En 10-årig flicka begravd med runsmycke 590 e Kr

[Karlfredrik]

En 10-årig flicka var begravd i Gammeretingen i Baden-Würtenberg 570-590 e Kr. Med sig i graven hade hon en pyxis med runtexten "Ado,tydligen faderns namn.
Svante Fischer:Roman Imperialism and Runic Literacy, Uppsala 2995 sid 171
Frågan är, kunde flickan läsa inskriften? Vi har ingen uppgift om att barn lärde runor under denna tid.
Vidare får vi veta att man hittat runinskriptioner i 80 av 100 000 utgrävda germanska gravar på kontinenten från 400-600 e Kr (sid 168) varav 13 i kvinnogravar (tab 7 sid 259)
Jag vet inte om detta kan räknas som högre eller lägre läskunnighet än förväntat för perioden.

[liothida]

Det viktiga var ju att pappa kunde läsa, så han visste vems om var hans dotter. 

[Ájlis]

Jag såg Bureus gravyr "(Dalecarian Rune names) Dalarunårs namn, runakänslanäs lärä-span", 1599. Och till min stora förvåning fick jag starka associationer till grekisk skrift. Vi har nämligen inhandlat musik-cd'n från Kreta, och förstår inte ett dugg vad som står skrivet, men bokstäverna liknar runor.

Kanske någon vet mer om runornas historia, någonstans i bakhuvudet har jag att de kom till Skandinavien med de legosoldater som slogs för kejsaren i Bysans?

(Det är återigen inte så lätt att få veta eftersom det verkar vara många ömtåliga känslor?  Jag läser en hel del och tycker det verkar vara mycket spekulerande i detta med runor? ) 

Ado eller kanske motsvarande Adonai var ett namn mortvarande Fader eller Herre, liksom Baal också betyder det, se också Attis.... "The Origin of Christmas and Easter". no. 235
Adonis

[Adils]

Runorna Ass, Dagaz och Odal, med talvärdena 3, 23 och 22 (enligt Uthark-systemet, se Agrell) ger det sammanlagda värdet av 48 (dubbla antalet runor t.ex.), vilket delat med tre ger ett värde på 16, som enligt nämnda system är runan Tyr eller Tiwas (T). Tyr kan betraktas som den andlige bärsärken och enligt Havamal är den sextonde strofen något i stil med:

"Runor skall du rista
En på kaveln
En på eggen
En på spetsen
och tvenne gånger nämna namnet Tyr"

Den mest kända runformeln med tre tecken torde vara UAL, vilket enligt Utharken skapar ett talvärde av 24 (radens alla runor).

Har du inte läst Sigud Agells "Lapptrummor och runmagi" och "Senantik mysteriereligion och runmagi" så har du något att se fram emot.

När jag tänker efter är det anmärkningsvärt hur befriad sagda författare är från de föreställningar om  etnicitet som rådde då böckerna skrev i mitten av trettiotalet. Jag anser att han oförskyllt hamnat i bakvattnet av det som efter kiget ansågs vara PK (även om fenomenet inte hade något namn på den tiden).

[tty]

Kanske någon vet mer om runornas historia, någonstans i bakhuvudet har jag att de kom till Skandinavien med de legosoldater som slogs för kejsaren i Bysans?

Nej, runorna är mycket äldre än så och fanns långt innan det satt någon kejsare i Bysans. De äldsta är från romersk järnålder, ca 200 e kr, och en anmärkningsvärt stor del av de äldsta fynden är från södra Skandinavien.
Skall man försöka att länka runornas ankomst till skandinavien till någon specifik historisk händelse så skulle det väl i så fall vara markomannerkrigen.

[Ájlis]

Nej, runorna är mycket äldre än så och fanns långt innan det satt någon kejsare i Bysans. De äldsta är från romersk järnålder, ca 200 e kr, och en anmärkningsvärt stor del av de äldsta fynden är från södra Skandinavien.
Skall man försöka att länka runornas ankomst till skandinavien till någon specifik historisk händelse så skulle det väl i så fall vara markomannerkrigen.

Tack för det tipset, jag kollade men jag httade detta:

I De Inventione Litterarum, en text som enligt Benediktermunken Hrabanus Maurus baserar sig på källor från 700- och 800-talets karolingska rike, finns ett runalfabet bevarat som av hävd brukar kallas det markomanniska, även om det inte finns någon direkt koppling till markomannerna. Runalfabetet består till synes av en blandning av äldre germanska och anglosaxiska runor. Alfabetet brukar antas vara ett tidigt försök att hitta runor ekvivalenta till det latinska alfabetets bokstäver.

Det verkar inte finnas annat än gissningar?

[Boreas]

Markomannerkrigen är väl också något sent ute.
Dom gamla italienska, etruskiska ochfrygiska alfabeten har tydliga likheter med dom nordiska run-tecknen.
http://www.omniglot.com/writing/etruscan.htm
http://www.omniglot.com/writing/olditalic.htm
http://www.omniglot.com/writing/phrygian.htm

Grundformen av fonetiska skrifttecken lär ju ligga i Vinca-kulturen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Vin%C4%8Da_symbols

Anmärkningsvärt i sammanhanget är att Caesar/Tacitus beskriver gallernas skriftsspråk som "likt det grekiska".

[Ájlis]

Vad spännande, tur att KarlFredrik startade denna tråd.
@ Adils:  Jag fick igår Sigurd Agells bok av en släkting, som har sett tråden.
 
@tty: Det kanske då istället ska vara legosoldater som slogs för ROMERSKA kejsaren? Har du något bra tips att titta i, du verkar känna till denna fråga.

@Boreas: Tack för länkarna. De är MYCKET intressanta. Du har rätt om likheterna. Jag TROR att jag ska lära mig det grekiska alfabetet, för jag misstänkte ju också att det har något med runorna att göra. (Undras när den första grekiska bibelöversättningen dök upp i Europa?)
 
Och kanske det vore kul att veta när grekiska alfabetet och det latinska hade sin eventuellt gemensamma tid? Säkerligen innan man blev kristen i Rom. Jag har en bok som handlar om skrivkonsten nu måste jag läsa om den, för jag minns ingenting ur den. 

[Ájlis]

Hittat min bok, hurra!!! Andrew Robinson, "The story of the writing." London 2007.

Runorna är relaterade till romerska alfabetet. Det verkar forskarna vara överens om.
Från 200 eKr. Sedan finns flera teorier; kanske var detfrån Goterna vid fronten vid Danube eller Vistula. En annan hypotes är att det kan vara i Danmark. De äldsta skandinaviska runorna tycks ha hittats där.
 
Romerska alfabetet bygger på det grekiska genom etruskerna.

Så allt verkar OK. 

[Castor]

Det grekiska alfabetet är en vidareutveckling av det feniciska:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Feniciska_alfabetet

De latinska och etruskiska alfabetena utgick förmodligen från lokala varianter av det grekiska alfabetet i Italien.

Den som skapade de germanska runorna hade troligtvis tillgång till både latinska och grekiska förebilder och kunde välja de bokstäver som passade bäst med det egna språket.

Exempelvis är tecknet för "G" i den äldre runraden "X" vilket motsvarar den grekiska bokstaven "X" (uttalas som "CH" eller ungefär som "G" uttalas på holländska). Rent latinska är däremot tecknen för "F" och "R" t.ex.

Runorna torde alltså ha skapats i ett område där både grekiska och latinska bokstäver användes. Kanske vid Svarta havets nordvästra strand.

[Ájlis]

Goterna då, kanske?

[Castor]

Eftersom de äldsta kända runorna har daterats till ca 160 e.Kr. (ett krigsbytesoffer i Vimose på Fyn) är det uteslutet att goterna skapade runorna när de var nere vid Svarta havet (de kom ju inte dit förrän på 200-talet).

Skirer och Bastarner var östgermanska folk som härjade vid Svarta havet långt innan goterna kom dit...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Skirer

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bastarner

Kanske var det någon av dem som skapade runorna.

[Adils]

Det vet väl alla, att det var Odin som mottog runorna när han hängde i asken, offrad åt sig själv

[Ájlis]

Jesus Kristus och den helige skrift, amen?

[stakodder]

Men allvarligt, kan det då inte ha varit en av de tidiga danska hövdingarna, som var nere och deltog i markomannerkrigen ca 160, som själva skapade runalfabetet? Någon person måste ju ha varit först...

[Tomte]

Tros inte åtminstone runorna o och p vara närmade relaterade till grekiska förebilder (Ω och Π) än till latinska? Skulle z-runan kunna ha det grekiska psi (Ψ) som förebild?

[Castor]

Men allvarligt, kan det då inte ha varit en av de tidiga danska hövdingarna, som var nere och deltog i markomannerkrigen ca 160, som själva skapade runalfabetet? Någon person måste ju ha varit först...

Det är signifikativt att så många av de äldsta runfynden har gjorts i offermossar i södra Danmark som Vimose och Kragehul t.ex. Jag tycker att man kan ana en utdragen konflikt mellan en tidig våtmarksoffrande kultur och ett invaderande folk från söder som bl.a. förde med sig runorna till Norden. På 500-talet hade dessa invandrare etablerat sig som en tongivande elit som införde nya kultbruk (asatro) varpå våtmarksoffren upphörde.

Runorna är ju spridda över hela det germanska området, så det verkar lite märkligt om de skulle ha skapats i Danmark. Att de äldsta runfynden gjorts där beror nog mest på de gynnsamma bevarandeförhållande i de danska mossarna. T.o.m. runristade träföremål är ju välbevarade som t.ex. spjutskaftet från Kragehul:

http://en.wikipedia.org/wiki/Kragehul_I

[Castor]

Tros inte åtminstone runorna o och p vara närmade relaterade till grekiska förebilder (Ω och Π) än till latinska? Skulle z-runan kunna ha det grekiska psi (Ψ) som förebild?

Ja, det är mycket troligt. Men det finns även en teori om att z-runan kan ha kommit från det nabateiska alfabetet där den gaffelformade bokstaven uttalas "sch". John Troeng föreslår också att bl.a. j-runan (skrivs som ett sönderbrutet S) skulle ha en nabateisk förbild. Nabatéerna var ett semitiskt folk som bl.a. tjänstgjorde som bågskyttar i den romerska armén...

http://fornvannen.se/pdf/2000talet/2003_289.pdf

Men jag tycker nog att de grekiska bokstäverna verkar mer troliga.

[Castor]

http://www.omniglot.com/writing/runic.htm#elder

Runorna för "ng" och "d" skulle kunna var nyinnovationer, då de tycks sakna såväl grekiska som latinska förebilder.

W-runan (skrivs som ett "P") är intressant. Det typiska urgermanska w-ljudet saknas i latin och grekiska, men det kan återges med de två grekiska bokstäverna O (omikron) och Y (ypsilon) som kan fogas ihop och bilda w-runan.

http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1993_027.pdf