Hela ekonomin för Helsingländerna, fram till digerdöden, byggde på att samer framställde högkvalitétsjärn. T ex var bygderna i Härjedalen uppdelade på annat sätt än idag, när sörländska strukturer tagit över. En undersökning av Härjeåns dalgång avslöjade ett antal samlingar snarast 50-100 st, med järnugnar tillsammans med lika många boplatser (nåja, för majoritéten, då det i några fall enbart är samling av järnugnar utan boplats, resp boplats utan järnugnar). Som jag förstår det var det samiska boplatser. Riktigt säker kan man kanske inte vara förrän DNA tagits från närliggande gravar.
Slutsatsen är att dalgången varit uppdelad i hemmansmarker inom vilka varje gård framställde järn. Bebyggelsen har varit för tät för att jakt bör ha varit enda försörjningsbasen. Med stöd av terrängen, boplatsernas lägen och resp samling av järnugnar, så kunde uppdelningen i hemmansmarker bestämmas. Det finns "vissa luckor", men där antar man att detta beror på att man vid undersökningstillfället ännu inte hittat boplats eller järnugnar för luckan. Minns inget om dateringar, men har för mig att de för järnugnarna varierade från 4-500 fram till medeltid.
Allt är beskrivet i en uppsats alternativt avhandling, som jag inte har titel eller förf för. Undersökningar för Herjeån bör dock vara sällsynta, så den som vill veta detaljer kan säkert återfinna.
Liknande har antytts för andra järnframställningsområden inom det gamla Helsingländerna.
