Det är självklart att historikerna i England har lika svårt att släppa den nationalistiska historia, som sedan 1800-talet inpräntats i befolkningen, som vi i Sverige har att släppa en del av vår egen traditionella historia. I England har Bedas texter fram till för 25-30 år sedan godtagits, utan minsta kritik, som fullständigt objektiva historiska sanningar. Under tiden har dock allt fler andra texter kommit i dager (tyvärr oftast fragment, eftersom alla icke Romersk Katolska texter ju var hädiska fram till reformationen och tenderade att rensas ut, på det att innehavarens själ skulle undgå helvetet), som påvisar en annan historia. Likaså har arkeologin med stödvetenskaper (bl a DNA) påvisat en annan historia. Vi vet resultatet förståss, men vägen dit är en delvis annan än vad som ditills beskrivits. Vem kunde t ex föreställa sig att Brittiska öarna kände till jordbruk, men framförallt boskapsskötseln 2000 år före Västeuropa. det vet vi genom 2 st totalutgrävda bygder (25-30 års arbete), där kunskapenen kan följas från Ö Medelhavet sjövägen via Galicien. Tekniken innebär att bebyggelsen är samlad runt en "corall" och ut från denna leder dikes-/häckavgränsade fästigar (snarare vägar) längs vilka boskapen (främst får ev get) förs ut till betena och tillbaks till kvällen. Typ dagens S halva av Afrika. Etc.
Samma är det för Sverige även om det går trögare här, bl a eftersom vi hittar färre textfragment som stödjer tanken om en annan väg. När skall t ex svensk historia erkänna att Tuna stift (Selånger) med säte i Tuna stad existerade och vilka politiska konsekvenser detta stift måste anses innebära, samt hur historian om detta bör skildras för tiden 0-1364 eller fram till ca 1500. Samma gäller f ö Gotland och inte minst Tiohäradsbygderna i Småland(en). Var kommer Wend-/Vind-/Finland in i bilden 0-1066 (-1154) i den "heliga kon" Svearike. Den bästa introduktionen till svensk historia 0-1500 är troligen Olaus Petris förord till "Den Swenske Cröneka", avsedd att förhärliga Vasaättens Wendiska bakgrund, återkomst till makten med slutliga triumf efter nederlagen på 1000 resp 1100-talet, d v s som sveakungarnas arvtagare via kvinnolinjen (manslinjen dog ut ca 1066). Utländska historiker beskriver t ex Götarna som boende i Vgl med Vikenområdet fram till ett diffust skeende under 7-800-talen då danerna övertog makten. Östergötland (landskapet) har alltså inget med Götar att göra före 1100, utan är riktade åt det håll där ett mångfald av Svear etc vad de genom tiderna kallats, levde. Vår historia är idag skildrad ur ett Romerskt Katolskt -/Danskt-/Tyskt- perspektiv.