Reisa/ræisa har ju dels de svaga preteritumformerna (imperfekt) reisþi/ræisþi/reisti/ræisti i singular och reisþu/ræisþu/reistu/ræistu i plural, samt dels, åtminstone i singular, stark preteritum: reist/ræist. Också rista, vars svaga preteritum lyder risti/ristu, har ibland stark preteritum. Denna form, som ofta förekommer i ristarsignaturer, stavas vanligen rist och naturligt är ju att vänta sig att den haft uttalet rist. Där den förekommer i Samnordisk runtextdatabas, står det dock reist/ræist i normaliseringen, precis som för preteritum av reisa/ræisa. Har dessa båda verbs starka preteritumformer verkligen varit helt likadana?