Det går ganska bra att fastställa genom historiska dara, genom direkt samtida information, som runstenar och genom ortnamn.
Det är lätt nog att konstatera var namn av fornnordiska typer finns och inte finns. Till de förra hör t ex teofora namn, namn på t. ex. -inge, -lev, -lösa och primära -stad och -by namn.
Dessa namns ålder bekräftas f ö just genom att de finns i områden som koloniserades av nordbor under just vikingatiden, men där det nordiska språket sedan föll ur bruk (t ex Normandie, östra England, delar av Skottland).
På den aktuella kartan verkar utbredningen vara för stor öster om Östersjön och i Normandie, men i underkant på Island, i sydnorge och mellersta Skandinavien. Och så saknas Grönland.
