Forskningsgrävningar fungerar otroligt olika beroende på vem som är grävledare, hur många som deltar och vad för sorts undersökning det handlar om. Det är därför svårt att generalisera hur en forskningsgrävning går till. Exploateringsundersökningar fungerar lite mer likartat för det mesta.
Några skall gräva eller försiktigt skrapa jord. Andra forslar restavfall till silning och några dokumenterar och ritar.
Nej. Det är i stort sett alltid så att samma person eller mindre grupp personer gör allt arbete på samma anläggning. Om man gräver ett stolphål så både gräver man och dokumenterar. Detta då det är den som gräver som bäst kan tolka anläggningen. Under tiden man gräver skapar man sin tolkning.
Ibland har man personer som står och sållar åt andra, framför allt om det handlar om stora mängder jord (tex vid extensiva kulturlager eller tex fyllningen i grophus) men oftast sållar man själv jorden från den anläggning man har undersökt.
Men när allt data är insamlat och det är dags för analys och att skriva rapport är det ett mer ensamt jobb som drivs av arkeologer högst upp i hierarkin? Eller kan det vara så att man också jobbar med diskussioner i möten för att få återkoppling?
Under undersökningens gång pågår det ständigt diskussioner om tolkning, och ofta beslutas den slutgiltiga tolkningen (i fält, kan ändras efter att tex olika prover kommer tillbaka från analys) av en anläggning gemensamt med den som utfört arbetet, grävledaren och eventuella experter.
Under analysfasen och rapportarbetet så är det framför allt grävledare och ett mindre antal arkeologer som sammanställer och gör slutgiltig tolkning. Ofta handlar det då om de fast anställda arkeologerna på respektive institution, men ibland kan en projektanställning även innefatta rapportarbete. Diverse experter bidrar förstås stort under denna fas (tex osteologer, makrofosilexperter osv).
På en forskningsundersökning så är det oftast den eller de forskare som driver själva projektet som utarbetar rapporten. Ibland lämnas delar av arbetet över till tex doktorander och grundnivåstudenter som varit med vid undersökningen.
Givetvis sker det en akademisk pröving av forskningsresultat men om man är en etablerad docent eller professor i arkeologi kan man fundera på sin kammare över resultaten och publicera när det känns rätt?
Vid en exploateringsgrävning så måste rapporten godkännas av länsstyrelsen, men det är inte riktigt en akademisk prövning. Rapportering handlar ju till stor del om grunddata, vilket inte kan "prövas". Det som hittades hittades liksom.
Det är endast när man publicerar i en peer-reviewed vetenskaplig tidskrift som man blir "prövad". De flesta större forskningsprojekt mynnar dock ut i monografier, vilka inte har några prövningskrav. Längs vägen har dock ofta ett par artiklar publicerats, vilka ju kan ha blivit "peer-reviewed".
Förr i tiden så var det ofta illa med publicerandet. Det tog en väldig tid, om det ens blev av. Tex är fortfarande inte alla båtgravar från Vendel eller Valsgärde publicerade. Idag ställer dock länsstyrelserna (vilka är de som ger grävtillstånd) ofta krav på att publicering inte ska ta allt för lång tid även vid forskningsgrävningar.