Järnålderns germanska folkstammar och Skandinavien

[Karlfredrik]

Ett antal av de vandrande germanska folkstammar under järnåldern påstår komma från Skandinavien: Goter,Kimbrer, Angler, Vandaler, Heruler med flera. Och de tycks språkligt och enligt fynd vara snarlika de skandinaviska. De stora antalet utvandrare av dessa folkstammar tyder dock på att flertalet kom från Tyskland och nuvarande Polen.
Det jag har svårt att få ihop att järnåldern, som arkeologisk ofta är fråga om byar som levde på jordbruk och fiske, kunde mobilisera "hundratusentals krigare". eller i alla fall så många att de periodvis kunde besegra romare och andra folk.
"Det fria Germanien" på järnåldern, det vill säga norra Tyskland och polska östersjökusten, verkar ha hafr en kultur snarlik den svenska och danska.

[sockerfri]

Det är väl inte konstigt att se att det ska ha funnits flera större byar som agerat som "centralamkt" där man kunde mobilisera ihop dussintals om inte hundratals byar för en gemensam sak? De grekiska stadsstaterna kunde ju vissa tider mobilisera ihop sig för att t.ex. besegra perserna, och då talar vi inte stadsstaterna med hundratusentals invånare.

Jag tror vi underskattar de forna människornas kontaktnät, även om just långväga kommunkation blivit mer och mer populärt med tiden.

[dersa]

Nu kanske jag är helt ute och seglar men tyder inte mycket på att det funnits kontaktnät över stora delar av Europa redan under stenålder, tänker på megalitgravarnas utbredning, vilket iofs kan bero på folkförflyttningar också, men då kan ju kontakterna med tidigare geografier finnas kvar. Likaså finns ju en hel del likheter mellan olika platser under bronsålder, och under järnålder borde väl båtar/skepp förbättrats avsevärt och likaså kunskapen om färdleder osv. Folkvandringstiden i sig tyder väl på att befolkningen ökade dramatiskt och det var därför människor satte sig i rörelse och förmodligen bildade allt större sammanslagningar/nätverk eller vad man nu vill kalla det... Spåren efter större läger osv borde finnas söder om Östersjön, om något finns kvar efter alla år av utveckling, har ingen kunskap alls om arkeologi i Tyskland/Polen...

[Fredrik]

Ja säkerligen har kontakterna varit omfattande sedan stenåldern och sedan fortsatt att utvecklas. Under vissa perioder har kontakterna minskat men om man tänker på importen av kopparyxor under neolitikum så kan man nog inse att kontaktnätet har haft relativt lång tid på sig att växa sig stort in i järnåldern.

Jag har inte heller så stor koll på tysk/polsk arkeologi men periodvis har ju norra Tyskland varit snarlikt kulturellt sett utifrån arkeologin och framförallt är ju avstånden inte så stora mellan Skåne, Danmark, Nordtyskland tex. Jag vet inte om det gjorts tester att segla ner till norra Tyskland och hur lång tid detta tagit men har det inte varit alltför svåra resor har det nog varit ganska flitiga kontakter.

Dock kan man fråga sig hur starka förbund det har funnits om människor från Skåne tex skickat krigare eller liknande vid oroligheter i norra Tyskland. Har detta skett är det ju inte så konstigt att man har kunnat mobilisera ganska många.

Ser vi på vikingatiden finns ju källor där flera hundra skepp har dragit iväg och då är det ju knappast en eller ett par byar bara utan det måste ju funnits en ganska stor geografisk organisation kring detta och då har ju sannolikt vissa orter fungerat som centralpunkter i systemet för att kunna hålla ihop den omfattande organisationen.

Ett system som vi kan se under vikingatiden går ju betydligt längre tillbaka i tiden, jag tror inte det är något som dök upp på en natt...

[tty]

Den slaviska expansionen i Polen, Tjeckien, Slovakien och Tyskland öster om Elbe som skedde tillsynes utan större våldsamheter eller åthävor under  500- och 600-talet tyder ju faktiskt på att stora tidigare germanska områden var mer eller mindre helt avfolkade vid folkvandringstidens slut. Folk som vandalerna, goterna och langobarderna kom ursprungligen från dessa trakter.

[Boreas]

I detta sammanhang nämns danerna för första gången i världshistorien.

När Pytheas besöker kusten av norra Europa beskriver han 'Cimbrer' och 'Teutoner' - vilka mobiliserade mot den romerska äventyr i Frankrike redan år 109 f. kr..
http://en.wikipedia.org/wiki/Cimbrian_War

Det senare folknamnet - "teutoni" eller "teutes" - har ju en klar bakgrund i det gammal-nordiska uttrycket "tjud/tjod" -  som i Svitjod och Gauttjod'. Teut/Tjod betyder alltså 'folk' - som i 'folkland'.

Enligt Tacitus styrdes germanernas olika folkland av respktive hertigar (duces, Dux) - medan man i Danmanrk hittade en kung (Rex). Banden mellan denna kungatron och hertigarna i dom tyska och frankiska folk-landen kan alltså ha ett mycket logiskt samband - som adliga släktskapsband.

Senare uttalas och stavas ordet 'teuton' på lite nya sätt, som i 'twisk', 'tysk', 'deutsh' och dutch'.

Numer vet vi att den danska, kontinentala jordbrukskulturen bredde seg från "Himmerland" och Skåne till Biscaya och Balkan - innan romerna förmår verkställa sina galliska och germanska krig. Föranledningen till kimbrers och teutoners ingripande kan alltså ha varit behovet för att bistå sina kolleger (ävt. släktingar), handels- och allianspartner bland dom 'kelto-germanska' jordbrukarna i södra Frankrike. 

Enligt Ptolemai anlände kimbrerna från "Kimbriska halvön" - alltså Julland.- vid sidan om "Skandza". I denna geografi nämns "Phinnoi" och "Le-vonoi" (Le-vaner/Kvener?) i norr, medan "Goutoi" och "Daukiones" boddeni söder. Nu skal man inte försvärja något - men "goutai" faller mycket nära folknamnet "guter/goter" och "daukiones" är till förväxling lik "dakier" - vilket återgår som synonym för "daner", alltså danskar.

Danskarna är i så fal omskrivna -  på grekiska - som "Dauciones" - redan århundradet innan Augustus blev kejsare och Jesus lev en profet. När man sen möter det 'dakiska' lantbruket i den romerska provinsen "Dakia", norr om östra Donau, finns dom också där ihop med goterna...

Intressant att Suetidi redan här dyker upp som en "motpol" eller som ett "komplement" till danerna, precis som hos Wulfstan, Einhard och Rimbert.

Suevoner (Svear) eller Suetidi (Svitjodar) är ju två historiskt komplementerande kulturer - som på var sin sida av Öresund representerar dom två gamla lantbonde-kulturerna vid Östersjön. Samma komplementering hittar man också på dom brittiska öarna, där engländare och skottar praktiserat var sin variant av bondekulturen, medan dom äldre bretoner och pikter baserat sina kulturer på småbruk och andra natur-resurser.