Författare Ämne: Hogganviksteinen  (läst 4722 gånger)

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
Hogganviksteinen
« skrivet: juli 29, 2012, 15:40 »
Hogganviksteinen står i Hogganvik i Mandal kommune, Norge og blev udgravet i 2010. Stenen er dateret til ca. år 400 e.kr. og er skrevet i runer på urnordisk.

Personnavnene er ualmindelige som kelbaÞewa / Kelba-Thewar, naudigastiR / Nød-gjest og erafaR / Jerven.

Er der lignende personnavne andre steder i Skandinavien og hvilken oprindelse har navnene?

http://no.wikipedia.org/wiki/Hogganviksteinen




Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Hogganviksteinen
« Svar #1 skrivet: juli 29, 2012, 18:38 »
Namn på -Þewaz och -gastiz finns det flera andra exempel på från urnordiska runstenar. Däremot är Naud- och Kelba- inte kända som namnelement från tidigare. "Järv" är inte heller känt tidigare, men en parallell finns i Järsbergsstenens H(a)rab(a)naZ = 'korp'.
Man måste tänka på att det tycks ha skett mycket stora ändringar i namnskicket, liksom i språket i övrigt under vendeltiden då urnordiskan förändrades till fornnordiska. Rätt få av de kända urnordiska namnen var fortfarande i bruk under vikingatiden.

Här finns ett lexikon över kända urnordiska personnamn:

http://www.sofi.se/images/NA/pdf/urnord.pdf

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Hogganviksteinen
« Svar #2 skrivet: juli 29, 2012, 18:41 »
Är -thewas-ändelsen samma som senare -tjof?
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Hogganviksteinen
« Svar #3 skrivet: juli 29, 2012, 18:59 »
Mycket möjligt. Thieiwas, Tjeldvar och Kjellvar har alldeles för mycket gemensamt till att vara utan historisk gemensamhet, som namnord.

Det var främst användningen av skriftstäcknen/skriftspråket - och inte talomålet - som ändrades under romertid. Dom regionala dialekterna i Norden var redan då färdigt utvecklade som varianter över en urgammal, gemensam grundform. Järnålderns handelsmönster i Norden följer redan utvecklade rutter och färdleder ock fortgår till modern tid. Dialektmönstret i Norden har mao. inte haft någon motivation att ändra sej under denna tid - i motsättning till de övriga Europa, där man haft ett antal etniska krig och större folkvandringar - innan dagens franska, slaviska, tyska och engelska tog form.       
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Hogganviksteinen
« Svar #4 skrivet: juli 29, 2012, 19:02 »
Nej, -Þewaz motsvarar angelsaxiska -Þeow och gotiska -Þius med betydelsen "tjänare". Jag tror inte det namnelementet förekommer i yngre nordiska namn. "Fritjof" är ett fingerat namn som inte förekommer någon annan stans än i just fornaldarsagan om Fritjof.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Hogganviksteinen
« Svar #5 skrivet: juli 29, 2012, 19:05 »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Hogganviksteinen
« Svar #6 skrivet: juli 29, 2012, 19:15 »
Det är inte bara Fritjof som slutar på tjof, vi har Huntjof, Geirtjof osv. Således ingen påhittad ändelse...
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Hogganviksteinen
« Svar #7 skrivet: juli 29, 2012, 19:16 »
Namnet Valtjov (isländsk form av WalÞeof) innehåller mycket riktigt -Þeow, men så var han också angelsaxare.

Jag tror inte man kan tala om något "skriftspråk" under vendeltid. Här finns f ö en översikt över språkförändringen under vendeltid (som tycks ha skett anmärkningsvärt likartat över hela Norden):

http://no.wikipedia.org/wiki/Synkopetiden



Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Hogganviksteinen
« Svar #8 skrivet: juli 29, 2012, 19:25 »
Det är inte bara Fritjof som slutar på tjof, vi har Huntjof, Geirtjof osv. Således ingen påhittad ändelse...

Åtminstone i Fritjof är slutledet -tjófr "tjuv" och alltså inte besläktad med -Þewaz. Denna rot finns inte belagd från urnordisk tid, men den bör ha varit lik den gotiska formen Þiubs (förmodligen *Þiubaz).

-Þewaz borde väl snarast bli -ÞjaR (med långt a) i fornnordiska. Kan någon komma på något namn där det förekommer?

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Hogganviksteinen
« Svar #9 skrivet: juli 29, 2012, 19:34 »
Ursäkta, lite ringrostig i dessa ändelser: om det nordiska -tjof inte var samma som det anglosaxiska -theow, trots likheten, vad blev utvecklingen av -thewas/-theow senare? Vad hette -tjof på anglosaxiska? Det handlar inte bara om dialekter/varianter av samma ändelse, -tjänare?

Vad skulle Beowulfs far Ecgtheow hetat på nordiska?
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Hogganviksteinen
« Svar #10 skrivet: juli 29, 2012, 19:54 »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Hogganviksteinen
« Svar #11 skrivet: juli 29, 2012, 20:05 »
Ursäkta, lite ringrostig i dessa ändelser: om det nordiska -tjof inte var samma som det anglosaxiska -theow, trots likheten, vad blev utvecklingen av -thewas/-theow senare? Vad hette -tjof på anglosaxiska? Det handlar inte bara om dialekter/varianter av samma ändelse, -tjänare?

Nej det är två helt olika rötter, även om de råkar vara ganska lika just i angelsaxiskan, Þêow respektive Þéof.  Ordet Þéof är numera = thief, Þêow är vad jag vet utdött i engelskan (och, tror jag, i alla andra germanska språk). Vårt ord tjäna är dock en n-avledning från samma rot.

Jag kom förresten på ett namn i fornnordiskan där -Þewaz faktiskt på sätt och vis finns bevarat, nämligen Hamdhir (som nämns bl a Hamdhismál). Hamdhir går nämligen tillbaka på ett gotiskt namn *HamiÞius där den gotiska formen av roten ingår. Intressant nog tycks i detta fall ett gotiskt namn ha förvandlats enligt nordiska ljudlagar, vilket bör innebär att berättelserna om Ermanarik hade nått Norden redan under folkvandringstid, vilket i och för sig knappast är förvånande. Det finns fler exempel t ex Attila -> Atle.

Citera
Vad skulle Beowulfs far Ecgtheow hetat på nordiska?

AgiÞewaz

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Hogganviksteinen
« Svar #12 skrivet: juli 29, 2012, 20:13 »
Namnet Valtjov (isländsk form av WalÞeof) innehåller mycket riktigt -Þeow, men så var han också angelsaxare.

Jag tror inte man kan tala om något "skriftspråk" under vendeltid. Här finns f ö en översikt över språkförändringen under vendeltid (som tycks ha skett anmärkningsvärt likartat över hela Norden):

http://no.wikipedia.org/wiki/Synkopetiden

Dom analyser som gjorts vilar ju enbart på skriftliga källor - och dom är fortfarande sparsamma, osäkra och svårdefinierade. Grönneviks senaste teori är ju väl genomarbetat, men fotfarande bara EN teori, bland fler.

När Nordens skriftlärde lade om skrivsättet - och modifierade användningen av dom fonemer (runor/bokstavar) m användes för att ner-teckna det talade ord - är det en intressant sak.Speciellt eftersom det ser ut till att ha gällt HELA Norden.

Men, igen; det betyder inte att dom olika dialekter eller dialektord behövde ändras. Tvärt emot värkar det som såväl befolkning som kulturella och språkliga grundformer har varit stabila genom hela järnåldern. Det kan förövrigt förklara den ovanligt välutvecklade och högt anpassade dialektkartan man fortfarande hittar i Skandinavien...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Hogganviksteinen
« Svar #13 skrivet: juli 29, 2012, 21:55 »
Åtminstone i Fritjof är slutledet -tjófr "tjuv" och alltså inte besläktad med -Þewaz. Denna rot finns inte belagd från urnordisk tid, men den bör ha varit lik den gotiska formen Þiubs (förmodligen *Þiubaz).

-Þewaz borde väl snarast bli -ÞjaR (med långt a) i fornnordiska. Kan någon komma på något namn där det förekommer?

OK, så de västnorska namnen Huntjof och Geirtjof skulle då kunna bli typ HunÞiubs och GeirÞiubs, om de hamnat på en runsten. Ja, -theow tycker jag mer liknar -thiubs än -thewaz, men böjer mig för fakta.
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Hogganviksteinen
« Svar #14 skrivet: juli 30, 2012, 11:31 »
Nej, -Þewaz motsvarar angelsaxiska -Þeow och gotiska -Þius med betydelsen "tjänare". Jag tror inte det namnelementet förekommer i yngre nordiska namn.

Jeg søgte lidt på begge ordene Þewaz og Þius og fandt i et dokument side 2 afsnit 4 følgende:

Valsfjord cliff graffito. Sønder Trøndelag, Norway (Kr 55, ORI 29) [400]

ek hagustaldạz tewaz Godagas (cf. Antonsen 1980: 8')

‘I Hågstald, servant of Godag’

I teksten forklares: tewaz = Goth. *tius (pl. tiwos) ‘boy, (house) servant’ (GED T44) og i fodnoterne står der:

Erilaz, once translated ‘rune-master’, is parallel to terms like gudija ‘priest’ and tewaz ‘servant’. Moltke (1985: 105ff.) and Antonsen (e.g. 1981: 56f.) render it ‘eril’, Lehmann (1986: A191) ‘priestly functionary’. Successors include OIce jarl ‘nobleman, warrior; chief’, OE eorl ‘nobleman, warrior, hero’ (> E earl).

http://web.clas.ufl.edu/users/drjdg/OE/pubs/runeinscrtype.pdf
http://en.wiktionary.org/wiki/Appendix:Proto-Germanic/%C3%BEewaz

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Hogganviksteinen
« Svar #15 skrivet: juli 30, 2012, 12:30 »

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Hogganviksteinen
« Svar #16 skrivet: juli 30, 2012, 12:45 »
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Hogganviksteinen
« Svar #17 skrivet: juli 30, 2012, 12:51 »
In this context one must also mention the name Wulþuþewaz. This is inscribed on the chape of a sword-sheath found at Torsbjerg in Schleswig. The chape belongs to a famous deposit of arms from a defeated army and is dated to around A.D. 200. It is a widely believed that the name Wulþuþewaz contains the name of the Old Scandinavian god Ullr in its Proto-Scandinavian form *Wulþuz. The last element is þewaz ‘servant’ and the name should, according to this opinion, be understood as ‘the servant of the god Ullr’. This opinion goes back to old interpretations by influential scholars like Otto von Friesen (1920: X) and Wolfgang Krause (1966: 54). In such a compound, however, the name of the god ought to be in the genitive (Tveitane 1979: 149, Andersson 1993: 52). Rather, this name is a dithematic Germanic variation-name, containing the same element Wulþu- that is well known from West and East Germanic personal names, such as Gothic Gulduradus (= *Wulþu-), Lombardic Vuldotrada and OHG Vuldebert (Andersson 1993: 51 with references, 53).

http://pi.library.yorku.ca/dspace/bitstream/handle/10315/4045/icos23_1012.pdf

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Hogganviksteinen
« Svar #18 skrivet: juli 30, 2012, 12:57 »
Gällande namnet erafar (järven), som finns på stenen, kan jag bara tillägga att ett liknande heruliskt personnamn arufus finns uppgivet i romerska källor, men vet inte om det handlar om samma namn.

http://www.gedevasen.dk/alp-eruler.pdf

Sidan 46.


I samma lista finns för övrigt ett namn på -theus, nämligen Fanotheus, vilket jag antar är i samma -thewas-kategori som vi diskuterat här.
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Hogganviksteinen
« Svar #19 skrivet: juli 30, 2012, 13:21 »
Erilaz, once translated ‘rune-master’, is parallel to terms like gudija ‘priest’ and tewaz ‘servant’. Moltke (1985: 105ff.) and Antonsen (e.g. 1981: 56f.) render it ‘eril’, Lehmann (1986: A191) ‘priestly functionary’. Successors include OIce jarl ‘nobleman, warrior; chief’, OE eorl ‘nobleman, warrior, hero’ (> E earl).

„Betydningen af ordet erilaz er endnu ikke fastlagt, men det er vigtigt at bemærke, at det kan erstattes i ellers identiske formler ved ord som þewaz (Valsfjord) og gudija (Nordhuglo). Det synes at være sikkert, at erilaz betegner en vis stilling i datidens samfund og at erilen har været skriftkyndig, men mere lader sig ikke bestemt sige om disse skyggefigurer, end at de stod i tjeneste hos småkongerne. At en erilaz-indskrift også findes på et brakteat-stempel (Väsby og Äskatorp) [...] siger ikke meget om erilens antagne magiske evner, især når dette ene stempels indskrift er så forvansket, at der ikke kan herske tvivl om, at den er forfærdiget af en analfabet. På den anden side må man dog spørge, hvorfor vi kun har et eneste eksempel på en sådan indskrift, hvis brakteaterne var amuletter (hvilket synes sikkert) og erilerne var skriftmagiens fornemste udøvere?“

Kilde: ANTONSEN (1980a:140)