Del två var klart inspirerande. Här fick man se hur vårt synsinne tidigt (när vi fortfarande var trädlevande primater) hjälpte oss att hitta mogen frukt och liknande. man fick också se hur man genom att jämföra männsikans och lejonets parasiter kan se ungefär när vi började äta kött från storvilt mer regelbundet (det var Homo erectus som började med det). Dessutom kom stärkelserik mat att betyda mycket för oss vilket vi bl a kan se på den höga halt av amylas (ett enzym som hjälper till att omvandla stärkelse till socker) vi har i vår saliv (flera gånger högre än vad schimpanserna har). Eldens betydelse togs också upp, att den gjorde det möjligt för oss att ta tillvara energiinnehållet i mat mcyket bättre, något som var till hjälp när vår hjärna blev allt större.
Vi fick också en inblick i Hadzafolkets liv. Detta folk är ett av jordens sista jägar- och samlarfolk. Hos dem betyder kvinnornas insamling av rötter och annan växtföda att de står för omkring 60 procent av kalorierna. Männens jakt är mer osäker men till god hjälp när de väl lyckats fälla något byte. Kvinnorna hos Hadza-folket bedömde männen efter hur goda jägare de var, det var t ex ett viktigt kriterium vid äktenskap.
Som en liten fundering kan man ju undra hur Hadza och liknande folk uppfattar det att det jämt och ständigt kommer filmteam, antropologer, etnoarkeologer och andra springande på besök hos dem för att studera hur de lever.