Dessa giraffristningar är en del av ett mycket större komplex av klippkonst i Sahara som innefattar både ristningar och målningar. Den äldsta typen av konst verkar vara ristningarna. Detta har man slutit sig till bl a genom att studera motiven som ofta är djur som sedan länge försvunnit från öknen. De flesta av djuren som avbildas försvann för flera tusen år sedan när Saharaområdet torkade ut och de floder, sjöar, skogar och savanner som fanns där försvann. Häribland fanns noshörningar, strutsar, elefanter, flodhästar, giraffer, lejon och antiloper. Några ristningar visar även djur som numera är helt utdöda t ex buffeln Bubalus antiquus.
Allteftersom tiden gått så har klippkonsten fångat de förändringar i fauna och i människors levnadssätt som skett. Bl a dyker boskap och långt senare även hästar och kameler upp på målningar.
Saharas förändringar har också kunnat följas via arkeologiska utgrävningar, geologiska spår och radarbilder från rymden som visar idag uttorkade flodfåror begravda under sanden.