Trattbägarkulturen är ett neolitiskt "kulturpaket" som introduceras med jordbruket. Den stora frågan är ifall detta skedde genom att nya människogrupper vandrade in i Skandinavien, eller om det var lokala jägar-samlare som tog upp ett kulturellt "paket" som innefattar det vi kallar för "trattbägarkultur", eller om två grupper (en invandrande, en lokal) blandades.
Det är denna fråga som de genetiska analyserna kanske skulle kunna lösa. Den gentiska profilen som analyserats hos en kvinna från en megalitgrav i Västergötland har tolkats som bevis för att hon skulle representera en invandrad grupp människor med rötter i sydvästra Europa.
Samtidigt så har ett antal individer från Gotland, som tillhörde det vi kallar den gropkeramiska kutluren, gett helt andra genetiska resultat. Dessa individer anses ha en snarare östlig genetisk profil, och tillhör haplogrupper som är ovanliga i dagens population. Då dessa gropkeramiker anses ha varit en jägar-samlarbefolkning, har man spekulerat i om dessa individers gener speglar en äldre, "inhemsk" befolkning, skild från den grupp som kvinnan i VG tillhörde.
Problemet är dock att den gropkeramiska kulturen uppstår 600 år efter att jordbruket introducerades, och att det under detta halva årtusende inte verkar finnas någon ren jägar-samlarbefolkning i sydskandinavien. Om dessa gropkeramiker har en direkt kontinuitet med en äldre lokal mesolitisk befolkning, så kan vi inte se detta i det arkeologiska materialet. I sådana fall levde de som bönder i 600 år, men lyckades behålla en genetisk särskillnad gentemot tex den västgötska kvinnans grupp, för att sedan återgå till en jägar-samlarlivstil. Detta är alltså mycket förbryllande.
I grund och botten har vi ett för litet material, med för få individer och för liten geografisk och temporal spridning för att egentligen kunna dra några goda slutsatser.
