Författare Ämne: Amatörer kontra fackarkeologer  (läst 5878 gånger)

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #20 skrivet: augusti 16, 2012, 21:40 »
Men välj ett annat yrke som tex städare istället, om du nu hela tiden vill bortse från själva poängen. Skall en person som jobbar som städare och inte har någon utbildning då kallas amatörstädare. Det är inte yrket som är det viktiga, utan skall man kallas amatör om man inte har någon utbildning, bör detta gälla konsekvent.

Men det är ju själva poängen som inte är logisk. Alla yrken kräver inte en utbildning. Städare är en sådan. Företagare är en annan. Det finns idag inga krav på en utbildning för att man ska kunna jobba professionellt som städare eller företagare. Många andra jobb kräver dock en utbildning. Arkeolog är ett sådant jobb, liksom tex läkaryrket. I det svenska språkbruket brukar vi därför ofta kalla de som saknar en sådan utbildning, men som ägnar sig åt ämnet på sin fritid, för "amatörer". Det behöver inte ligga någon värdering i det.

Att man inte säger "amatörstädare" eller "amatörföretagare" är för att tröskeln in i de yrkena är så mycket lägre. När man kan bli företagare eller städare med vilken bakgrund som helst, så blir begreppet "amatör" betydelselöst.

Arkeologer har en tendens att inte förstå att det kan ha funnits handel, kanske redan under Bronsåldern, över dagens landsgränser. Det brister även i tankar kring bildandet av stater när man kan blanda arkeologi med Isländska sagor i den mest fantasifulla resonemang.

För mig som läst lite Statsvetenskap är det klart vilka funktioner och organisation som ligger bakom en stat.

Tyvärr är den nuvarande arkeologin i Sverige extremt lokal och det är undantagvis som man läser något som försöker koppla ihop områden i Skandinavien. Det handlar mycket om att se sin lokala forskningsankdamm som navet där resten av  arkeologivärlden snurrar. Rudbeck är inte död. Hans tankar finns kvar än idag.

Jag skruvar och spetsar till lite ;-)


Jag känner inte igen ett ord av vad du just skrev. Långväga handel är ett vanligt ämne för arkeologisk forskning, liksom överregional forskning, och de isländska sagorna rör man generellt sett knappt med tång nu förtiden. Missta inte de diskussioner som pågår här för att vara representativa för den arkeologiska forskningen.

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #21 skrivet: augusti 16, 2012, 21:49 »
Är tröskeln låg för att bli företagare??? Har du drivit ett företag någon gång så du vet vad du talar om? För att bli företagare behöver man inte gå någon högskoleutbildning, men det är en massa pluggande än då varje år med skatteregler, bokföring, årsredovisning, bokslut, moms, arbetsgivaravgifter mm, mm. Det finns andra sätt att inhämta kunskap än i en traditionell skola.

När du skriver att tröskeln inte är så hög för att bli företagare som för att bli arkeolog så nedvärderar du andra yrkeskategorier.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #22 skrivet: augusti 16, 2012, 22:04 »
Är tröskeln låg för att bli företagare??? Har du drivit ett företag någon gång så du vet vad du talar om? För att bli företagare behöver man inte gå någon högskoleutbildning, men det är en massa pluggande än då varje år med skatteregler, bokföring, årsredovisning, bokslut, moms, arbetsgivaravgifter mm, mm. Det finns andra sätt att inhämta kunskap än i en traditionell skola.

När du skriver att tröskeln inte är så hög för att bli företagare som för att bli arkeolog så nedvärderar du andra yrkeskategorier.

Misstolkar du mig med meningen? Jag säger inte att det inte är krävande att vara företagare. Självklart det är det, precis som att det är krävande att vara städare. Men tröskeln för att bli företagare är inte särskilt hög - alla kan starta ett eget företag genom en relativt enkel process. Man behöver inte ha gått igenom någon särskild utbildning. Tröskeln in är alltså lägre, oberoende av hur krävande det sedan är att driva ett företag. Det säger ingenting om det relativa värdet i att vara företagare, eller städare heller för den delen.

Är själv civilekonom men skulle aldrig kalla en arkeolog som startar eget för ”amatör”. Bland skådespelare hittar vi begreppen ”amatörteater” och ”amatörskådespelare”. Kanske är det yrken med oerhört stark konkurrens om jobben där man mest vill förminska människor som blandar sig i deras bransch?

Eller så är det så att man framför allt kan vara "amatör" inom yrken som folk kan och vill hålla på med på sin fritid, utanför sitt vanliga jobb. Allt så yrken som skådespeleri, arkeologi, musik, idrott osv. Det är helt enkelt yrken som många har som intressen och ägnar sig åt på fritiden. Ingen är "amatörläkare", för det är inte ett yrke man generellt kan ägna sig åt på fritiden, och ingen är "amatörstädare", för väldigt få har det som intresse och de flesta måste ändå ägna sig åt det vare sig de vill eller inte. Generellt sett så går det ju bra att byta ordet "amatör" mot "hobby" och man får samma betydelse.

Och varför skulle det vara förminskande att kalla någon amatör?

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #23 skrivet: augusti 16, 2012, 22:09 »
De flesta kan starta en enskild firma relativt enkelt, precis som det är relativt enkelt att hoppa på en arkeologiutbildning. Det är en helt annan sak att klara av det.

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #24 skrivet: augusti 16, 2012, 22:27 »
Jag tycker du är väldigt låst vid att det är endast genom högskola och universitet man kan få utbildning. En egen företagare måste själv sätta upp en egen läroplan om vad han/hon behöver kunna och sedan själv lära sig detta. Det finns ingen lärare som gör det, det finns inga färdiga läroböcker man kan läsa rakt av ur mm. Missar man denna utbildning är risken stor att man går i konkurs och har man då en enskild firma får man gå ifrån både hus och hem om man har otur. Det finns andra sätt att inhämta kunskap än endast genom en traditionell skola.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #25 skrivet: augusti 16, 2012, 23:19 »
De flesta kan starta en enskild firma relativt enkelt, precis som det är relativt enkelt att hoppa på en arkeologiutbildning. Det är en helt annan sak att klara av det.

Jag tycker du är väldigt låst vid att det är endast genom högskola och universitet man kan få utbildning. En egen företagare måste själv sätta upp en egen läroplan om vad han/hon behöver kunna och sedan själv lära sig detta. Det finns ingen lärare som gör det, det finns inga färdiga läroböcker man kan läsa rakt av ur mm. Missar man denna utbildning är risken stor att man går i konkurs och har man då en enskild firma får man gå ifrån både hus och hem om man har otur. Det finns andra sätt att inhämta kunskap än endast genom en traditionell skola.

Självklart är det lätt att hoppa på en arkeologiutbildning, och självklart kan man få utbildning på andra sätt än genom högskola och universitet. Har jag påstått någonting annat? Men det är ju inte det vi diskuterar.

Varför finns begreppet "amatörarkeolog" men inte "amatörföretagare"? Jag menar att skillnaden är att man är inte "företagare" som hobby (det kan vara en bisyssla, men omtalas aldrig som en "hobby" eller ett intresse) . Om man har ett företag så är man företagare. Men så enkelt är det inte med arkeologi. För arkeologi är ett diskret vetenskapligt ämne. Som ett sådant så kan man ägna sig åt det på många olika nivåer. Ett fåtal arbetar med det professionellt (blir alltså betalda för att utföra arkeologiska undersökningar eller för att forska inom ämnet), och kallas då för "arkeologer". För att göra det krävs det idag en utbildning inom ämnet. Många andra håller på med ämnet på sin fritid, utan ersättning. Dessa kallas då ofta, efter ett i svenskan vanligt mönster, "amatörarkeologer".  Och jag menar att det ligger ingenting nedvärderande i det uttrycket.

Som jag påpekade tidigare så följer "amatörarkeolog" ett etablerat mönster, tillsammans med uttryck som "amatörskådespelare", "amatörmusiker", "amatörgolfare" osv. Alla dessa uttryck har gemensamt att de berör yrken som många har som fritidsintresse, och utövar utan att bli betalda för det när de har möjlighet.


Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #26 skrivet: augusti 16, 2012, 23:23 »
Jag tycker du är väldigt låst vid att det är endast genom högskola och universitet man kan få utbildning. En egen företagare måste själv sätta upp en egen läroplan om vad han/hon behöver kunna och sedan själv lära sig detta. Det finns ingen lärare som gör det, det finns inga färdiga läroböcker man kan läsa rakt av ur mm. Missar man denna utbildning är risken stor att man går i konkurs och har man då en enskild firma får man gå ifrån både hus och hem om man har otur. Det finns andra sätt att inhämta kunskap än endast genom en traditionell skola.

Jag skulle tro att "överlevnadsgraden" är betydligt högre för arkeologiustudenter än för nyföretagare.
 
Arkeolog är väl ingen titel, det kan väl användas av vem som helst som utför arkeologi. Eller har jag fel? Om jag startar ett företag som erbjuder arkeologiska utgrävningar mot ersättning i morgon så är jag ju inte amatör. Vad är jag då?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #27 skrivet: augusti 16, 2012, 23:32 »
Jag vill göra en analogi med musiker.   Jag gillar att spela gitarr.  Jag är amatör.
Det finns amatörmusiker och proffsmusiker.   
En amatörgitarrist   kan spela vilken musik han vill, träna på vad han vill, hur länge han vill.  Han kanske aldrig blir riktigt bra, men det spelar mindre roll,  han gillar det han gör.   Å andra sidan kan vissa bli väldigt skickliga men dom spelar aldrig offentligt utan bara för sitt höga nöjes skull.

En proffsmusiker måste på något sätt producera ett resultat, som publiken är villig att betala för att se/höra. Han behöver inte vara den allra skickligaste gitarristen ens i bandet, men han måste tillföra något som andra är villiga att betala för.

Proffsarkeologer måste producera något, en utgrävning, en bok, en avhandling, en museevisning eller något, OCH- -  -      -     har i regel mer tid att lägga fram en välunderbyggd  tes.  Denna tes kanske står sej länge, - eller bara till nästa utgrävning nästa sommar när nya fynd kommer fram. 

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #28 skrivet: augusti 16, 2012, 23:53 »
Jag skulle tro att "överlevnadsgraden" är betydligt högre för arkeologiustudenter än för nyföretagare.

Inte en chans om man ser till antalet arkeologistudenter som faktiskt blir arkeologer. Av en genomsnittlig arkeologiårskull på grundutbildningen så kommer (i lösa nummer) kanske 2 eller 3 av 30 jobba som arkeologer till slut. 

Arkeolog är väl ingen titel, det kan väl användas av vem som helst som utför arkeologi. Eller har jag fel? Om jag startar ett företag som erbjuder arkeologiska utgrävningar mot ersättning i morgon så är jag ju inte amatör. Vad är jag då?

Jo, det är en titel. Man kan inte bara kalla sig för arkeolog och erbjuda arkeologiska tjänster utan någon utbildning. Visst kan du starta ett företag och erbjuda arkeologiska tjänster, men du kommer aldrig få några uppdrag om du inte kan visa att du har den kompetens som krävs. En utbildning är minimumkravet. Som icke utbildad så kan du förstås anställa utbildade arkeologer och låta dem utföra undersökningarna, men då kan du ju inte kalla dig "arkeolog" utan då är du ju VD eller någonting sånt.

I Sverige så krävs det generellt sett att man minst har en kandidat för att man ska kunna bli anställd som "arkeolog". Då konkurrensen är väldigt stor så krävs det dock oftast en magister eller master. 


Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #29 skrivet: augusti 17, 2012, 00:40 »
Inte en chans om man ser till antalet arkeologistudenter som faktiskt blir arkeologer. Av en genomsnittlig arkeologiårskull på grundutbildningen så kommer (i lösa nummer) kanske 2 eller 3 av 30 jobba som arkeologer till slut. 

Jo, det är en titel. Man kan inte bara kalla sig för arkeolog och erbjuda arkeologiska tjänster utan någon utbildning. Visst kan du starta ett företag och erbjuda arkeologiska tjänster, men du kommer aldrig få några uppdrag om du inte kan visa att du har den kompetens som krävs. En utbildning är minimumkravet. Som icke utbildad så kan du förstås anställa utbildade arkeologer och låta dem utföra undersökningarna, men då kan du ju inte kalla dig "arkeolog" utan då är du ju VD eller någonting sånt.

I Sverige så krävs det generellt sett att man minst har en kandidat för att man ska kunna bli anställd som "arkeolog". Då konkurrensen är väldigt stor så krävs det dock oftast en magister eller master.

Jag tänkte på själva utbildningen. Det är ju som du säger en helt annan sak efteråt, den vill jag helst inte tala om, jag blir bara upprörd....
 
 
Men en skyddad titel? Jag kan ju inte påstå att jag är läkare utan ansvar, men är arkeolog verkligen av den statusen...? Det tror jag faktiskt inte....
 
 
Inte?  Jag menar förstås rent hypotetiskt. Om någon tycker mina kvalifikationer är tillräckliga, och betalar mig för att göra en arkeologisk undersökning. Vi kan anta att en exentrisk miljardär med en egen ö nånstans i Västindien vill ha en gammal stenhög undersökt, och av någon anledning tycker att jag skulle vara lämplig, kanske på grund av alla mina timmar som amatörarkeolog eller kanske på grund av mina gröna ögon.  Vad är jag då?   Jag är ju inte amatlör längre utan proffesionel, riktigt bra betalt får jag både i dollar och pina coladas!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #30 skrivet: augusti 17, 2012, 08:36 »

Jag tänkte på själva utbildningen. Det är ju som du säger en helt annan sak efteråt, den vill jag helst inte tala om, jag blir bara upprörd....
 
 
Men en skyddad titel? Jag kan ju inte påstå att jag är läkare utan ansvar, men är arkeolog verkligen av den statusen...? Det tror jag faktiskt inte....
 
 
Inte?  Jag menar förstås rent hypotetiskt. Om någon tycker mina kvalifikationer är tillräckliga, och betalar mig för att göra en arkeologisk undersökning. Vi kan anta att en exentrisk miljardär med en egen ö nånstans i Västindien vill ha en gammal stenhög undersökt, och av någon anledning tycker att jag skulle vara lämplig, kanske på grund av alla mina timmar som amatörarkeolog eller kanske på grund av mina gröna ögon.  Vad är jag då?   Jag är ju inte amatlör längre utan proffesionel, riktigt bra betalt får jag både i dollar och pina coladas!

Nu kan ju förhållandena variera i olika länder, men i Sverige är det så att om du skall utföra (eller åtminstone leda) en arkeologisk undersökning av en fornlämning så måste du ha länsstyrelsens tillstånd, och det får du knappt om du inte har en viss utbildning och yrkesvana. Och även många andra arbetsuppgifter inom samhällsförvaltning, museer och dylikt kräver en genomgången utbildning på minst grundnivå (fil.kand examen) eller högre (magister, master eller ibland t o m doktorsexamen).

Vad gäller en utbildning i arkeologi så är det ju så att man där får lära sig en hel del vetenskaplig metodik, källkritik, teori och även praktik (även om det sistnämnda kunde utökas). Vissa av dessa kunskaper kan vara svåråtkomliga (bl a i brist på tillgång på handledning och expertis) för amatörer. De kunskaper man inhämtar där är ofta nödvändiga för att göra ett bra arbete som arkeolog. Till det kommer så som i många andra jobb också yrkesvana. Dessutom bör man ju även som ”färdigutbildad” och yrkesverksam följa med i den senaste forskningen, gå på seminarier och liknande.

Det är ju många yrkesgrupper där man har speciella utbildningskrav, både inom vetenskap och annat. Det är något märkligt att det hela tiden ifrågasätts just när det gäller arkeologi.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #31 skrivet: augusti 17, 2012, 08:51 »
Om man skall följa det här mönstret så bör ju i så fall Hjalmar Stolpe kallas amatörarkeolog eftersom han inte hade någon utbildning inom arkeologi (vad jag vet i alla fall). Om jag minns rätt så var han entomolog. Det var ju han som lyckades lokalisera birka till Björkö och där gjorde utgrävningar med för sin tid mycket noggran dokumentation. Efter det så grävde han även ut båtgravfältet i Vendel och också här var dokumentationen fantastisk med sina noggranna planritningar. Denna grävning gav ju sedan namn åt Vendeltiden. Väldigt imponerande för en amatörarkeolog tycker jag. Det är ju lite synd att dagens amatörer på sätt och vis hålls utanför idag, bara för att man inte inhämtat sin kunskap genom den traditionella skolan.

Här i Blekinge var det för ett par år sedan två amatörer som var väldigt bra på hällristningar (kommer tyvärr inte ihåg deras namn). De skulle försöka lokalisera nya hällristningar vid hällristningsområdet vid Torhamn i östra Blekinge. Blekinge museum hade tidigare gjort inventeringar i området, men inte hittat något. Dessa två killar behövde 1-2 timmar innan de hittade den första "nya" ristningen.

Jag tycker i alla fall det är synd att proffsen i vissa fall inte lyssnar mer på amatörerna.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #32 skrivet: augusti 17, 2012, 09:06 »
Om man skall följa det här mönstret så bör ju i så fall Hjalmar Stolpe kallas amatörarkeolog eftersom han inte hade någon utbildning inom arkeologi (vad jag vet i alla fall). Om jag minns rätt så var han entomolog. Det var ju han som lyckades lokalisera birka till Björkö och där gjorde utgrävningar med för sin tid mycket noggran dokumentation. Efter det så grävde han även ut båtgravfältet i Vendel och också här var dokumentationen fantastisk med sina noggranna planritningar. Denna grävning gav ju sedan namn åt Vendeltiden. Väldigt imponerande för en amatörarkeolog tycker jag. Det är ju lite synd att dagens amatörer på sätt och vis hålls utanför idag, bara för att man inte inhämtat sin kunskap genom den traditionella skolan.

Nu verkade ju Stolpe i en tid då den arkeologiska utbildningen och arkeologin som yrke inte riktigt hade tagit form. Frågan är om en entomolog idag hade fått utföra de utgrävningar han gjorde. Många yrken formaliseras ju med tiden och yrkeskraven förändras. Det säger ju inte att inte Stolpe var kunnig. Tvärtom, han kan ju sägas ha varit med om att utveckla en del av de metoder som idag ingår i utbildningen av arkeologer och som en yrkesarkeolog förväntas kunna.

Här i Blekinge var det för ett par år sedan två amatörer som var väldigt bra på hällristningar (kommer tyvärr inte ihåg deras namn). De skulle försöka lokalisera nya hällristningar vid hällristningsområdet vid Torhamn i östra Blekinge. Blekinge museum hade tidigare gjort inventeringar i området, men inte hittat något. Dessa två killar behövde 1-2 timmar innan de hittade den första "nya" ristningen.

Jag tycker i alla fall det är synd att proffsen i vissa fall inte lyssnar mer på amatörerna.

Nu lyssnar ju många ganska många proffs på amatörer ändå. Många fornlämningar har ju som du visar hittats av amatörer med god lokalkännedom och/eller god vana vid att se olika lämningar i landskapet. Så en hel del amatörer är ju duktiga vad gäller olika aspekter av arkeologin, speciellt vad gäller inventering och att hitta lämningar. Sedan finns det ju sådana som är helt fel ute och som snor ihop de mest hårresande teorier och ser sammanhang som inte finns. Vad man ibland saknar hos många amatörer är väl just den bredare teoretiska och metodologiska kunskapen och överblicken som många proffs har.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #33 skrivet: augusti 17, 2012, 09:55 »
Nu kan ju förhållandena variera i olika länder, men i Sverige är det så att om du skall utföra (eller åtminstone leda) en arkeologisk undersökning av en fornlämning så måste du ha länsstyrelsens tillstånd, och det får du knappt om du inte har en viss utbildning och yrkesvana. Och även många andra arbetsuppgifter inom samhällsförvaltning, museer och dylikt kräver en genomgången utbildning på minst grundnivå (fil.kand examen) eller högre (magister, master eller ibland t o m doktorsexamen).

Vad gäller en utbildning i arkeologi så är det ju så att man där får lära sig en hel del vetenskaplig metodik, källkritik, teori och även praktik (även om det sistnämnda kunde utökas). Vissa av dessa kunskaper kan vara svåråtkomliga (bl a i brist på tillgång på handledning och expertis) för amatörer. De kunskaper man inhämtar där är ofta nödvändiga för att göra ett bra arbete som arkeolog. Till det kommer så som i många andra jobb också yrkesvana. Dessutom bör man ju även som ”färdigutbildad” och yrkesverksam följa med i den senaste forskningen, gå på seminarier och liknande.

Det är ju många yrkesgrupper där man har speciella utbildningskrav, både inom vetenskap och annat. Det är något märkligt att det hela tiden ifrågasätts just när det gäller arkeologi.

Jo du har ju helt rätt, men i de flesta fall är det arbetsgivarens egna kravbild. Inte helt sällan kan man kompromissa med utbildning om man tror att det finns kompetens nog.  Man kan/kunde tillexempel jobba som lärare utan lärarutbildning.  Att man i Svenska länsstyrelser sedan kräver en formell utbildning är en helt annan sak, världen är full av chaufförer utan den utbildning som krävs i Sverige.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #34 skrivet: augusti 17, 2012, 10:10 »

Jo du har ju helt rätt, men i de flesta fall är det arbetsgivarens egna kravbild. Inte helt sällan kan man kompromissa med utbildning om man tror att det finns kompetens nog.  Man kan/kunde tillexempel jobba som lärare utan lärarutbildning.  Att man i Svenska länsstyrelser sedan kräver en formell utbildning är en helt annan sak, världen är full av chaufförer utan den utbildning som krävs i Sverige.

Ja, att man kompromissar med utbildnig kan väl förekomma i olika yrken, gärna där det är svårt att få tag på folk med formell kompetens. Så är ju inte fallet med arkeologin, där det finns ett överskott av folk med rätt utbildning. Däremot sätts det ju ibland igång vissa arbetsmarknadsåtgärder där man mestadels använder sig av folk som inte har någon antikvarisk utbildning, t ex Skog och Historia och Kulturarvslyftet. Dock har ju sådana projekt också kritiserats för bristande kvalitet.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #35 skrivet: augusti 17, 2012, 12:50 »
Ja, att man kompromissar med utbildnig kan väl förekomma i olika yrken, gärna där det är svårt att få tag på folk med formell kompetens. Så är ju inte fallet med arkeologin, där det finns ett överskott av folk med rätt utbildning. Däremot sätts det ju ibland igång vissa arbetsmarknadsåtgärder där man mestadels använder sig av folk som inte har någon antikvarisk utbildning, t ex Skog och Historia och Kulturarvslyftet. Dock har ju sådana projekt också kritiserats för bristande kvalitet.

Jo, det är väl så att med överskott på arbetskraft så är det lättare att hålla kravbilden, på gott och ont!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #36 skrivet: augusti 21, 2012, 22:12 »
Jag har följt den här tråden med intresse och tycker att det är bra att frågan tas upp.

Som amatör vill jag säga att mina erfarenheter är väldigt olika och vilket bemötande man får beror helt på vem man pratar med. Jag har träffat riktiga idioter, för att tala klarspråk, som vet och kan allt bara för att de är utbildade. I själva verket är de mycket kompetenta men oftast bara inom sitt eget område. Andra ämnen besvaras med akademiskt mumbojumbo som ganska lätt genomskådas om man är lite inne på terminologin. Andra är snarast att uppfatta som vanligt folk, vänliga och trevliga människor som gärna lyssnar på alla som har något att säga så länge man inte irrar bort sig i allt för skumma resonemang. Alla är olika som personer, såväl arkeologer som amatörer, svårare än så behöver det inte vara.

Jag har erfarenheter av några "kändisarkeologer" som är bland de vidrigaste människor jag mött. Jag funderar dock över om det kan vara kändisskapet som gått dem åt huvudet för de kan väl inte ha glömt att de själva en gång varit färskingar utan utbildning? Övriga arkeologer brukar faktiskt ge mig som amatör en rimlig chans. Allt avgörs i hur man blir bemött. Det värsta jag varit med om är en kändisarkeolog som trodde att jag var utbildad och så länge kunde vi prata om många intressanta saker och han lyssnade på mina argument. Sen frågade han var jag utbildat mig och då sa jag som det var att jag inte var utbildad. Där sket det sig och han vägrade prata med mig mer. Efter en lång utskällning om att jag inte skulle lägga mig i det högvördiga arkeologämbetet så var det tvärstopp. Slikt betackar jag mig för men det var snarare den personen som var konstig än hela kåren.

Det bästa jag varit med om var ett samtal med en person som syntes mig vara lika amatörmässig som jag själv som vid ett tillfälle tyckte att jag skulle läsa på lite innan jag hoppade på antagandetåget inom ett visst ämne. Detta visade sig vara en mycket erfaren och uppskattad arkeolog inom branschen. Slutsatsen jag drar är att personen avgör hur bemötandet blir, inte yrket. Den sista tiden har jag haft många intressanta samtal med två arkeologer i synnerhet som jag inte alls känner mig dömd av utan snarare uppskattad. Dessa, samt många i det här forumet, har räddat min syn på ämbetet i stort och jag bryr mig inte det minsta om huruvida någon är akademiker eller inte längre (så till vida jag inte uppsöker dem för sitt kunnande). Proffs kan ha lika fel som en amatör och vice versa. Vad man inte får glömma är väl att en utbildad arkeolog inte vet allt om allt utan snarare lite om mycket men mycket om sin egen inriktning, precis som de flesta amatörer. Man får heller inte glömma att vi inte består av titlar, yrkesdefinitioner eller examinanivåer utan bara vanligt kött och blod som de mänskliga individer vi är. Det en professionell aldrig får glömma är sin egen bakgrund och sitt eget en gång amatörmässiga intresse som ledde till högre utbildning. Utan det första intresset skulle de inte vara proffs idag. Glömmer man detta har man tappat en viktig del av sig själv för nog bor det en liten amatör kvar i varje proffs..
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #37 skrivet: augusti 23, 2012, 11:11 »
Amatör som restaurerar kyrkomålning... Gick sådär :)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15297044.ab 

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #38 skrivet: augusti 23, 2012, 11:42 »
Amatör som restaurerar kyrkomålning... Gick sådär :)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15297044.ab 

Påminner om mister Bean:

Citera
While dusting the frame, Bean accidentally sneezes on the painting and wipes it with a handkerchief, not knowing that it is covered in blue ink from a broken pen, and therefore the painting is stained. Terrified, Bean takes it to a supply room to get some agent by which to remove the ink. He uses lacquer thinner, which also dissolves the painted face from the painting. Much to his horror, Bean attempts to patch it up with an extremely unconvincing cartoon face.


http://en.wikipedia.org/wiki/Bean_(film)
Ju äldre desto bättre.

Utloggad immo

  • Medlem
  • Antal inlägg: 84
    • ...
SV: Amatörer kontra fackarkeologer
« Svar #39 skrivet: augusti 25, 2012, 12:12 »
Prof. Martin Carver addresses this topic in the Editorial of the latest issue of Antiquity (page 616):

"Volunteers do not steal work from professionals; they enhance professional contracts; they make poor archaeology better; they allow the profession to select a new entry. Nor does it require much extra work: the local archaeology societies, long ignored by the greater number of commercial firms, can supply locally-based volunteers able to work off site and on—a collaboration that is rightly regarded by planners and developers alike as giving projects added value."