Sven Lagman!
Jag skall ge dig en hypotes om varför ärkesätena hamnade där det blev fallet.
Den nordiska kyrkoorganiseringen fastställdes vid kardinalsbesök kort inann. Troligen ligger det tidigare upprättade Florenslistan bakom. I övervägandena menar jag ligger att Påven önskar gå förbi Tyske kejsarens "ombud", d v s Hamburg-Bremen. Jag menar också att ärkesätena valdes för att säkra sådana regioner, som var osäkra religiöst för Påvens kontroll. Inom de regioner, som var belägna nära kungamaktens vanligaste uppehållsplatser innebärande högre grad av kunglig kontroll och maktutövning. Påven och de nordiska kungamakterna hade bl a det gemensamt att de önskade minska Kejsarens inflytande över norden, även om parterna var oense om mycket annat.
De regioner, som valdes till ärkestift, så verkar de på mig stå under hög grad av inflytande av vid tiden "påve-fientlig" kristendom. Det kan röra sig om en kristendom med drag av arianism och/eller gammelengelsk kristendom (Påven hade fortfarande fram till 1066 låg grad av kyrklig kontroll över de kristna som existerat ända sedan romersk tid) eller någon form av östkristendom.
Den äldre Nidarosdomen har således mycket cymbolik, som kan hänföras till icke Romersk katolskt bruk i vanliga fall, vilken sedan byggs bort. I hamar stift finns liknande cymbolik, men denna ligger närmare maktcentrum för kungen, om de kristna uttrycken drar iväg för Påven oönskad riktning. På Bornholm finns också spår efter cymbolik, vilken inte är vedertagen Romersk Katolsk. I Skåne visas den kristna "konkurrensen" genom att man under ett antal år har 2 st domkyrkor (Lund och Dalby). Genom att lägga ärkestiftet i Lund, blir detta överordnat Dalby och detta blir "onödigt". I det som skall bli Sverige, så är situationen mer komplicerad. I Vgl anger Katolikerna att kungen döps, d v s övergår till Påvens kyrkliga organisation (Skara grundas). Ögl står under Birca stift (Köpingsvik), vilket Påven hanterar genom att grunda ett konkurrerande stift i Liunga (Linköping), samt så småningom tillser att norske kungen visar sin trohet mot den "rätta läran", genom att anfalla och "kristna" befolkningarna i Möre (och väl antagligen på Öland), varvid kort efter birca stift läggs ned. Inför hotet om dylika kristningar, ställer sig Gutarna frivilligt under den "rätta läran" och väljer att underställa sin kyrkoorganisation Liunga stift. Den återstående oroshärden är Mälarområdet. Alltså förläggs ärkestiftet dit, för att neutralisera de konkurrerande kristna stift, som inte erkänner Påven som den främste bland biskopar.
Det är eg bara i Helsingländerna Romersk Katolikerna INTE kan manipulera sig till kontroll. Här tillåts inte deras officiella representanter vistas. Istället upprättas från ca 1000 utanför varje "land" i federationen en anläggning (s k kyrkesplats), som med utvecklingen enligt min mening tydligt visar att det är missionsstationer. En sådan är utgrävd. Obs, att inne i bygderna finns kyrkor innan kapell anläggs ute på kyrkesplatsen och stenkyrkor långt innan kapellet byggs om i sten. Först ca 1350 kommer Romersk katolikerna i kontroll över Tuna Stift och 1364 läggs detta ned (själva nedläggandet nämns inte utan Helsingarna sägs kristnas, d v s antar den "rätta läran") för att inordnas under ärkestiftet.
En annan viktig iaktagelse är att Romersk Katolska kyrkan skickligt genom sin propagandaapparat döljer vad som eg sker. Så ofta man kan, så skriver man helt enkelt om om historian.
