Författare Ämne: Asatron, en tro för aristokratin?  (läst 26056 gånger)

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
Asatron, en tro för aristokratin?
« skrivet: oktober 15, 2012, 10:32 »
Anders Andrén frågar sig ifall inte den fornnordiska mytologin så som vi ser den i eddorna inte var en tro för en samnordisk aristokrati. Kanske såg de folkliga föreställningarna helt annorlunda ut.

Citera
Begreppet nordisk hedendom upplöses i dag. Det finns ingen enhetlig nordisk tradition och inte heller något gemensamt ursprung. Själva gudamytologin uppbars förmodligen endast av en liten samnordisk aristokrati, säger Anders Andrén, professor i medeltidsarkeologi vid Lunds universitet.
---
Den vikingatida världsbild som inkvarterade människorna i Midgård, gudarna i Asgård och de hotfulla jättarna i Utgård, skulle med andra ord endast ha delats av ett fåtal. Majoriteten av våra hedniska förfäder hade troligen ett mer pragmatiskt förhållande till den andliga sfären, grundat i handfasta ritualer och tron på en rad olika makter, menar Anders Andrén och hans forskarkollegor i projektet ”Vägar till Midgård. Nordisk hedendom i ett långtidsperspektiv”.

Han ser också religionen delvis som en produkt av och en reaktion på utifrån kommande påverkan.

Citera
Först när den kristna missionen startade på 800-talet började människorna i Norden definiera den egna religionen, som tidigare varit en naturlig del av vardagen. Hedendomen är på så vis skapad i direkt relation till – och konflikt med – den kristna läran och dess symboler. Detta kommer till uttryck inte minst i torshammaren, tydligt influerad av det kristna korset
---
Det hedniska religionsutövandet var inte heller enhetligt. Stora skillnader finns mellan olika regioner men också mellan sociala klasser. Den omhuldade gudamytologin var troligen en angelägenhet för överklassen. Den spreds i de nordiska länderna genom väl utvecklade kontaktnät som hölls vid liv bland annat via giftermål.

http://www.popularhistoria.se/artiklar/pa-jakt-efter-nordens-hedendom/

Vad tror ni? Hur enhetlig och självständig var egentligen den fornnordiska religionen?
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #1 skrivet: oktober 15, 2012, 11:40 »
Jag tror inte på Andrén; det finns levande traditioner lite här och där och hedniska troselement som i århundraden varit förborgade för kyrkan och staten. Lite som på Island, där man kunde fortsätta blota om man gjorde det diskret. Vi vet att många återföll till den gamla religionen under digerdöden och så sent som på 1700-talet blev folk dömda för "häxeri", vilket enligt mitt förmenande i mångt om mycket handlar just om den gamla religionen. Ja, i katekesen, som folk förväntades kunna en bit in på 1900-talet, står det ju uttryckligen att man inte ska befatta sig med näcken, skogsrået och tomten. Viss lever asatron, den har aldrig försvunnit. Vad som däremot saknas är en liturgi.

För övrigt håller jag med Nietsche om att kristendomen är ett moraliskt slavuppror...... ;)
Hell thir regin donaraz!

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #2 skrivet: oktober 15, 2012, 17:09 »
Anders Andrén frågar sig ifall inte den fornnordiska mytologin så som vi ser den i eddorna inte var en tro för en samnordisk aristokrati. Kanske såg de folkliga föreställningarna helt annorlunda ut.

Enligt källorna själva var den forn-nordiska mytologin en referens och en trohet till - eller - den sam-nordiska aristokratin som rådde under brons- och järnålder.

Om man lägger en euhermeristisk åskådning till grund så var de forn-nordiska mytologin en tro på en sam-nordisk aristokrati, vilken hade sin tydliga parallell i Euhemeros hemland, grekiska Makedonien, som i hennes grannländer; Rom, Egypt och Mesopotamien.

"Religion" och "mytologi" är alltså två skilda saker. Den första vilar på ett redigerad manifest, den andra på en historisk tradition.

Citera

Euhemeros var en grekisk religionsfilosof omkring år 300 f.Kr. Han menade att de antika grekiska myterna hade sitt ursprung i gamla tiders hjältedåd, som senare hade förvanskats till religiösa myter. Att på detta sätt ge en naturlig och historisk förklaring till myters uppkomst kallas efter honom för euhemerism.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Euhemeros
Jmfr.
http://en.wikipedia.org/wiki/Euhemerus


Euhemeros hörde till stoikerna och skeptikerna i den grekiska antiken. I dom kulturella blandningar som följde i kölvattnen av Troja-krigar och Perser-krigar hade en ny form för mytologi dykt upp, där det 'super-naturliga' (typ 'vulkanutbrott', jordskalv, krig) blev förklarad i politiskt opportuna termer, som 'hyper-naturligt' ("gudarnas vrede"). När krigen får presedens blir sen blandningen av "mysterier" och (övernaturliga) "mirakler" en ständigt mer central plats. Sambanden mellan krig och religion, jämte andra ideologier, är alltså flera...

Med Alexander och den grekiska antiken fick rationaliteten en återvändo - och tidens filosofer behandlade naturligtvis dom samtida livssyn, inte minst detta nya fenomen för livsåskådning, kallad "religion" - i strid med den mer rationella historien om folkets ursprung och utveckling - vilken redan blev ansedd för 'helig'. Bland dessa var Euhemeros rätt central - och hans verk "Helig historia' förklarar hur tidigare kronologier, baserad på verklig historia, blivit fragmenterade och mystifierade.

I betraktelse av antikens närhet till religionernas ursprung kan det kanske vara på sin plats att påminna om deras syn på hur mysterie-religionerna och deras monoteistiska efterträdare växte fram.

250 år efter Euhemeros är dessa livsfilosofier åter på framgång. Här ett par kommentarer från Roms yttre gemaker:

Citera

"Religion is regarded by the common people as true, by the wise as false, and by rulers as useful."
(Seneca, 4 BC –AD 65)

All religions are equally sublime to the ignorant, useful to the politician, and ridiculous to the philosopher. - (Lucretius 94 BC - 49 BC)

http://en.wikiquote.org/wiki/Seneca_the_Younger
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #3 skrivet: oktober 15, 2012, 17:33 »
Jag tror inte på Andrén; det finns levande traditioner lite här och där och hedniska troselement som i århundraden varit förborgade för kyrkan och staten. Lite som på Island, där man kunde fortsätta blota om man gjorde det diskret. Vi vet att många återföll till den gamla religionen under digerdöden och så sent som på 1700-talet blev folk dömda för "häxeri", vilket enligt mitt förmenande i mångt om mycket handlar just om den gamla religionen. Ja, i katekesen, som folk förväntades kunna en bit in på 1900-talet, står det ju uttryckligen att man inte ska befatta sig med näcken, skogsrået och tomten. Viss lever asatron, den har aldrig försvunnit. Vad som däremot saknas är en liturgi.

Åh, Intresserad. Ingen har hittills kunnat påvisa att asatron överlevt. Kan du peka på några exempel som är lite mer än ditt "förmenande"?

/Stefan
Qui tacet, consentit

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #4 skrivet: oktober 15, 2012, 17:36 »
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lödgdag, söndag...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #5 skrivet: oktober 15, 2012, 17:41 »
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lödgdag, söndag...

Tveksamt tycker jag. Det är namn på saker. Det finns andra och äldre namn på andra saker. Inte är det hemliga troselement, inte heller är de fördolda för kyrkan.

Bättre upp önskar jag.
Qui tacet, consentit

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #6 skrivet: oktober 15, 2012, 17:43 »
Då får du läsa Euhemeros, först. Så kan du kanske förstå vad det är du frågar efter...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #7 skrivet: oktober 15, 2012, 21:04 »
Asatron som den presenteras av Snorre är väl en synkretism av folklig tro elitskiktets tro och Snorres behov av att visa upp en helhet som inte stod efter romersk och grekisk mytologi eller kristendom? Delar av asatron innehåller element som känns igen från romerska mithrasdyrkan bland officerare och soldater. Det kan ju va så att en särskild elitversion av asatron spridits bland ringbärare. Delar av asatron innehåller vaniska element som hör samman med fruktsamhet och skörd. Odenkulten kan kanske vara en fristående del ämnad för elitkrigare?

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #8 skrivet: oktober 15, 2012, 21:24 »
Då får du läsa Euhemeros, först. Så kan du kanske förstå vad det är du frågar efter...

Det är det här jag frågar om:


* det finns levande traditioner lite här och där och hedniska troselement som i århundraden varit förborgade för kyrkan och staten.
*Vi vet att många återföll till den gamla religionen under digerdöden och så sent som på 1700-talet blev folk dömda för "häxeri", vilket enligt mitt förmenande i mångt om mycket handlar just om den gamla religionen.


Det är det jag vill veta mer om, konkreta exempel på överlevande asaläriga troselement, inte åsikter från en grekisk filosof som troligen är äldre än "asatron".
 ;)
Qui tacet, consentit

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #9 skrivet: oktober 16, 2012, 01:09 »
Religion, oavsett vilken, är något man bär inom sig som en naturlig del i vardagen och den ingår i allt man gör – och inte gör – utan att man egentligen tänker på det. Den bara finns där som en naturlig del av livet.

Religioner är oftast inte aggressiva, men de blir nästan alltid aggressiva när de hotas utifrån. Då börjar de manifestera sig, samla kraft, ta fram symboler, osv.

Hedendomen är inget undantag som jag ser det, det var en religion bland andra religioner. Inom det vi kallar hedendomen fanns det säkerligen en hel del variationer, vissa föredrog Tor, andra Oden, andra tillhörde olika ”fri-hedendomar”  av olika slag – och andra trodde inte på Asagudarna alls.

Vad kallade hedningarna sådana som hade en annan religion? Eller inte trodde alls? Problemet med olika trosuppfattningar måste ju vara ett mycket gammalt problem - om dey bnu var ett problem förr?

Men, vissa offrar dagligen till småfolket fortfarande – andra tror på tomten, både den röda och den grå, vi firar fortfarande Midsommar, Jul och Lucia och för en del existerar Skogsfrun fortfarande – så skall vi hårddra det så finns ju rester av hedendomen fortfarande kvar som företeelse – men vi kallar det för annat idag.

Flyger en korp över våra hus idag så ser vi en korp flyga över huset och vi bryr oss inte mer om det, förr var det olycksbådande, det tydde på ofärd och vi måste skydda oss genom att spotta – eller göra korstecknet när vi blivit Kristna. Satt en Korp på skorstenen eller invid rököppningen förebådade den död i huset – idag får den väl sitta där den sitter, ingen bryr sig väl om vad en korp jä*el sitter på.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #10 skrivet: oktober 16, 2012, 08:18 »
Det är det här jag frågar om:

Det är det jag vill veta mer om, konkreta exempel på överlevande asaläriga troselement, inte åsikter från en grekisk filosof som troligen är äldre än "asatron".
 ;)

1. Du fick just 7 kristallklara exempel på centrala element från den forn-nordiska livsåskådelse.
    Det forstog du tyvärr inte.

2. Den for-nordiska kulturens ålder har du tydligen häller inget hum om.

Efter som jag utgått från att du har ett uppriktigt intresse för att diskutera ämnet - och inte enbart argumentera får en ytlig uppfattning du nyss läst dej till, är det bästa råd jag kan ge är att du följer dom väl menade råd du redan fått. 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #11 skrivet: oktober 16, 2012, 08:33 »
Religion, oavsett vilken, är något man bär inom sig som en naturlig del i vardagen och den ingår i allt man gör – och inte gör – utan att man egentligen tänker på det. Den bara finns där som en naturlig del av livet.

Religion som en "naturlig" del av livet? Hur ser ateister, skeptiker, agnostiker, stoiker och andra humanister på det? Nu klarar du tydligtvis inte skilja mellan livsåskådelse, livsfilosofi och religion.

Vill man vara övergripande konsensus-bildande eller PK - och jämställa precis allt - så blir iland det flygande flytande, det manliga kvinnligt och det rationella ir-rationellt. Kanske inte så konstigt att många bär på uppfattningar som är mer än en aning förvirrande.

Men visst får man väl varna menigheten för Odens korpar. Svartare än dom går det knappt bli.

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #12 skrivet: oktober 16, 2012, 08:51 »
I en recension av Lars Magnar Enoksens bok Djur och natur i fornnordisk mytologi skriver Lars Lönnroth så här angående veckodagarna:

Citera
Enoksen hävdar också att sjudagarsveckan funnits i Norden sedan ”urminnes tider” och att veckodagarnas namn, som uppkallats efter hednagudar (tisdag av Tyr, onsdag av Oden, torsdag av Tor och så vidare), vittnar om att de besitter ”en stark religiös innebörd.” Men som bekant är sjudagarsveckan importerad från Medelhavsvärlden och av relativt sent ursprung i Norden: veckodagarna var från början uppkallade efter romerska gudar som Mars, Merkurius och Jupiter, fast deras namn vid översättningen ersattes med motsvarande nordiska
gudanamn.


http://www.svd.se/kultur/litteratur/naturmyter-presenterade-utan-kallkritik_33192.svd

Lars Lönnrot är litteraturvetare och har bla översatt Njals saga och skrivit om den och annan äldre litteratur:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_L%C3%B6nnroth
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #13 skrivet: oktober 16, 2012, 08:56 »
Vad som kunde vara intressant är att se vilka av de ursprungliga väsendena från den fornnordiska mytologin som verkligen haft en obruten kontinuitet till senare tid. vilka figurer man kan följa från de isländska sagorna (och helst tidigare, från runstenar och ikonografi, och även äldre litteratur från kontinenten), via medeltidens kristna styre fram till senare tiders folkliga berättelser. Vilka varelser dyker upp både i de tidiga sagorna, i senare medeltida litteratur samt i efterreformatorisk litteratur?
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Spiring

  • Stammis
  • Antal inlägg: 164
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #14 skrivet: oktober 16, 2012, 09:18 »
Religion som en "naturlig" del av livet? Hur ser ateister, skeptiker, agnostiker, stoiker och andra humanister på det? Nu klarar du tydligtvis inte skilja mellan livsåskådelse, livsfilosofi och religion.

För en verkligt troende person är väl religionen en del av livsåskådelsen och livsfilosofin. Jag tvivlar på att man ens drar några gränser mellan dessa begrepp. En världsbild som innefattar företeelser som andra betraktar som övernaturliga, "religion", men som man själv ser som verkliga bland alla andra verkliga. Varför skulle en sådan tro inte vara en naturlig del av livet? Alltså av den troendes liv?
Gitarristens vardag:
Upp ur sängen
Klia strängen

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #15 skrivet: oktober 16, 2012, 11:08 »

Asatron som den presenteras av Snorre är väl en synkretism av folklig tro elitskiktets tro och Snorres behov av att visa upp en helhet som inte stod efter romersk och grekisk mytologi eller kristendom?

"Asa-tron" existerade inte innan slutet av medeltiden, då det klassades som 'övertro' av dom troende.
Den kultur- och berättar-tradition man hade i det gamla NV Europa var en 1:1 parallell till vad vi känner från östra sidan Östersjön, genom Kalevalan och Lönnrot-arkivet i Finland, alltså en "mytologi".

En mytologi baseras på gamla minnen om forntiden, vilka traderats från generation till generation sen "ur-minnes tider". Myterna är alltså 'rejäla minnen' om folkets och familjerna historia. Ofta får dom kondenserade former, där allegorier kan bära komplexa, fast rationella meningar. Myterna är allmenkunskap, fast omhändertas av en egen akademi eller 'klass'. I Skottland finns fortfarande denna 'klass' bland klanerna, kallad 'barder'.

Så länge en och samma mytologi är almen kunskap - och en gängse uppfattning i ett större samhälle - fungerar denna kunskapstradition som en rationell bas för folkets historiska, kulturella och filosofiska grundförståelse. At denna orsak ser man att alla större mytologier - från Peru till Japan - alltid startar med en ursprungsmyt som sen får en logisk fortsättning som kan förklara hur dom respektive kulturer tog form och utvecklade sej till dom samtida realiteter.

Mytologierna baseras alltså på ett större antal generationer återberättelser. Religion baseras på en 'synkretism' av fragment från dessa traditioner - tillsatt ett övernaturligt element som kan "förklara" frånvaron av sammanhang, kronologi eller rationell logik. Tillför man sen en dos erövringstrång och kleptokrati så får man snabbt det man numer kallar "politisk missbruk".

När dom nya, omformade myterna tog form av "ideologier" fick vi det vi numer kallar 'religion', där "tro" - alltså lydnad - är viktigare än förstånd. Detta element fanns inte i dom gamla mytologierna, så länge deras moderskulturer fick leva ostört och befolkningen uppmärksamma och dyrka sina förfäders minnen. 

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #16 skrivet: oktober 16, 2012, 11:08 »
Delar av asatron innehåller element som känns igen från romerska mithrasdyrkan bland officerare och soldater. Det kan ju va så att en särskild elitversion av asatron spridits bland ringbärare.

Efter att den romerska och grekiska mytologin började gå i stöpet levde fortfarande dom indiska och kinesiska, liksom dom galliska och germanska mytologierna kvar. När man ser dom djupa och omfattande paralleller som fanns mellan antikens myter och livsideal är det tydligt att t.ex. dom indo-europeiska mytologierna haft ett gemensamma strukturer och idealer.   

Dom forn-nordiska myterna skiljer sej inte det dugg ifrån dessa grunddrag. Vill man spekulera i åldern på dom nordiska och finska myterna så går tåget till brons- och bondestenåldern - om inte längre. Urspungsmyterna om Väinömöinen och Oden definierar BÅDA en egenartad, högarktisk natur som den omgivning vart i deras historia börjar.

När Caesar anländer Belgien och England möter han kelternas akademiska överhuvuden, kallad "druides", "vates" och "bardes". Enligt den punktliga Caesar har dom alla 20 års utbildning och ett skriftspråk som "liknar på grekiska". Detta senare tyder på vad vi numer kallar stavskrift, till skillnad från 'slinga-skrift'. Samma kulturnivå torde givetvis hittas bland brittonernas förfäder, grannar och handelspartners från Nordsjön och Östersjön.

Från senare källor (500-talet) vet vi att både galler och germaner delade dom samma grundbegrepp som fanns i Skandinavien intill vikingatiden. Bland annat påstår både Visi-gother, Ostro-gother, Merovinger, Germaner och Britter att dom har sina kungar "efter Oden". Bland dom finsk-ugriska är namnet Väinemöinen, hos väst-slaverna Veles, vilken rurikiderna också applicerade, vid sidan om Perun -för Tor. Mith-Ra är troligen en parallell till Tor/Perun. Rötterna går tillbaka till grekernas grannar i norr och nordost, alltså trakier och hettitter. 

Det lilla som är kvar av den nordiska mytologin är alltså dom volym som numer kallas "Forn-nordisk litteratur". A dom många och olika källorna törs det framgå att denna mytologi inte är ett resultat av en medeltida 'synkretism' - men en äldre tradition som likt dom antika parallellerna i södern - stigmatiserats och undertryckts, innan dom bevarats i skriftlig form - som rekonstruerade fragment.

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #17 skrivet: oktober 16, 2012, 11:09 »
Citera
Delar av asatron innehåller vaniska element som hör samman med fruktsamhet och skörd. Odenkulten kan kanske vara en fristående del ämnad för elitkrigare?

Under vikingatiden, då landets ungdom fick vigas åt döden och gå i krig för folk och land,  blev Oden och livsträdet av speciellt värde. Därför kan man se hur man idylliserar Valhall - och 'dom dödas boning' - som ett ställe där man hamnade när man dog i strid, för att skydda såväl Asgård och Oden, som alla hans ättlingar.
 
Teorin om en äldre "van-tro" och en senare "asa-tro" har inget rejält grundlag i källorna. Vad dikterna berättar om är en liten folkgrupp (familj) kallad 'asarna', vars överhuvud Oden skapar en egen gren - utanför familjen - kallad 'vanerna' - som en egen avknoppning. Samma sak händer igen då Oden skapar 'människorna' - alltså dom som tilltalar varandra som 'män' snarare än som 'miet'.

Från Asgård bildades 'satelliterna' Vanhem och Mannhem, varifrån två nya ätter utvecklas. Den ena i öster den andra i väster. Asgård torde alltså ligga någonstans i mitten. (Enligt Karle Krohns studie av dom finska myterna får deras Väinömöinen ha bott någon stans i triangeln Gotland-Ösel-Finland.)   

Senare initierar tydligen denne Oden nya ätter, bl.a. dom jordbrukade svear, daner och germaner, som alla fått det västliga modersmålet - gemensamt med dom första 'männen' från Manhem. Detta Manhem törs alltså ha bestått av en pre-neolitisk kultur av fiskare och jägare - vad vi senare kallat guter eller götar. Alltså har vi ett mytologiskt stöd från Kalevalan för det Gutasagan berättar. Man får alltså överväga hur vida Gutasagan faktisk bär fram ett ur-gammalt minne, om dom första gotlänningar, götar och skandinaver. Göternas och goternas ständiga och nära relation till vaner, vender och vandaler - trotts språkskillnaden - är alltså ingen tillfällighet.

Enligt dom nordiska mytologi har relationerna över Östersjön och Bottenhavet djupa rötter - i en gemensam forntid. Dagens arkeologi kan berätta om Östersjöns första kulturer som två parallella kulturuttryck - öster och väster om Wizla och Bottenhavet.

Numer vet vi även att dessa första kulturer varit två grenar från ett gemensamt ursprung, typ Ahrensburg-kulturen. Sådana klara sammanfall - mellan mytologi och arkeologi - har man ju sett endera exempel på det senare seklet. Man skal alltså inte överraskas om också detta sammanfall - mellan myter och verkligheter - beror på ett oväntad sammanfall mellan den forn-nordiska/forn-finska mytologi - och den forn-nordiska kulturhistorien. Sammanfallen kan hursomhelst inte bero på ren slump. :-\
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #18 skrivet: oktober 16, 2012, 11:13 »
För en verkligt troende person är väl religionen en del av livsåskådelsen och livsfilosofin. Jag tvivlar på att man ens drar några gränser mellan dessa begrepp. En världsbild som innefattar företeelser som andra betraktar som övernaturliga, "religion", men som man själv ser som verkliga bland alla andra verkliga. Varför skulle en sådan tro inte vara en naturlig del av livet? Alltså av den troendes liv?

Du kan läsa vad jag redan skrivit om religion på olika trådar. Här finns en utmärkt sök-funktion.
Annars får du försöka övertyga Richard Dawkins om att han i grund och botten är djupt religiös.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Spiring

  • Stammis
  • Antal inlägg: 164
SV: Asatron, en tro för aristokratin?
« Svar #19 skrivet: oktober 16, 2012, 11:37 »

Citat från: spiring
För en verkligt troende person är väl religionen en del av livsåskådelsen och livsfilosofin. Jag tvivlar på att man ens drar några gränser mellan dessa begrepp. En världsbild som innefattar företeelser som andra betraktar som övernaturliga, "religion", men som man själv ser som verkliga bland alla andra verkliga. Varför skulle en sådan tro inte vara en naturlig del av livet? Alltså av den troendes liv?


Du kan läsa vad jag redan skrivit om religion på olika trådar. Här finns en utmärkt sök-funktion.
Annars får du försöka övertyga Richard Dawkins om att han i grund och botten är djupt religiös.

Du menar alltså att Richard Dawkins är en "verkligt troende person"? Det tror inte jag, även om det finns de som hävdar att ateism är en religion.

Jag skrev alltså om troende människor, och deras livsåskådning;  inte om livsåskådningen hos Dawkins eller andra icke religiösa. Språkförbistring? Under den tid denna tråd handlar om blir det väl hur som helst meningslöst att försöka skilja människornas livsåskådning från deras religion.
Gitarristens vardag:
Upp ur sängen
Klia strängen