Från detta exempel kommer att det kanske är inte så lätt att urskillja mellan myt och legend. Andra slutsatsen är att de blev omformade under (pre-)historiens gång i politiska intressen av regerande eliten.
Instämmer.
Nu kan man ju sen fråga om vi kan ha någon möjlighet att "dechiffrera" dom gamla sagornas kulturella och historiska verklighet. Numer vi vet ju att här fanns olika kulturfolk, från det arktiska Norden till det subtropiska Medelhavet, som hade många gemensamma kulturuttryck - redan under bronsåldern.
Under historiens gång har alla dessa antika kulturer genomgått många och kraftiga ändringar, främst genom krig, erövring och förtryck. 1000 år efter att hela Nord-Europa, inkl. Norden, blev erövrat av en nytt och religöst kulturmonopol - som svårt stigmatiserade den forna säd - är det svårt att bilda sej konkreta OCH rationella uppfattningar om deras kulturella ideal, värden och traditioner.
Under det senaste århundrade har tack ò lov arkeologin producerat ett antal föremån med runor, bilder och dekorationer som bevisar att vi också ikring Östersjön haft ett antal befryndade kulturfolk också innan det kejserliga och kyrkliga Rom erövrade och förslavade folken i Väst-Europa. Sist i kön stod alltså dom nordiska kungadömen, men också här blev kulturomvältningen radikal och ödesdiger. Från 1000-talet början avskaffades och/eller förstördes alla gamla monument, ideal och traditioner i land efter land. Till saken hör att dom forna svenskarnas historiska saga-traditioner, såväl som tillhörande seder, ritual och ideal ("heliga män" och andra hjältar) - undertiden blev bannlysta och skarpt undertryckt.
När man numer blickar bakåt i dom isländska sagor som fortfarande finns blir det att försöka läsa terrängen genom backspegeln, på en grå och dimmig höstkväll. Då behöver man stanna till varje gång man ser en glimt av lysning, hur vida den är redan känd och kartlagd eller ny och hittills obeskriven. Vill man verkligen försöka å förstå vägarna bakåt i tid behöver vi fortfarande kolla alla dom tillgängliga källor och seriösa synvinklar man
månne etablera. Envar som försöker knyta i hop skriftliga, muntliga, arkeologiska och genetiska källor står fortfarande på en mycket ung akademisk grund, där seriösa amatörer fortfarande kan nå längre än etablerade proffs.
För den som gillar studera ämnet utifrån det skriftliga materialet från Norden kan kungasagorna vara en bra början for att förstå dom s.k. 'mytiska' sagorna om Aserna, som dom skildras i bl.a. Gylfaginning (ovan) och Bragesmàl. En fråga man här kan beakta - från debatten om Ruser - där uttrycket "Rosernas vinbälgar" dök upp. "Odens vin" är omtalad i endera kapitel av den poetiska Eddan. I Bragesmål beskriver man sen att:
»De blandede Honning i Blodet, hvoraf kom saa herlig en Mjød, at hvo der drikker deraf, bliver Digter og Vismand …«
http://heimskringla.no/wiki/Edda_(Nyerup)_-_Braga-r%C3%A6durVart annars kan man läsa om "Visdomens vatten" och "Vatnet som blev till vin" - och vad månne dessa allegorier betyda, i ett direkt, rationellt språk?!
(Om man i första omgång inte hittar svar på gåtan så betyder det givetvis inte att ett (rakt) svar inte finns - och att myten om det 'heliga' vinet inte har en högst rejäl, historisk bakgrund...
)
