Det äldsta skellett i Europa man idag har tagit fram hela genomet för är hittat i NO Spanien. Det är daterat till ca 7000 f kr. Det är en mörkhyad individ (accossiation med utseende som en papuan) med blå ögon. Ajans, för individen är R1b.
Närmaste liknande hittar man runt Tchadsjön. Och på Nya Guinea (utseende, men inte R1b eller blå ögon). Men mellan NO Spanien och nämnda 2 områden finns inga tydliga samband sett mot genetiska spår.
Castor!
Du måste sätta dig in i levnadsbetingelserna för jägar-samlare i olika miljöer. De bästa betingelserna finns alltid längs sjöar, vattendrag och ÖVERLÄGSET längs kusterna. Bytesdjuren är här avsevärt energirikare föda än alla tänkbara byten från inländer. Det är också i dessa zoner den tätaste befolkningen (naturligtvis) finns.
Problemet är att sedan senaste istiden har spåren efter de kustboende befolkningarna dränkts av stigande havsnivåer. Idag sker alltså undersökningar ute i Biskaya där övergivna boplatser kan registreras. Likaså finns tätt med boplatser i Nordsjön. Vet du att i bara Holland finns det i varje fiskehamn en kontainer avsedd att ta emot trålarnas uppdragna benlämningar, bearbetade virken och stenverktyg. Ofta får man upp kompletta yxor. Det är sådana mängder år efter år att ingen längre bryr sig om att kolla upp utan allt går varje vecka till deponi. I o f s en skandal.
Vet du att ca 2/3 av Danmarks stenåldersboplatser och gravar (liknande fynd) anses ligga under nuv havsnivå. Det motsvarande lämningarna på öarna/Jylland är ofta av tillfällig karaktär, ju äldre ju oftare.
Det är snarare så att befolkningar som hade sin refugie nära eller vid havet, snabbare kunde sprida sig medan isarna vek undan. Det är ingen slump att R1b är en av dominerande haplogrupperna längs Vaästeuropas kuster upp t o m Norden. De tidiga kustboende kände till konstruktionen för den lilla, men specifika, bennålen, som är enda verktyg med vilket man kan sy hållbar vattentät söm i skinn. Därutöver hittar man denna bennål enbart i NÖ Nordamerika och på Grönland och västerut längs ishavskusterna i Nordamerika, Ingen annan stans. Nålen är nödvändig för att leva ungefär som Inuiterna levde då européerna mötte dem. På havsbruk. De spår som finns tyder på att detta sätt att leva även gällde för refugiebefolningarna inom Spanien. Inget hindrar att man redan under istiden levde även längs de nordiska kusterna, som bör ha sett ut ungefär som Grönlands nordliga kuster, d v s en blandninga av isfloder, fastland, nanutakker etc, d v s beboliga. Lofotenregionen var t ex beväxt med låg granskog m fl växtligheter minst 22000 f kr. Solutreanfolken existerade ca 35-15000 f kr.
