Svearikets vagga på SVTplay

[stakodder]

Vad betyder namnet?

[ihgl]

Sen ligger allt Uppsala i Uppland och Sigtuna vid Mälaren. Nermans anda finns fortfarande kvar.
Marty

Hmm, fick vi inte lära oss att Uppsala var en Rudbeckkonstruktion och att rätta namnet innan det plötsliga namnbytet var Östra Aros ("Österås") Eller har man missat något??

[Anganatyr]

Hmm, fick vi inte lära oss att Uppsala var en Rudbeckkonstruktion och att rätta namnet innan det plötsliga namnbytet var Östra Aros ("Österås") Eller har man missat något??

Östra Aros bytte namn till Uppsala. Namnet Uppsala tog man från det som idag kallas Gamla Uppsala, och som således kallades endast Uppsala tidigare. Det är i gamla uppsala som de tre högarna ligger. Man flyttade alltså ortsnamnet en liten bit längs Salaån (idag Fyrisån).

[AndreasE]

Kan tillägga att Östra Aros bytte namn på påvligt dekret, då det var ett krav som påven ställde då han gav ärkestiftet tillåtelse att bygga den nya domkyrkan i Östra Aros istället för i Gamla Uppsala. Således blev Östra Aros "Uppsala" under 1270-talet då bygget av den nya domkyrkan påbörjades. Under en tid används de två namnen parallellt, för att Uppsala till slut helt tar över under loppet av 1280-talet.

[Herulen]

Stålsjö var ett geni på att skapa intresse för arkeologi. Han satte stopp för gamla nationalistiska floskler från Nerman & Co. Han skall hyllas för det. Sen ligger allt Uppsala i Uppland och Sigtuna vid Mälaren. Nermans anda finns fortfarande kvar. Tror t om att vissa svear på denna lista får en konstig känsla i magen när deras ärofyllda historia ifrågasätts av lantisar.
Marty

Alltså, jag tror vi har diskuterat det här tidigare. Nerman och många med honom var nationalister (nationalromantiker för att vara mer precis), inte lokalpatrioter. Stor skillnad. Det fanns således inget behov av att sätta ett landskap eller en plats framför andra, vilket däremot västgötaskolans lokalpatriotiska amatörer har. Sedan förstorar västgötaskolan Nermans prat om svearikets vagga. Det var inget som han höll som det väsentliga. Med andra ord var hans fokus inte vaggteorin, utan att Sverige som rike redan var färdigbildats under 700-talet. Han utgår till stor del från Snorres texter (Nerman doktorerade som litteraturvetare. Fast då med en avhandling som vurmade för götiska sagor) och kommer fram till att Uppsala högar restes efter Aun, Egil och Edils. Personer som han menade ledde krafter som enade götar och svear. Nermans poäng var således att svear och götar var förenade.

När västgötaskolan vinner framsteg under 80-talet är det inte Nermans anhängare som tar striden, utan den källkritiska skolan med Birgit Sawyer, Sten Carlsson osv. De höll med om vissa av Nermans teorier, men inte genom att anamma hans skrifter, utan utifrån sin egen forskning i ämnet. Fast mycket av Nerman forskning förkastade man dock som alltigenom nationalromatiskt. Det är alltså inte för att ta tillbaks Nermans ära som källkritikerna gav sig på västgötaskolan, utan för att västgötaskolan fått ett inflytande i svensk historieskrivning och det på helt ovetenskapliga grunder. Vad gör då västgötaskolans företrädare: jo man angriper Nerman. Jaha, och? Vem bryr sig om Nerman , svara istället på vad källkritikerna säger. 

[Marty]

Västgötaskolan behövdes för att rensa ut gamla idéer som framställdes som sanningar. Att Svearna erövrade götarna på 500-talet är en sådan teori som helt saknar vetenskapligt stöd. Det finns inte heller något stöd för något enat Sverige där både Svealand och Götaland ingick före 1000-talet. För närvarande pågår en "fördanskning" av Västergötland av vissa forskare där exempelvis Tegnebyar ersatt Husabyar och Uppsala Öd som bevis på externa härskare. Västgötaskolan innehöll rena tokerier men även några bra kvastar som rensade bort gammalt skräp. Idag är väl det inte speciellt kontroversiellt med en utgångspunkt i att riksbildningen sker efter år 1000, främst initierat av släkter från götalandskapen. Inga seriösa forskare skriver längre om något enat Sverige på 700-talet. Det tragiska är att under det senaste århundrat så har det publicerats kanske en hyllmeter seriös forskning om VG´s järnålder medans motsvarande siffra för mälardalen antagligen är tiofalt större. 

[Herulen]

Västgötaskolan behövdes för att rensa ut gamla idéer som framställdes som sanningar. Att Svearna erövrade götarna på 500-talet är en sådan teori som helt saknar vetenskapligt stöd. Det finns inte heller något stöd för något enat Sverige där både Svealand och Götaland ingick före 1000-talet. För närvarande pågår en "fördanskning" av Västergötland av vissa forskare där exempelvis Tegnebyar ersatt Husabyar och Uppsala Öd som bevis på externa härskare. Västgötaskolan innehöll rena tokerier men även några bra kvastar som rensade bort gammalt skräp. Idag är väl det inte speciellt kontroversiellt med en utgångspunkt i att riksbildningen sker efter år 1000, främst initierat av släkter från götalandskapen. Inga seriösa forskare skriver längre om något enat Sverige på 700-talet. Det tragiska är att under det senaste århundrat så har det publicerats kanske en hyllmeter seriös forskning om VG´s järnålder medans motsvarande siffra för mälardalen antagligen är tiofalt större.

Få om ens någon forskare (!) anammade Nermans teorier efter andra världskriget. Dessutom hade man långt innan västgötaskolan redan sagt att riksbildningen måste ha varit klart efter år 1000 och att riksbildningen kan ha startats av släkter från Götaland. Det fanns således inget behov alls att "rensa ut" gamla idéer.

Sedan när det gäller själva riksbildningen som sådan så talar man idag allt mer om den som en långtidsprocess, från 500-talet till 1500-talet, där det hela inte behöver vara medvetet planerat innan tidig medeltid. Jag tänker mig det hela som en process med en mångfald olika aktörer som småkungar, storsläkten, valda kungar, storbönder, kyrkan och kungar från andra riken. Att fokusera sig på enbart svear eller götar är enligt mig en grov förenkling, rent av felaktigt. Det är bara att studera t.ex. Erik Jedvardsson och helgoniseringen av honom så märker man ett enorm nätverk av olika intressenter. Att det skulle vara ännu mer komplicerat med en riksbildning säger sig självt. 

[Yngwe]

Alltså, jag tror vi har diskuterat det här tidigare. Nerman och många med honom var nationalister (nationalromantiker för att vara mer precis), inte lokalpatrioter. Stor skillnad....

Att det skulle vara stor skillnad mellan att vara nationalist pch lokalpatriot är faktiskt rent nonsens. Det handlar om att ha ett perspektiv där man värnar om "sitt" och det är snarast troligt att man ser detta "sitt" i olika nivåer och sätter det i kontrast med "andras".  Inget av det är klandervärt så länge man inte låter det påverka vetenskapen på ett osunt sätt. Men det finns inget skäl att säga att den som låter sin vetenskap påverkas av nationalistiska tankar inte låter de lokalpatriotiska tankarna påverka i någon grad.
I fallet Nerman är det uppenbart att han är påverkad inte bara av nationalistiska strömningar utan även av den lokalpatriotism som råder runt Uppsala. Kankse ska denna lokalpatriotism snarast ses som en kåranda som sen århundraden har fått en geografisk förankring runt Uppsala, en kåranda som enligt mig finns kvar och påverkar hur forskningsresultat tolkas och framförs!  Mot detta fungerade Västgötaskilan som viktig motpol, inte genom att ha rätt i vare sig metod eller i all sak, men genom att återskapa viss balans och bryta den uppsalianska rätten till tolkningföreträde.
 

[Yngwe]

Få om ens någon forskare (!) anammade Nermans teorier efter andra världskriget.

Men inte heller tog man väl rejält avstånd från dom? Svårt i så fall att förklara att han var museidirektör på Statens historiska fram 1954, att han var ordförande för Svenska Fornminnesföreningen fram till 1969 och 1946 blev ledamot av Vitterhetsakademien 1946.

[AndreasE]

Men inte heller tog man väl rejält avstånd från dom? Svårt i så fall att förklara att han var museidirektör på Statens historiska fram 1954, att han var ordförande för Svenska Fornminnesföreningen fram till 1969 och 1946 blev ledamot av Vitterhetsakademien 1946.

Nu sparkas man ju inte från sitt jobb för att man kanske inte anses ha rätt i alla sina teorier, framför allt inte för sånt som man skrev 20-30 år tidigare då forskningen stod på en helt annan plats både teoretiskt, metodmässigt och källmässigt. Som Herulen påpekat så var inte Nermans idéer så enspåriga som de idag ofta framställs, och han precis som alla andra forskare av hans generation fanns såklart kvar inom den akademiska världen även efter att yngre forskare började ifrågasätta deras tidigare arbeten. Man kan även se att många av dem själva började ändra syn i många frågor under efterkrigstiden, om än utifrån en mer konservativ grund än många yngre forskare.

Generationsbyten tar alltid tid, och de högsta tjänsterna innehas generellt sett av äldre, väl etablerade forskare. Kom ihåg att när man väl är chef för stora institutioner som Historiska Museet eller Fornminnesföreningen så bedriver man sällan särskilt mycket egen forskningen, och de positionerna ger knappast särskilt mycket inflytande över vad yngre, aktiva forskare arbetar med. 

Sen anser jag själv att det är stor skillnad mellan att vara Nationalromantiker och att vara lokalpatriot. Vi har inga bevis för att Nerman inte skulle ha kommit fram till samma teorier om han hade studerat arkeologi i tex Lund istället för Uppsala. Att påstå någonting annat är ren spekulation. Intresset för Gamla Uppsala har inte varit överväldigande från den arkeologiska institutionens håll i Uppsala. Snarare har man fokuserat på Vendel och Valsgärde.

[Marty]

Så sent som på 80-talet gjordes övningar av några av Sveriges ledande arkeologer där antalet bevarade gravar per socken överfördes till resonemang om en större befolkning i Uppland jämfört med Västergötland. Några år senare tog man avstånd från detta med insikt om skillnader i landhöjning, tid för kristnandet och bortodling. Skulle just Upplänningar vara fria från lokalpatriotism? Mats G Larsson skriver i en bok om Götarna att dessa var "ett inlandsfolk". Denna typ av svepande formulering kommer från gammal forskning och slängs fram än idag i "ny" litteratur. Blev för några år sedan tillfrågad av en Stockholmsforskare om vikingatiden runt Göteborg. Hon hade inte hittat någon litteratur och förstod inte varför. Västgötaskolan var också en reaktion på att det finns ett enormt intresse för förhistorien i Västsverige; där Universitetet under de senaste 50 åren knappast producerat något av värde kring perioden efter Bronsåldern. Samtidigt bedrivs en omfattande forskning i Uppsala och Stockholm. Denna brist öppnar upp för amatörer av olika kaliber att fylla kunskapsluckan.  Så fort man ifrågasätter den extrema centralismen i Sverige blir man anklagad och förminskad som "lokalpatriot".

[Herulen]

Att det skulle vara stor skillnad mellan att vara nationalist pch lokalpatriot är faktiskt rent nonsens. Det handlar om att ha ett perspektiv där man värnar om "sitt" och det är snarast troligt att man ser detta "sitt" i olika nivåer och sätter det i kontrast med "andras".  Inget av det är klandervärt så länge man inte låter det påverka vetenskapen på ett osunt sätt. Men det finns inget skäl att säga att den som låter sin vetenskap påverkas av nationalistiska tankar inte låter de lokalpatriotiska tankarna påverka i någon grad.
I fallet Nerman är det uppenbart att han är påverkad inte bara av nationalistiska strömningar utan även av den lokalpatriotism som råder runt Uppsala. Kankse ska denna lokalpatriotism snarast ses som en kåranda som sen århundraden har fått en geografisk förankring runt Uppsala, en kåranda som enligt mig finns kvar och påverkar hur forskningsresultat tolkas och framförs!  Mot detta fungerade Västgötaskilan som viktig motpol, inte genom att ha rätt i vare sig metod eller i all sak, men genom att återskapa viss balans och bryta den uppsalianska rätten till tolkningföreträde.

Om du ska ta upp fallet Nerman bör du ändå läsa på. Om han i någon mening var lokalpatriot så var det Östergötland (ytterst Norrköping som han och hans släkt hade rötter i) han vurmade för. Inte Svealand eller Uppsala. 1928 försökte han få till stånd att Norrköping skulle bli universitetsstad. Nermans huvudsakliga forskning kretsade kring Baltisk och Gotländsk förhistoria. Han var aktiv till bildandet av den arkeologiska institutionen i Dorpat i Estland där han också innehade den första professuren i ämnet. Det var också på Gotland och i Baltikum han bedrev sina arkeologiska utgrävningar. Politiskt var han mycket engagerad i balternas frihet och han var bekymrad över judarnas situation i Baltikum. Birger hade i detta engagemang starkt stöd av sin bror, den kände anti-nazisten, poeten, journalisten och politikern, Ture Nerman. Särskilt judefrågan var viktig för Ture. Den nationalism och lokalpatriotism som Birger Nerman hade grundade sig på det ovan nämnda. Finns inget som helst stöd för att han var påverkad av en uppländsk lokalpatriotism, vad nu det kan vara?

[Marty]

Uppländsk lokalpatriotism är väl precis som all annan lokalpatriotism? En naturlig benägenhet att förstora/försköna historien kring en trakt dit man själv har en stark koppling? Nerman var säkert en bra person på alla sätt. Detta förändrar inte bilden av att man i forskning och litteratur från tiden före 1960-talet hade en stark nationalistisk beskrivning av Sveriges förhistoria, med utgångspunkt i att sagomaterialet nog var rätt "historiskt" och med Uppsala och Svearna som riksbildare redan under 500-talet.

[AndreasE]

Så sent som på 80-talet gjordes övningar av några av Sveriges ledande arkeologer där antalet bevarade gravar per socken överfördes till resonemang om en större befolkning i Uppland jämfört med Västergötland. Några år senare tog man avstånd från detta med insikt om skillnader i landhöjning, tid för kristnandet och bortodling. Skulle just Upplänningar vara fria från lokalpatriotism? Mats G Larsson skriver i en bok om Götarna att dessa var "ett inlandsfolk". Denna typ av svepande formulering kommer från gammal forskning och slängs fram än idag i "ny" litteratur. Blev för några år sedan tillfrågad av en Stockholmsforskare om vikingatiden runt Göteborg. Hon hade inte hittat någon litteratur och förstod inte varför. Västgötaskolan var också en reaktion på att det finns ett enormt intresse för förhistorien i Västsverige; där Universitetet under de senaste 50 åren knappast producerat något av värde kring perioden efter Bronsåldern. Samtidigt bedrivs en omfattande forskning i Uppsala och Stockholm. Denna brist öppnar upp för amatörer av olika kaliber att fylla kunskapsluckan.  Så fort man ifrågasätter den extrema centralismen i Sverige blir man anklagad och förminskad som "lokalpatriot".

Jag antar att det är Hyenstrands arbeten du pratar om? Det han gjorde var att han faktiskt försökte leta fram modeller för hur man ska kunna beräkna tex befolkningsstorlek utifrån fornlämningsbilden. Att vissa av de modeller han konstruerade blev missvisande om man jämförde tex Mälardalen (med dess stora antal bevarade gravfält) och Västergötlands jordbruksbygder påpekade som du själv säger tidigt. Hyenstrand gjorde dock inte detta utifrån någon slags Upplands-lokalpatriotism. Åke Hyenstrand var från Dalarna, och det var framför allt Dalarna som han återkom till i sin forskning. Att hans modeller kanske framför allt byggde på Mälardalska förhållanden beror nog på att fornlämningsbilden är (eller anses vara) ovanligt välbevarad i detta område, vilket gör området väl lämpat för dessa sorters studier. Hyenstrands arbeten anses nog idag över huvud taget som lite väl processualistiska, med en övertro på statistikens förmåga att berätta allt om forntiden. De utgör dock än idag en ovärderlig övergripande sammanställning över de arkeologiska lämningarnas spridning i Sverige.

Att Göteborgs Universitet inte fokuserat särskilt mycket på järnålder är knappast Mälardalens fel. Det är kanske inte förvånande att en region med två (idag tre) stora universitet och nästan en tredjedel av landets befolkning har gett upphov till en relativt stor mängd forskning. 

[Marty]

Ingen har väl sagt att det är någons fel? Västsverige har dock Sveriges största universitet och 20% av Sveriges befolkning. Så forskningen är per capita  helt åt helvete. Är det någons fel så skall nog denna sökas bland fanatiska stenåldersforskare på GU genom åren. Sen kommer man aldrig ifrån att statens pengar alltid hamnar lite lättare i projekt kring huvudstaden..

[vitsvan]

Uppländsk lokalpatriotism är väl precis som all annan lokalpatriotism? En naturlig benägenhet att förstora/försköna historien kring en trakt dit man själv har en stark koppling?

Självklart finns det ett mått av lokalpatriotism överallt där man letar. Jag vill ändå påstå att det finns en jämförelsevis blygsam lokalpatriotism i Uppsala. Orsakerna till detta kan ju vara många, men jag kan tänka mig att det beror på ett par huvudorsaker.

1. Närheten till makten. Uppsala ligger geografiskt nära Stockholm och har själv månghundraåriga institutioner med betydande makt, som universitetet och kyrkan. Det finns därmed inte samma behov av att manifestera sin existens eller förträfflighet på samma sätt som områden som ligger mer perifert sett ur ett maktperspektiv.
2. Uppsala har alltid varit en kosmopolitisk stad med en kontinuerlig inflyttning av människor från runtom i Sverige och resten av världen, detta självklart också beroende på kyrkan och universitetet.

Om man tittar på de personer som varit verksamma vid universitetet och publicerat material, så finner man att en stor del av dessa inte kommer från Uppsala utan från andra delar av landet. Hyenstrand t.ex., vilken jag kände personligen, var absolut ingen uppländsk lokalpatriot.

Drar mig också till minnes Fredrik Lindtröms senaste omgång av "Svenska dialektmysterier" där Uppsala/Uppland (utom Sthlm) beandlades i ett avsnitt. Han gjorde där ett försök att sammanfatta vad som var typiskt uppländskt, och kom fram till att det typiska var att man just inte hade en särskilt utpräglad lokalkänsla eller patriotism, något jag håller med om.

Jag är numera bosatt i Uppsala, men har rötter i VG/Bohuslän och övre Norrland, och har tidigare även bott i t.ex. Jönköping, Karlskrona och Göteborg, och där har jag genomgripande upplevt ett betydligt större mått av lokalpatriotism än i Uppsala, på vissa platser och i vissa kretsar nästan gränsande till fanatism.

Allt detta sagt som lite motvikt till de som ständigt kastar ur sig lösa påståenden om den härskande uppsaliensiska lokalpatriotismen som format vår historia. Visst har det funnits en alltför uppsalacentrerad och felaktig historieskrivning tidigare, men orsakerna till detta står nog att finna annorstädes än i att den bottnar i en uppländsk lokalpatriotism.

[Piankhy]

Ingen har väl sagt att det är någons fel? Västsverige har dock Sveriges största universitet och 20% av Sveriges befolkning. Så forskningen är per capita  helt åt helvete. Är det någons fel så skall nog denna sökas bland fanatiska stenåldersforskare på GU genom åren. Sen kommer man aldrig ifrån att statens pengar alltid hamnar lite lättare i projekt kring huvudstaden..

Nu är det väl så att varje universitet har sin egen profil beroende på vilka forskare som arbetar där, på historiska omständigheter och också på hur fornlämningsbilden ser ut i universitetets arbetsområde. Och så värst fanatiska tycker jag väl inte att stenåldersforskarna just på GU är. De är väl inte mer fanatiska än andra forskare?

[Yngwe]

Om du ska ta upp fallet Nerman bör du ändå läsa på. Om han i någon mening var lokalpatriot så var det Östergötland (ytterst Norrköping som han och hans släkt hade rötter i) han vurmade för. Inte Svealand eller Uppsala. 1928 försökte han få till stånd att Norrköping skulle bli universitetsstad. Nermans huvudsakliga forskning kretsade kring Baltisk och Gotländsk förhistoria. Han var aktiv till bildandet av den arkeologiska institutionen i Dorpat i Estland där han också innehade den första professuren i ämnet. Det var också på Gotland och i Baltikum han bedrev sina arkeologiska utgrävningar. Politiskt var han mycket engagerad i balternas frihet och han var bekymrad över judarnas situation i Baltikum. Birger hade i detta engagemang starkt stöd av sin bror, den kände anti-nazisten, poeten, journalisten och politikern, Ture Nerman. Särskilt judefrågan var viktig för Ture. Den nationalism och lokalpatriotism som Birger Nerman hade grundade sig på det ovan nämnda. Finns inget som helst stöd för att han var påverkad av en uppländsk lokalpatriotism, vad nu det kan vara?

Birger Nerman skrevs 1907 in på Uppsala Universitet och tog fil kand 1910, fil lic 1912 och fil dr 1913, en ny fil lic 1918 och blev docent 1919,  allt i Uppsala.    Därefter verkar han periodvis under ett knappt decenium i Baltikum, men under samma tid skriver han också några av sina ökända verk om svearna.
Från sent 30-tal är han förankrad i Sverige igen med tjänst vis Statens Historiska Museum, vilket utan all tvivel innebär mycket täta kontakter med Uppsala.   Vill du ändå påstå att Birger Nerman inte har starka band med Uppsala Universitet?   Vill du påstå att det han skrivit om t.ex. ortsnamn inte har en mycket tydlig utgångspunkt i Uppsalas omgivningar?   

[Yngwe]

Självklart finns det ett mått av lokalpatriotism överallt där man letar. Jag vill ändå påstå att det finns en jämförelsevis blygsam lokalpatriotism i Uppsala. Orsakerna till detta kan ju vara många, men jag kan tänka mig att det beror på ett par huvudorsaker.

1. Närheten till makten. Uppsala ligger geografiskt nära Stockholm och har själv månghundraåriga institutioner med betydande makt, som universitetet och kyrkan. Det finns därmed inte samma behov av att manifestera sin existens eller förträfflighet på samma sätt som områden som ligger mer perifert sett ur ett maktperspektiv.
2. Uppsala har alltid varit en kosmopolitisk stad med en kontinuerlig inflyttning av människor från runtom i Sverige och resten av världen, detta självklart också beroende på kyrkan och universitetet.

Om man tittar på de personer som varit verksamma vid universitetet och publicerat material, så finner man att en stor del av dessa inte kommer från Uppsala utan från andra delar av landet. Hyenstrand t.ex., vilken jag kände personligen, var absolut ingen uppländsk lokalpatriot.

Drar mig också till minnes Fredrik Lindtröms senaste omgång av "Svenska dialektmysterier" där Uppsala/Uppland (utom Sthlm) beandlades i ett avsnitt. Han gjorde där ett försök att sammanfatta vad som var typiskt uppländskt, och kom fram till att det typiska var att man just inte hade en särskilt utpräglad lokalkänsla eller patriotism, något jag håller med om.

Jag är numera bosatt i Uppsala, men har rötter i VG/Bohuslän och övre Norrland, och har tidigare även bott i t.ex. Jönköping, Karlskrona och Göteborg, och där har jag genomgripande upplevt ett betydligt större mått av lokalpatriotism än i Uppsala, på vissa platser och i vissa kretsar nästan gränsande till fanatism.

Allt detta sagt som lite motvikt till de som ständigt kastar ur sig lösa påståenden om den härskande uppsaliensiska lokalpatriotismen som format vår historia. Visst har det funnits en alltför uppsalacentrerad och felaktig historieskrivning tidigare, men orsakerna till detta står nog att finna annorstädes än i att den bottnar i en uppländsk lokalpatriotism.

Jag tror du har rätt i att lokalpatriotism finns precis överallt, konstigt vore det väl annars. Jag tror inte heller den är större i Uppsala än på andra orter, och som du säger är Uppsala-folket nog i hög grad inflyttade. Men som jag skrev innan ska man kanske inte se det som vanlig lokalpatriotism utan mer som en kåranda, där närheten till GU skapat en slags vördnad och också stolthet som tar sig precis samma uttryck som vanlig lokalpatriotism. Det blir liksom omöjligt att studera i Uppsala utan att ha Uppsala som utgångspunkt,  och med den mängden fynd och monument som finns i närhet blir det lätt en referensram för all forskning, och till det läggs det sociala tryck att sålla sig till en slags gemensam uppfattning.  Den blev väldigt tydlig när Västgötaskolan tog sats, utom tvivel kom det att handla om prestige och ovilja att acceptera en annan bild än den som var etablerad.  Man kan kalla det för lokalpatriotism eller kårande eller vad man vill, det är iallafall en sak som tydligt påverkat resultatet av forskningen!

[Marty]

Nu är det väl så att varje universitet har sin egen profil beroende på vilka forskare som arbetar där, på historiska omständigheter och också på hur fornlämningsbilden ser ut i universitetets arbetsområde. Och så värst fanatiska tycker jag väl inte att stenåldersforskarna just på GU är. De är väl inte mer fanatiska än andra forskare?

Inget ont om stenåldersforskningen vid Göteborgs Universitet. Men gör en lista på publikationer över västsvensk järnålder från 1950 och till idag. Ställ sedan upp motsvarande lista från Uppsala så har du svaret på varför västsvensk järnålder är så okänd. Ställ upp en lista på personer med minst doktorstitel på GU som specialiserar sig på Järnåldern i Sverige. Gör sen samma uppställning för UU. Man får väl åtminstone 5 namn verksamma i UU idag? Motsvarande siffra för Göteborg är väl 0? Antalet publikationer från Uppsala är minst 10 ggr större. Glöm inte att diskussionen kring vaggan bedrevs mellan akademiker från hela Sverige mot oskolade amatörer från Västergötland. Det är denna brist på forskning som gör att amatörerna hörs och syns. Suget bland den västsvenka allmänheten kring sin förhistoria är så stor att när akademin inte gör sitt kliver amatörer in. Det finns tokiga lokalpatrioter även i Uppland, dessa har dock forskning att ta del av och behöver inte stå för den själva.