Det har förståss funnits ett stort antal "birca" runt Östersjön i egenskap av funktionen "handelsplats med särskild rättskipning". En del var säsongplatser och andra fick efter hand fast bebyggelse. Möjligen blandade Adam m fl samman funktionsnamnen på olika handelsplatser med egennamnen på desamma. Saltvik var ett birc. Kaupang, d v s Köpingsvik, pekas i ett kapitel ut i koordinat i relation till Kurland resp Oders mynning och detta kan inte avse varken Saltvik eller Björköstaden. Däremot skulle Saltvik och Björköstaden kunna blandas samman avseende segeltider. Men hur blir då relationen som uppges av Adam till Sigtuna resp Uppsala? Då stämmer det bara på Björköstaden.
När vägen till Uppsala beskrivs - "efter inlandet" - nämns ett Birca i relation till Sigtuna och Uppsala.
Detta kallas
inte "götarnas Birca" - vilket törs betyda att här finns ett lokalt Birca, ikring Mälarn. Här är det givetvis öppet för olika spekulationer.
Vad gäller det Birca som blev "götarnas biskopssäte" - "mitt ute i havet", är dock saken annorlunda. Här beskrivs faktisk att detta handelssäte låg "mellan landen i norr" - och att handelsmän från österlanden - Baltikum och Ryssland - seglade hit. Annars nämner Adam även Terra Feminarum (Kvenland) som granne med detta Birca - vilket gjorde platsen mycket viktig som säte för en tysk närvaro och ett katolskt inflytande i norra och östra del av Östersjön.
Ikring 1050-talet ledde den katolska erövringen av dessa farvatten till direkta, militära aktioner - vartefter Adam i förbindelse med Hiltin-Johannes kunde berätta att "Guds lära hade nu spridit sej till världens yttergräns". Aktionerna i öster ikring 1050 beskrivs i olika källor gärna till Sveriges katolska konung och biskoppar under denna tid. I en berättning leder denna expedition även till Anunds död. Möjligen är även Ingvarståget knuten till dessa öden.
Aktionerna lär ha varit både grymma och blodiga, eftersom både Åland, Åboland och Nyland avfolkades. Anund Jacobs öknamn "Kolbränna" lär ha samband med dessa förödelser.
Konsekvensen var att det gamla handelsleden genom finska viken fullständigt upphörde - och det finska inlandet blev definierat som "hedniskt" och "förbjudet område". Därefter kom kvener, balter och vender definierats som "lömska hedningar", "livsfarliga trollkarlar" och dito undermänniskor. I dom tidigaste lagsamlingarna efter kristningen av Norge blir det även preciserat att handel och samvaro med finnar medför landsförvisning och/eller dödsdom.
Eftersom götarnas handel över Östersjön upphört och birkan på "ön ute i havet" förstörts - var det inte klängre behov för en mission på Åland. Dessutom hade expeditionerna mot Finland ledt till motreaktioner i Sverige, där Emund Gamle lyckades förvisa dom katolska biskopparna som deltagit under broderns ödesdigra misstag i Österled. Under Emunds tid desavueras alltså Hamburgsstiftet till fördel för mer liberala biskoppar, utenför den katolska hierarkin.
Efter Emunds död kommer dock Hamburg-stiftets tillbaka som Sveriges officiella kyrka, varför en ny biskopslista utfärdas. I detta skede fick man alltså flytta sätet för "götarnas biskop" dit götarnas handel fick sitt centrum -
efter att all deras handel med österlanden föll bort. Det förklarar varför Götalands nya härskare, från Bremen och Hamburg, bestämde att detta biskopssätet fick plasseras mitt i götarnas
kvarvarande handelsdomener. Efter Emunds död och katolska ämbetsmännens återvända som Sveriges officiella kyrka och handelsbyråkrati - blev alltså Linköping vald som nytt biskopssäte - "efter Bircas förstörelse".
