Författare Ämne: "Än" samma som fornnordiska "en"?  (läst 4010 gånger)

Utloggad Tomte

  • Stammis
  • Antal inlägg: 224
"Än" samma som fornnordiska "en"?
« skrivet: juni 03, 2012, 19:43 »
Den fornnordiska konjunktionen en (som bl.a. finns i Rökinskriftens början) har diskuterats tidigare här på forumet. Den lär vara de nordgermanska språkens motsvarighet till engelskans and, tyskans und och holländskans en, som alla betyder "och". Fornnordiskans en länkar samman satser eller meningar och översätts ibland med "och", ibland med "men".

Är den moderna svenskans  än, i betydelsen "fortfarande", i själva verket samma ord, eller ett närbesläktat? Än/fortfarande indikerar ju en sorts utökning (av tid i första hand) och ibland kan ju än ibland bytas ut mot ytterligare (som i än en gång), så det är väl inte allt för långsökt att tänka sig ett släktskap, eller gemensam identitet, med ett ord som betytt "och", på samma sätt som och och ock är besläktade med öka?

Utloggad Tomte

  • Stammis
  • Antal inlägg: 224
SV: "Än" samma som fornnordiska "en"?
« Svar #1 skrivet: juni 07, 2012, 17:39 »
Enligt Wessén (Våra ord) är detta ord inte detsamma som fornnordiska en och därmed inte besläktat med engelska and. I stället ska det ha ursprunglig betydelse "fordom" och vara besläktat med latinets ante- och grekiskans anti-. Inom vårt eget språk ska det också vara nära besläktat med en partikel and- med betydelsen "emot", som finns i ände och anlete.

Än i uttrycket än sen då? ska däremot vara detsamma som fornnordiskans en. Jag trodde det var fråga om samma än i dessa fall. Jag undrar vilket än det rör sig om i än den ene, än den andre och än slank han hit, än slank han dit. Någon som vet? Wessén antyder att en-än förekommer i fler vardagliga uttryck än än sen då?.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: "Än" samma som fornnordiska "en"?
« Svar #2 skrivet: juni 07, 2012, 22:20 »
Det är intressant hur i övrigt sedan länge utdöda ord och böjningsformer kan leva kvar i enstaka stereotypa ord och uttryck. Några exempel är ramsvart som bevarar ett gammalt namn på korp (ramm), mareld, marsvin och martorn som bevarar det gamla mar 'hav' eller "till lands" och "till sjöss" som bevarar en i övrigt sedan länge försvunnen kasusböjning.
Ett annat exempel som jag dock aldrig sett omnämnt i litteraturen är "järnnätter" som rimligen bevarar ett gammalt indoeuropeiskt ord som finns kvar i isländskan hjárn 'isskorpa, frost'.

Utloggad Måns Sjöberg

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
    • Watercolor painting
SV: "Än" samma som fornnordiska "en"?
« Svar #3 skrivet: juni 08, 2012, 07:46 »
Ett annat exempel som jag dock aldrig sett omnämnt i litteraturen är "järnnätter" som rimligen bevarar ett gammalt indoeuropeiskt ord som finns kvar i isländskan hjárn 'isskorpa, frost'.
Tror du inte att ett tyskt Eis (is) har blivit misstolkat som Eisen (järn)? Isfågel, ett namn på kungsfiskaren, lär vara en felöversättning av Eisenvogel (järnfågel).

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: "Än" samma som fornnordiska "en"?
« Svar #4 skrivet: juni 08, 2012, 08:53 »
Tror du inte att ett tyskt Eis (is) har blivit misstolkat som Eisen (järn)? Isfågel, ett namn på kungsfiskaren, lär vara en felöversättning av Eisenvogel (järnfågel).

Nej, isfågel ska nog vara just isfågel...

http://www.ehow.com/info_8747668_birds-ice-mythology.html