Tydligare kulturminneslagAnsvaret för kulturmiljön delas av alla. Utredningens utgångspunkt har varit att föreslå förändringar i lagstiftningen som ökar den enskildes möjlighet att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade miljöer.Ett otydligt fornlämningsbegrepp har bidragit till dålig förutsägbarhet för markägare och andra berörda. Den nya definitionen av fornlämning tydliggörs enligt utredningens förslag med nya kriterier som avgränsar fornlämningsskyddet till de lämningar som kan antas ha tillkommit före 1750. Årtalet 1750 är kulturhistoriskt motiverat och motsvarar den nuvarande tillämpningen av bestämmelserna om fornlämningsskydd. Den nya definitionen har kompletterats med en möjlighet att även skydda yngre lämningar efter särskilt beslut, så kallad fornlämningsförklaring. Kulturminneslagen har också tillförts en ny bestämmelse som gör det möjligt att upphäva fornlämningsskydd.Utredningen föreslår att det generella förbudet mot att använda metallsökare kompletteras med en tydlig dispensreglering för att överensstämma med EU-rätten och samtidigt ge ett rimligt skydd för kulturarvet. Det tydliggörs att tillstånd inte får lämnas för att söka efter fornfynd eller när det finns anledning att anta att metallsökaren kan komma att användas för att söka efter fornfynd. Detta innebär att i fornlämningstäta områden som på Öland och Gotland kommer tillstånd i regel ej att kunna lämnas.
