D Fv1979;229 M behöver en ny translitterering. Anledningen är att de runor som i Runfynd 1978 och därmed Samnordisk runtextdatabas translittereras som a har dubbelsidiga bistavar, och då inskriften har ett M i signumet bör ju dessa translittereras som æ. Så skall väl runor med denna form alltid translittereras i medeltida inskrifter, även om man skulle tro att sådana runor i någon specifik medeltida inskrift står för ljudvärdet a? Det syns både på fotot och i renritningen att de aktuella runorna i D Fv1979;229 M har dubbelsidiga bistavar.
Året efter, när man beskriver D Fv 1980;230 M, har man i analysen av den inskriften translitterat runor med dubbelsidig bistav snett uppåt höger som æ. I den inskriften finns visserligen också den enkelsidiga motsvarigheten, som man translittererar a, men förekomsten av sådana skall väl inte ha en avgörande betydelse för hur runorna med dubbelsidig bistav translittereras?