Sen 'profeten' Eliah har alltså semiternas härskare gjort sin egen versjon av världshistorien - och skapad en egen, "himmelsk och allmäktig Gud" - i direkt opposition till för-antikens kungalinjer - och deras historiska ursprung och identitet - i dom heliga pantheon. Därmed försvann det antika Medelhavets historiska självmedvetenhet - ihop med deras urgamla berättelser om ”dom första människor” och en gemensam Allfader.
När hebreerna till sisst makten över dom andra semiterna – fick också fenicier och araber slopa sina hedna traditioner och införa en ny filosofi baserad på ’frälsning’ från ’synd’ (omskärning) - under översyn av en allmektig härskare kallad Adonai, eller Jahve. Denna monoteism fick sen härska ostört intill renässansen av den grekiska antiken - då dom gamla grekiska och egyptiska traditioner, värden, seder och templen kom till ny heder och värdighet.
Skiftet i filosofi och verklighetsuppfattning styrdes alltså av politiska och ekonomiska motiv - inte akademiska eller filosofisk insikt. Den nya, 'heliga' kulturen krävde 'blind lydnad' - varefter den kunde göra sina anhängare till fanatiska krigare och skrupulösa lagbytare. Därmed sättes hela civilisaionen i Medelhavet på spel och hela etniciteter drogs in i en rad giftiga konflikter och förödande krig.
Med den nya, aggressiva ideologin lyckades den semitiska alliansen mobilisera villiga krigare och erövra större delen av Mellan-Östern och Medelhavet. Efter den s.k. Troja-krigen var dom sumeriska, hettitiska, egyptiska, minoiska och libyska kulturerna närmast utraderade. Näst i kön stod dom antika kulturerna i Grekland och Rom, inklusive deras rikedomar, helgedomar, legender, lagar, kungalinjer, adelskap och kulturhistoriska seder.
Ändringen kom först när greker och romer fick hjälp av makedoner och trakier - som under Filip och Aleksander lyckades frigjöra Grekland, Egypten och Melland-Östern från 'främmande herrar'. Därefter kunde Alexander vandra helt till Indusdalen och konfrontera semiternas etniska och politiska rötter och ekonomiska hinterland. Därefter vandrar han efter Akkadiernas gamla erövringsväg mot väster - till Arhatta, Ur, Persepolis och Babylon - där dom gamla seder och idol ('gudar') återinförs. Under de gamla lagar restaurerades också de gamla ideal, konstverk och monument - varför man kan tala om den "grekiska renässansen" i såväl kulturell som vetenskaplig och politisk mening...
Med Aleksander försvann alltså det politiska grundlaget för hebreernas härskarideologi, men deras ekonomiska makt och filosofiska övertygelse överlevde. När det brutala Rom fick ett imperium att styra kom den 'fördummande' övertro att återuppstå som politisk redskap. Under Flavius-kejsarna utvecklades religionen som medel för att pacificera och styra rikets underkuvade vasaller och slavar.
I samarbete med rika och lärda judar kunde Flavius-familjen föröda Roms egen, klassiska mytologi, skriva om den populära Messias-legenden och skapa en monoman demagogi - efter judisk mönster. Därmed skapades det social-politiska verktyg man behövde som komplement till Roms skrupulösa merkantilism och militärmakt - med den sällsynta och populära livsfilosofen Jesus i rollen som Messias - budbäraren för en ny och bättre tid...
http://caesarsmessiah.com/index.html