Piankhy!
Det är väl inget konstigt att svenska kvinnor ratar ca 25% av män de kommer i kontakt med. Vem som helst förstår ju att det inte är samma 25% som ratas. Bara ur en enda kvinnas perspektiv. Så möjligheten att hitta en partner kvarstår för alla inom landet ändå.
Såvitt jag förstår så menar Burenhult just att det är samma 25%, eller snarare att det är 25% som ratas av ALLA kvinnor - i bemärkelsen att 25% av männen inte blir fäder. (Jag förmodar att han har någon källa till det påståendet.) Det är ju inte samma sak som att de aldrig, någon gång, haft ihop det med en kvinna på frivillig basis. Bara att de inte reproducerar sig. Själv har jag inga barn men har levt i fasta förhållanden en stor del av livet, så i Burenhults statistik hör jag förmodligen till de 25% "ratade". Utan att för den skull känna mig särskilt ratad. Men Burenhult väljer ofta att fokusera på människans djuriska sidor så till den grad att man lätt kan tro att han resonerar om reproduktionen hos ringmaskar eller pilfinkar.
För övrigt så är min erfarenhet att en övervägande majoritet svenska kvinnor ratar, i bemärkelsen "väljer att inte göka med", betydligt fler än 25% av alla män de kommer i kontakt med...
Originalcitatet från Burenhult:
"Intressant i sammanhanget är att kvinnan ensam har total kontroll över reproduktionen – vem hon vill ska bli far till hennes barn (självfallet bortsett från våldtäktssituationer). Nästan alla kvinnor får åtminstone ett barn under sin reproduktiva tid, medan många män blir bortvalda och aldrig blir fäder. Attraktiva och framgångsrika män har fler sexpartners och får fler barn än attraktiva kvinnor. I Sverige ratar kvinnorna omkring 25 procent av alla män. Det finns alltså många fler män än vad som behövs för att människan som art ska kunna reproducera sig och även detta har en evolutionär förklaring, vilket har påpekats av bland andra Louise Barrett, Robin Dunbar och John Lycett i Human Evolutionary Psychology (2002). Kvinnans urvalsmöjligheter var avgörande."
