Författare Ämne: Stalofolket  (läst 24557 gånger)

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
Stalofolket
« skrivet: december 11, 2012, 23:08 »
Vilka var egentligen stalofolket? Var de skandinaver eller kom de från dagens Ryssland? Eller är det bara en myt?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #1 skrivet: december 12, 2012, 00:57 »
Ingen myt – Stalo sitter fast även idag i folktron. Stalotomter finns det många av – och sägner om Stalo finns det mängder av!

Min personliga uppfattning är att det var Norska Vikingar som kom över fjällen för att ta upp skatt. Män i kanske ringbrynjor = Stål-män = Stalo. Stalotomterna ser jag som de boplatser dessa Vikingar bodde på under sina årliga skatteuppbördsresor.

Stalotomterna ligger alltid strax ovanför trädgränsen med fri syn runt om och är därmed lättförsvarade. De var nedgrävda 0,5meter under marknivån, med den uppgrävda jorden byggdes en vall på utsidan nedgrävningen. På denna vall kunde man då sätta upp sin tältduk – och tältstängerna kunde då vara rejält kortare än normalt = lättare att transportera. Vallen i kombinationen med sänkt golvyta gjorde det även svårt att sticka med spjut mot män som sov på andra sidan tältduken.

Samerna är kortare än vad vi är, och förr var de ännu kortare än idag. Vikingar var långa – det kunde alltså skilja upp till en halvmeter mellan dem – vilket borde göra starkt intryck. Stalo var alltså en ”jätte” ofta klädd i stål. Stalo var lättlurad – och många Stalosagor handlar om hur Samer lurade Stalo.

Sagan om Cyklopen finns även som Stalosaga – men med renar istället för får – och med Stalo istället för Cyklopen.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Stalofolket
« Svar #2 skrivet: december 12, 2012, 09:03 »
Dock verkar ju stalotomteerna ha använts under en ganska lång tid, från 500-talet ungefär, ett bra tag innan vikingatiden.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Stalofolket
« Svar #3 skrivet: december 12, 2012, 12:31 »
Läste en saga om när samerna dränkte en stalogubbe och eldade upp en stalogumma för att de misstänkte de hade rövar bort och kanske ätit upp deras barn.   Tidigare hade stalofamiljen bott där fredligt.
 
 
Det låter knappast som skatteindrivare.  JAg ser mer bilden av någon som försöker skaffa sig försörjning och hamnar i konflikt....
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #4 skrivet: december 12, 2012, 15:28 »
Stalotomterna är ju ganska mycket diskuterade eftersom vi vet väldigt lite om dem. Jag bedömer dem så här: De finns oftast just i trädgränsen eller ovanför trädgränsen = de är förlagda så att det är fri sikt samt byggda som de är i dels försvarssyfte, dels med tanke på lättransporterade tältstänger.

Detta innebär för mig att man bodde där enbart sommartid, omgivningen ansågs fientlig – och att man bodde där bara under kortare tider – men regelbundet varje år.

Stalotomter kan då vara ”jaktstugor” för utifrån kommande människor. De vill ha utsikt för att kunna se sitt byte, de vill kunna försvara sig, de behöver inte mer ved än vad som finns i närområdet och det är på kalfjället de jagar, de har valt trädgränsen som bostadsområde för att få tillgång till ved. De är troligen Norrmän eftersom stalotomterna ligger i en ”linje” längs med hela vår fjällkedja. Folk österifrån tror jag inte kan komma ifråga eftersom vägen dit är lång – och renar kan de jaga på betydligt närmare platser. Även Norrmän kan jaga på platser som ligger närmare Norge – så jakt tror jag inte mycket på.

Norska skatteindrivare och/eller handelsmän tror jag mera på. Handelsmän som kan frakta med sig små lätta saker som är attraktiva för samerna, knivar, yxor, salt, osv – för att byta till sig skinn och annat kan vara en möjlighet – men Samerna på denna tid vandrade ofta ända fram till Norska kusten – och ibland ända ut till öarna utanför kusten – så de skulle ju träffa handelsmännen i alla fall – så varför höra en lång tung vandring i fjällen för att träffa Samerna – när de ändå var på väg till dig?

 Skatteindrivare tror jag mera på, de bodde lättförsvarat och strategiskt och kunde dyka upp oanmälda i Samernas sommarvisten och ta upp skatt (eller överfalla) – samt lika snabbt ta sig tillbaka till sina lättförsvarade boplatser.

Naturligtvis spekulerar jag, men jag försöker bedöma just placeringen i trädgränsen, tillgång till ved och vatten, osv alltså de naturliga förutsättningar som finns för en boplats just där. I trädgränsen blåser det mycket, det finns få skydd mot väder och vind (viket var positivt ur försvarssynpunkt – men dåligt för vädret och vind).

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Stalofolket
« Svar #5 skrivet: december 12, 2012, 15:47 »
Norska skatteindrivare och/eller handelsmän tror jag mera på. Handelsmän som kan frakta med sig små lätta saker som är attraktiva för samerna, knivar, yxor, salt, osv – för att byta till sig skinn och annat kan vara en möjlighet – men Samerna på denna tid vandrade ofta ända fram till Norska kusten – och ibland ända ut till öarna utanför kusten – så de skulle ju träffa handelsmännen i alla fall – så varför höra en lång tung vandring i fjällen för att träffa Samerna – när de ändå var på väg till dig?

 Skatteindrivare tror jag mera på, de bodde lättförsvarat och strategiskt och kunde dyka upp oanmälda i Samernas sommarvisten och ta upp skatt (eller överfalla) – samt lika snabbt ta sig tillbaka till sina lättförsvarade boplatser.

Frågan är väl om norrmännen redan på 500-talet (där de äldsta stalotomterna ligger) varit så organiserade att de bedrev regelrätt skatteindrivning uppe i fjällvärlden bland samerna? Och vad beskattade de? Skinn? Vilka rikedomar hade samerna som man ville åt? Frågan är väl t ex om tamrenskötseln var särskilt utbredd så tidigt.
När det gäller de senare stalotomterna kanske det stämmer bättre.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #6 skrivet: december 12, 2012, 16:30 »
Pianky, Ottar tog upp skatt av Samerna på 800 talet, det är den första källan vi har – hur skatten såg ut är ganska bra beskriven i Ottars berättelse. Han beskriver även att han hade lockrenar i Samernas vård – vilket då alltså beskriver både traditionell tamrenskötsel (man vårdade renar) – och renjakt  – och att tamrenskötsel därmed ,högst troligt, redan var en gammal tradition på 800 talet.

Hans berättelse beskriver även att det fanns vildrenar - som alltså jagades.

Lockrenarena "vårdades" = de gick inte fria på fjället bland de renar man skulle jaga - de var alltså tamrenar som användes vid jakt på vildrenar.

 Skinn gissar jag var den viktigaste handelsvaran, främst småskinn som ekorre (gråverk) och hermelin – men även vargskinn, björnskinn och lodjursskinn. Jag tror att redan under vikingatiden handlades det mycket med Samerna när det gäller skinn, både från Sverige och Norge – och att ganska stor del av vikingatidens export av skinn kom från just Samerna.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Stalofolket
« Svar #7 skrivet: december 12, 2012, 18:01 »
Carl Thomas!
Jag instämmer i det mesta. Men en detalj får du förklara. Klimatet var visserligen på väg in i Lilla Istiden sedan 500-1000 f kr, men ändå ändras inte en trädgräns samtidigt med att klimatet blir kyligare etc. Det är trädens FÖRYNGRING, som upphör med åtföljande långsamma förändring av en trädgräns. Detta innebär att Stalotomterna kanske inte ligger i trädgränsen utan ett stycke under.

Jmf med att de efteristida ekskogarna förtfarande existerar på sydsluttningarna av de Jämtska fjällen mot Härjedalen. Somrarna har medgett föryngring i tillräcklig grad för att ekarna skall överleva.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #8 skrivet: december 12, 2012, 21:21 »
Visst, klimatet har förändrats en del - hur det har påverkat trädgränsen vet jag inte eftersom trädgränsen varierar i höjd beroende på hur skyddad den ligger mot väder och vind - och då måste  Stalotomterna undersökas i samband med just detta för att få fram förändringen...

Oavsett vilket, vi tror oss veta att Samerna inte brukade bosätta sig på eller invid trädgränsen - och det är där Stalotomterna ligger placerade.

Däremot finns det sägner sok säger att Stalotomterna var Samernas boplatser i ofärdstider - och de grävdes 2 meter djupa, täcktes med stockar och på stockarna lade man jord och torv för att dölja bostaden för sina fiender. Det är en sägen bland många andra.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Stalofolket
« Svar #9 skrivet: december 12, 2012, 21:45 »
Carl Thomas!
Citera
Däremot finns det sägner sok säger att Stalotomterna var Samernas boplatser i ofärdstider - och de grävdes 2 meter djupa, täcktes med stockar och på stockarna lade man jord och torv för att dölja bostaden för sina fiender. Det är en sägen bland många andra.
Samer var ju jordbrukare, svedjebrukare, fiskare, hantverkare, samt deltog i järnframställningssystemet både riktat åt Atlankusterna som åt Bottenhavskusterna. De anpassade sig efter den tidens "marknader".

Emellertid så påminner beskrivningen av försvarsanläggningen om de "fort" (eftervärldens beteckning), som samernas motsvarigheter inom Sibiriens nordligaste mellersta regioner anlade. Där fanns det ett rike baserad på pälshandel och ishavsprodukter i 2-300 år med något motsvarande en kung i ledningen under 16-, 17- resp 1800-talen. Såg en dokumentär om detta för ett tag sedan. Minns inte kanal.

Isländska övergivna forngårdar har lämningar, som påminner om en stalotomt.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Stalofolket
« Svar #10 skrivet: december 12, 2012, 22:18 »
Stalotomterna är ju ganska mycket diskuterade eftersom vi vet väldigt lite om dem. Jag bedömer dem så här: De finns oftast just i trädgränsen eller ovanför trädgränsen = de är förlagda så att det är fri sikt samt byggda som de är i dels försvarssyfte, dels med tanke på lättransporterade tältstänger.

Detta innebär för mig att man bodde där enbart sommartid, omgivningen ansågs fientlig – och att man bodde där bara under kortare tider – men regelbundet varje år.

Stalotomter kan då vara ”jaktstugor” för utifrån kommande människor. De vill ha utsikt för att kunna se sitt byte, de vill kunna försvara sig, de behöver inte mer ved än vad som finns i närområdet och det är på kalfjället de jagar, de har valt trädgränsen som bostadsområde för att få tillgång till ved. De är troligen Norrmän eftersom stalotomterna ligger i en ”linje” längs med hela vår fjällkedja. Folk österifrån tror jag inte kan komma ifråga eftersom vägen dit är lång – och renar kan de jaga på betydligt närmare platser. Även Norrmän kan jaga på platser som ligger närmare Norge – så jakt tror jag inte mycket på.

Norska skatteindrivare och/eller handelsmän tror jag mera på. Handelsmän som kan frakta med sig små lätta saker som är attraktiva för samerna, knivar, yxor, salt, osv – för att byta till sig skinn och annat kan vara en möjlighet – men Samerna på denna tid vandrade ofta ända fram till Norska kusten – och ibland ända ut till öarna utanför kusten – så de skulle ju träffa handelsmännen i alla fall – så varför höra en lång tung vandring i fjällen för att träffa Samerna – när de ändå var på väg till dig?

 Skatteindrivare tror jag mera på, de bodde lättförsvarat och strategiskt och kunde dyka upp oanmälda i Samernas sommarvisten och ta upp skatt (eller överfalla) – samt lika snabbt ta sig tillbaka till sina lättförsvarade boplatser.

Naturligtvis spekulerar jag, men jag försöker bedöma just placeringen i trädgränsen, tillgång till ved och vatten, osv alltså de naturliga förutsättningar som finns för en boplats just där. I trädgränsen blåser det mycket, det finns få skydd mot väder och vind (viket var positivt ur försvarssynpunkt – men dåligt för vädret och vind).

Thomas
Men läget kan lika enklelt förklaras med något så trivialt som mygg. Det är väldigt mycket behagligare på kalfjället än i fjällbjörkskogen.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #11 skrivet: december 12, 2012, 23:54 »
Yngwe, sorry, du har aldrig varit i fjällen under myggsäsongen märker jag. På snöfläckar, långt ovanför trädgränsen är det lite mygg, därför ligger ofta renar på dessa snöfläckar. I trädgränsen är det lika mycket mygg som i skogen nedanför.

När det blåser, oavsett var man är, söker myggen skydd i vegetationen eftersom de inte gillar blåst.

jag var en gång på kalfjället, ca 1100 metger över havet, det var klarblå himmel, mitt på efter middagen - och plötsligt började det mörkna. Tillslut hade vi sikt kanske bara 25-30 meter - och det var bara mygg. Vi sprang ommkring och gjorde upp torveldar så att röken drog in över hagen där vi hade renar. Det gick inte att dricka kaffe eftersom kaffet blev "gröt" på någon minut. det var vidrigt - och det absolut värsta jag varit med om när det gäller mygg.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Stalofolket
« Svar #12 skrivet: december 13, 2012, 09:10 »
Pianky, Ottar tog upp skatt av Samerna på 800 talet, det är den första källan vi har – hur skatten såg ut är ganska bra beskriven i Ottars berättelse. Han beskriver även att han hade lockrenar i Samernas vård – vilket då alltså beskriver både traditionell tamrenskötsel (man vårdade renar) – och renjakt  – och att tamrenskötsel därmed ,högst troligt, redan var en gammal tradition på 800 talet.

Hans berättelse beskriver även att det fanns vildrenar - som alltså jagades.

Lockrenarena "vårdades" = de gick inte fria på fjället bland de renar man skulle jaga - de var alltså tamrenar som användes vid jakt på vildrenar.

Lockrenar och andra tama djur fanns nog, men det verkar ju som om det bara rörde sig om ett relativt fåtal djur. Egentlig renskötsel är väl ett något senare fenomen.
Frågan är också hur omfattande eventuell skatteindrivning var, åtminstone på 500-talet (300 år före Ottar) den tid varifrån de äldsta stalotomterna härrör sig.
Skall man knyta stalotomterna till några andra än samerna så skulle det vara bra om man hittade en tillräcklig mängd ickesamiska artefakter i eller omkring dem.
 
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Stalofolket
« Svar #13 skrivet: december 13, 2012, 09:30 »
Yngwe, sorry, du har aldrig varit i fjällen under myggsäsongen märker jag. På snöfläckar, långt ovanför trädgränsen är det lite mygg, därför ligger ofta renar på dessa snöfläckar. I trädgränsen är det lika mycket mygg som i skogen nedanför.

Thomas

Thomas: Bara för att andra inte alltid har samma erfarenheter av en viss sak eller ett visst område  som du så behöver det inte betyda att de aldrig varit med om en sådan sak eller befunnit sig i samma område. Saker och ting kan variera. Sålunda kan även myggmängden variera över tid och plats.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Stalofolket
« Svar #14 skrivet: december 13, 2012, 12:42 »
Yngwe, sorry, du har aldrig varit i fjällen under myggsäsongen märker jag. På snöfläckar, långt ovanför trädgränsen är det lite mygg, därför ligger ofta renar på dessa snöfläckar. I trädgränsen är det lika mycket mygg som i skogen nedanför.

När det blåser, oavsett var man är, söker myggen skydd i vegetationen eftersom de inte gillar blåst.

jag var en gång på kalfjället, ca 1100 metger över havet, det var klarblå himmel, mitt på efter middagen - och plötsligt började det mörkna. Tillslut hade vi sikt kanske bara 25-30 meter - och det var bara mygg. Vi sprang ommkring och gjorde upp torveldar så att röken drog in över hagen där vi hade renar. Det gick inte att dricka kaffe eftersom kaffet blev "gröt" på någon minut. det var vidrigt - och det absolut värsta jag varit med om när det gäller mygg.

Thomas

Jag har en gång vid Råstoetnos strand lyckats få 52 mygg i en smäll Thomas. Bara på den platsen har jag vistats 3 veckor, vilket gjorde att jag fick in vanan att dricka min kvällswhisky genom myghuvan.  Så jag har erfarenhet av mygg så det räcker. Och jag har bengått rätt många veckor i svenska och norska fjällen både i sällskap och mol allén.    Jag tycker att jag har hyfsat bra koll på vad som är en bra lägerplats.    En bit ovanför trädgränsen är mitt förstaval. Där blåser det oftast lite och jag slipper myggen, men jag kan fortfarande få tillgång till ved. Om vinden mojnar där kommer myggen fram ur riset där också, då spelar det ingen roll var man är.
 
Vad jag förstår så ligger stalotomterna i eller strax ovanför trädgränsen, och då tolkar jag det som om att de kan ha legat över trädgränsen vilken senare flyttats. (vilket den bevisligen har) Du tolkade läget som att man sökt fri sikt, jag tolkar det som om man sökt vind för att undkomma myggen.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Stalofolket
« Svar #15 skrivet: december 20, 2012, 10:52 »
Professorn Pär Ramqvist ser stalotomterna som en del i etablerandet av tamrenskötsel, åtmintone från yngre järnålder och framåt.

Citera
Det har klart visats att helt nya typer av boplatslägen tas i anspråk under den yngre järnåldern som bäst kan
förklaras med tamrenskötsel i större skala. De nya boplatslägena gällerdels de s. k. stalotomterna i fjäll och förfjäll (t. ex. Mulk 1994; Storli 1994) och dels alla de härdar (boplatser) som ligger på renbeteslanden
mellan dalgångarna (t. ex. Hedman 2003). Dessa lägen har tidigare inte varit attraktiva för en jakt- och fångstbefolkning. De båda, i princip samtidigt uppdykande boplatstyperna, illustrerar tydligt rennomadismens
säsongsflyttningar mellan fjäll och skog, så som vi känner den i historisk tid.

Fem Norrland. Om norrländska regioner och deras interaktion
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #16 skrivet: december 20, 2012, 17:32 »
Yngwe, det är en stor skillnad på en lägerplats och en boplats där man bor under en längre tid. En boplats t.ex. kräver bra tillgång till ved och rent vatten. Vi har ju diskuterat ved tidigare så du vet hur stor vedåtgången är – och den mängden ved hittar du inte i trädgränsen. Tillfälligt boende under några veckor per år går bra – men det blir mycket långa gångavstånd efter ved efter bara några år. Vatten skall finnas – vilket innebär att man då måste bo i omedelbar närhet till en jokk som är garanterat vattenförande vid den tid man planerar att bo där. Det finns många aspekter man måste ta hänsyn till när det gäller en boplats. Läger kan man slå var som helst i princip för att sova en natt.

Mygg vänjer man sig vid, så småningom blir man immun mot dem. Jag känner sticket – men får ingen svullnad eller klåda längre – så länge stucket är på de hudytor som brukar bli stuckna. Får jag stick på andra platser får jag svullnad och klåda (värst är under fötterna)!!!  ???

Man bosätter sig inte gärna i myggrika områden – men mygg betyder så lite att man inte heller söker sig till myggfria områden eftersom dessa, mycket riktigt, inte finns, myggfritt blir det bara vid gynnsamma förhållanden – och de uppstår också även nere vid sjöstränder, i skogen intill sjöstränder,  osv.


Pianky.  Tamrenskötseln som fanns innebar små tama renhjordar på upp till 25-30 djur. Renarna var tama och de användes som dragdjur eller lastdjur när man flyttade – och man flyttade ofta, ibland dagligen. Ibland bodde man längre tider på en plats. Denna plats var höst- och vårvistet som var den centrala platsen för årets vandringcykel. Man kunde bo även vintertid på olika platser under någon/några veckor åt gången – liksom sommartid på
sommarvistet. Problemet var tillgång på bete för renarna – samt sommartid myggen som medförde att renarna ville ”dra till fjälls” och upp till snöfläckarna som är myggfria.

Mellan vinterbetet och sommarvistet fanns höst- och vårvistet – däremellan flyttade man i princip dagligen – och trädgränsen gick man alltså förbi under denna flytt – eller – man kunde slå läger en natt där – men bara en natt. Man var ju på väg till sommarvistet när man passerade trädgränsen – eller omvänt på väg tillbaka till höst- och vår vistet.

Jag tror alltså att denna professor har fel – dessutom, få Stalotomter har blivit utgrävda. När fler blivit utgrävda kanske fynd talar om för oss vilka som använde dem till bostäder.

Jag bodde i fjällen under den tid en hyggligt normal Samefamilj bestod av mor och far, tre barn – och en antropolog. Det var en kul tid på många sätt – och jag mötte en hel del rena stolpskott. När jag läste vissa av deras rapporter skrattade jag så tårarna rann. Beklagar, min syn på forskare fick sig ett antal rejäla knäckar.

På samma sätt har jag lärt mig att en del författare av böcker om fjällen och fjällvett i stort sett aldrig varit i fjällen själva - men de brukar häcka på turiststationer och tala om vilka hejare de är – och de brukar erbjuda sig att minska turisternas packning med minst ett kilo – och vissa kan vara mycket påträngande. Jag vet en som under tre år gjorde en fjällvandringar på 3 mil varje gång – han skrev tror jag fem böcker om hur man överlever i fjällen. Han hade alltså totalt 9 mil fjällvandringserfarenhet.. Jag försökte räkna ut hur många mil jag gick i fjällen bara som färdledare – och det blev ungefär 2500 mil - och ungefär 1500 tältnätter. Som en jämförelse alltså (Jantelagen, ny paragraf – jag har gått längre än du!  :D
 
Vad var det Världsmästern i  löpning sa – ”ju längre dom springer ju dummare är dom”.  Det gäller väl fjällvandring också skulle jag tro. ;)

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Stalofolket
« Svar #17 skrivet: december 20, 2012, 18:38 »
Löpnings-citatet kommer från Gunder Hägg.  Själv var han just världsmästare.  - I medeldistans!!  ;-) 

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Stalofolket
« Svar #18 skrivet: december 20, 2012, 19:15 »
Jag trodde det var Sebastian Coe som formulerade sig så vanvördigt?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Stalofolket
« Svar #19 skrivet: december 21, 2012, 08:54 »
Jag tror alltså att denna professor har fel – dessutom, få Stalotomter har blivit utgrävda. När fler blivit utgrävda kanske fynd talar om för oss vilka som använde dem till bostäder.

Man får ju kolla upp dåtidens trädgränser och förändringar i klimat och växtlighet och jämföra med stalotomternas läge i landskapet. Överhuvudtaget får man se stalotomterna i samband med dåtidens omständigheter (klimat, kultur) och den renskötsel som bedrevs då. Man får också se renskötseln i ett sammanhang av handel och utbyte med andra delar av Norrland och söder, öster och väster därom så som det såg ut då. Man kan inte automatiskt förutsätta att dåtidens livsmönster var exakt som nu. Om du läser vad Ramqvist skriver så sätter han in uppkomsten av och utbredningen av renskötseln i ett större ekonomiskt sammanhang. Han ser förövrigt också det ökade antalet fångstgropar i mellersta Norrlands inland under järnåldern som en del i ett liknande sammanhang med ökat utbyte och kontakter med kustlandet. Han tittar även på utbredningen av vissa typer av artefakter som också kan berätta om olika kulturella och ekonomiska sammanhang.

Citera
Perioden innebär också stora förändringar i region 1 som under denna period övergår till tamrenskötsel, vilket är en mycket viktig slutsats utifrån det senaste decenniets arkeologiska forskning (Hedman 2003). Även paleoekologiska data kan tolkas i den riktningen (Aronsson 1991; Karlsson 2006). Det har klart visats att helt nya typer
av boplatslägen tas i anspråk under den yngre järnåldern som bäst kan förklaras med tamrenskötsel i större skala. De nya boplatslägena gäller dels de s. k. stalotomterna i fjäll och förfjäll (t. ex. Mulk 1994; Storli 1994) och dels alla de härdar (boplatser) som ligger på renbeteslanden mellan dalgångarna (t. ex. Hedman 2003).

Ju äldre desto bättre.