan mark, eller gravar vi hittat under utgrävningar. Om vi har hittat 2,8 miljoner gravar -så har vi hittat 1% av de gravar vi vet skall finnas = 99% av gravarna saknas...
Att då skriva att våra förfäder begravdes i dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen, högar, blir lite märkligt eftersom detta då är baserat på endast några då procent av de gravar vi vet skall finnas - men som vi alltså inte har hittat ännu.
Varför har vi då inte hittat dessa gravar? Något svar på den frågan finns inte, vi kan bara gissa. En gissning är att de flesta döda behandlades på ett sådant sätt att ingenting finns kvar av dem.
Ett sådant sätt är att de döda lades upp på plattformar och avköttades av fåglar. Därefter togs benen ned från plattformen och krossades till mjöl. Detta mjöl hälldes ned i vatten, vilket var själva "begravningsritualen". Vatten var grunden till allt liv, det var alltså livgivande, samtidigt transporterade vattnet den dödes aska till dödsriket där den döde då kunde få ett nytt liv.
Kremering av de döda är en annan möjlighet, men, då skulle vi ha hittat en stor mängd kremeringsplatser, i princip 280 miljoner stycken, och det har vi inte hittat heller. Om det funnits stora kremeringsplatser, alltsåmspeciella platser där man kremerade liken, skulle vi högst troligt ha hitta dem eftersom där skulle finnas enorma mängder aska och rester av brända ben. Några sådana kremeringsplatser har vi inte heller hittat.
Grundfrågan är alltså hur många människor som levt i Sverige under de senaste 12000 åren - kontra hur många gravar vi faktiskt har hittat. Från dessa siffror uppsår konsekvenser.
Kan vi, från dessa siffror, beräkna antalet döda per sekel, bör vi även få fram antalet levande individer per sekel.
Jag har alltså alltså uppfattningen att vi har hittat några få procent av de gravar som vi vet skall finnas - och att vi alltså inte har underlag tillräckligt för att säga hur våra förfäder begravde sina döda. De gravar vi hittat är alltså några få särskiljande undantag från det vanliga begravningssättet.
Thomas