Piankhy!
människans evolutionära historia. De härstammar direkt från den första förgreningen på nu levande människors släktträd.
Jag anser att de formuleringar, som ärvts av de tidiga studierna av människans utveckling är olyckliga. Man måste istället inse att fynden från människans evolutionära utveckling inte innebär att det var större skillnad mellan samtida varianter av människa än vad det idag är mellan asiater och européer. De kunde alltså para sig med varandra. Vi gör fynd, som eg bara är en blixtbild i ett stort tidsuniversum och jämför sedan med andra fynd, som daterats tidigare eller äldre (men det kan röra sig om 100000-tals års skillnad). Sedan talar man om varianter av människa (i bästa fall) eller nästan termer av olika arter.
En viktig felkälla i nutida forskning är att man vägrar inse att huvuddelen av människorna levde nära haven och de större flodsystemen. Detta innebär att spåren av människa i alla tider har begravts när havsytan flukturerar under de senaste miljoner årens istider på norra halvklotet.
Om vi utgår från Homo Erectus, så har denna människotyp tydligen vistats i alla världsdelar utom Antarktis och Oceanien. Inga fynd har väl i o f s hittats i Nord- resp Sydamerika ännu, men man kanske inte har grävt tillräckligt långt under de s k "sterila lagren", som i varje fall satts som gräns av indianorganisationerna och politikerna tillsammans (främst Nordamerika). Trots att man har fynd ända ned till 50000 f kr även i Nordamerika. F ö finns tydliga fynd från människa med Solutreanliknande (Frankrike, Spanien, Portugal) verktyg och vapen i Nordamerika från upp till 26000 f kr, vilka troligen anlänt med stöd av en kultur liknande 1800-talets inuiter (de använde t ex identiska design på sina bennålar för vattentät skinnsömnad (inuiterna)).
I Sydamerika (inga organiska fynd ännu) levde i alla fall Homo Sapiens av troligen samma typ (delstaten
Piauí, ca 45000 f kr) som Mellanesiens, Nya Guineas resp Australiens tidigaste befolkningar, där i varje fall dessa även har nära släktskap med Denisovamänniskan. De hade hunnit förbi vulkanen Tubas (NV Sumatra) superutbrott ca 74000 f kr och blev sedan isolerade länge från nya förflyttningar av människa. Enligt Nordamerikanerna ersattes dessa av nya norrifrån kommande människor, som skulle vara förfäder till dagens indianer. Underförstått att de nya dödar de gamla. Det finns inga bevis för att så sker. Snarare visar en begränsad del av genomet för både indianer (Sydamerika) och för övrigt européerna, att de äldre människotyperna i huvudsak assimilerades in i de nya (eller ibland tvärtom) och med tiden bildar en ny variant, dagens olika indianfolk.
Just nu så pågår ju liknande processer genom s k globaliseringen. Alla de flyktingströmmar som rör sig innebär ju att om några 10000 år, så har ett antal nya varianter av människa etablerats. Kännetecknet är att de alla fortfarande kan para sig med varandra.
Precis som t ex Homo Erectus kunde para sig med sina samtida varianter. De fanns f ö 3 tydliga varianter av Homo Neanderthalensis.
