Nu hittar man ständigt nya spår efter NV Europas för-romerska civilisation. Likheterna mellan dom gamla högkulturerna i Frankrike, Tyskland, England och Skandinavien tyder på nära förbindelser dom i mellan - under flera århundraden innan Rom blev en maktfaktor norr om Medelhavet.
http://irisharchaeology.ie/2013/04/celtic-la-tene-era-burials-from-france/Sambanden mellan den keltiska, germanska och skandinaviska "eliten" tycks alltså vara av äldre datum än herulernas specifika vandringar. Deras existens och insatser får troligen uppfattas som en adlig grupp av "fria män" och "kämpar" - som rekrytterats främst inom den skandinaviska jägarkulturerna. Dessa har också omtalats som "goter" - till skillnad från "svear" och "daner", som tycks befolka främst dom skandinaviska jordbrukskulturernas kärnområden.
Sen har man tydligen haft ett samarbete mellan adeln i Skandinavien och kollegerna i östra respektive västra Europa. Känntäcknande för herulerna, goterna, venderna och hunerna är deras gemensamma mål att stagga dom imperiala kleptokratiernas vidare avancement mot norr. I denna bild framstår herulerna som en renodlat krigarkast, med olika specialuppdrag - likt Greklands hopliter och trojaner eller Japans samuraier.
Det betyder inte att dessa krigarkast satt på civil eller politisk makt, innan dom organiserades. Det betyder i regeln att denna krigarkast är utvecklat som 'medel' - av en väl etablerad institution som redan fanns, bestående av en inter-regional högadel, vars position vilade på långa traditioner av civil, ekonomisk och socialpolitisk art. Herulerna tycks vara ett klart exempel på en sådan krigarkast - vars ursprung, ledning och lojalitet låg hos dom herskande klasser i romertidens Fenno-Skandia.
Nästa gång dom germanska, skandinaviska och vendiska folken hotas är det återigen söderifrån - av det re-organiserade väst-romerska herravälde, som på 700-talet lyckades kapa makten i Frankrike. När karolingerna under Karl Martell går mot friserna och sakserna i norr affekterar det omedelbart den vendiska och skandinaviska
adeln, varför man från Danmark organiserar stöd till saxer och friser. Sen verkställer man en ny storstilad mobilisering av hela Skandinavien. där större mängder ungdom samlas och tränas till dugliga soldater - kallad 'vikingar'.
'Vik-ing' jämställs förövrigt (av bl.a. Widukind och Adam) med "Vic-mannos" och "Asco-mannos" - vilken reflekterar dom sakrala begreppen "Vi", "vi-ga" och "vigd" respektive asken och dom forn-nordiska uppfattningen av hemmet och "vårdträdet" (Yggdrasil/Livets träd, etc.) som sakrala element i tillvaron. Att vara vigd till Asken blir alltså en kenning för att vara vigd til försvaret av 'Oden' - och dom folk som stammade från asarna). Namnet på krigarna kan mao. henföras till den skandinaviska ursprungsbefolkningens kamp för att behålla sina helgedomar och dom antika samhällsstrukturer och för-religiösa kulturtraditioner. På så sätt kan namnskicket efter dessa "Ask-män", "Vig-män" och "Vikingar" ses som en skandinavisk parallell till antikens helgade "hjältar" (He-ro) och medeltidens "heliga krigare".
Annars lägger man märke till att det grekiska ordet "herul" samfaller med den forn-nordiska adelstiteln "hauld" - och "herold". Närmast i börd eller rang torde vara hersar och hertigar - alltså gotiska respektive svenska, danska eller germanska landshövdingar (duces).
