"Tun" är ett naturnamn - och betyder "öppen, slet yta" , ägnad som (fast) boplats. Ett modernt ord vore "hustomt".
Sannolikt är alltså att namnet hör till dom äldsta ord inom våra skandinaviska språk, likt å, älv, sjö, skog, berg, fjäll, hav, etc.
När dom tidiga jordbruksområden utvecklas - på dom öppna, skoglösa låglanden som stigit ur havet - var naturliga 'tun' som bas för fasta 'tomter' av specifikt värde. Det kan alltså vara av intresse att kolla in vart tun-namnen ligger som tätast - eftersom det kan indikera något om forntida jordbruksbygder.
Bland dom tidiga jordbrukets kärnområden kan man ju kolla för såväl Öland som Falbygden, Närke, Svealand och andra, jämte låglandet av Värmland och Hälsingland.
Konsentrationen av Tuna-namn ikirng Mälarns södra sida kan kanske berätta något om etableringen av en fastboende kultur - som i det här fallet ocksåkan knytas till en egen ätt - senare folkgrupp. Det är ju i sej spännande...
Etableringen av "Tun-namn" kan alltså reflektera en neolitisering - eftersom fasta tun och bördiga tomte är premissleverantörer nummer ett - om en livskraftig lantbrukskultur skal utvecklas.
Samma typ ändringar och samma typ kontinuitet kan förövrigt ses i England/Skottland, Danmark/Tyskland, Norge och Finland. Tuna-namnet kan troligen knytas till dom första bofasta skandinaer - och definitivt till dom äldsta delarna av jordbrukssamhället - varifrån ättesystemet och etniciteten utvecklades.