Många feminina substantiv slutade i fornnordiskan på -a i nominativ och på -u i ackusativ. Adjektiv och possessiva pronomen i femininum slutade väl däremot på -a i ackusativ, så att "Torbjörn lade denna sten över Helga, sin goda hustru" hette Þorbiorn lagði stæin þenna yfiR Helgu, konu sina goða. Vad var då adjektivens feminina nominativändelse? Vad hette "Helga, en god hustru, reste stenen efter Hemming, sin make" i fall någon skulle ha ristat (eller sagt) det? Vilken form skulle "god" ha haft i detta exempel? Bara goð? Eller goða även här? Eller något annat?
