Klodvig I och merovingerna- helgon eller skurkar

[Karlfredrik]

Klodvig I var den frankiske kung  som först döpte sig i slutet av 400-talet och blev kung i den första stormakten i Väst-Europa sedan västroms fall.
Michael Grant karakteriserar honom som en "blodtörstig, svekfull grangster"

ett omdömme man vid studium av de historiska källorna närmast är benägen att finna i överkant milt..
Det mest positiva som tycks kunna sägas om merovingerna är att de tidvis överträffades av ondska av stormännen i deras tjänst. I stora skaror drog alsköns hertigar och grevar genom landet - rusiga vällustingar de flesta av dem, snara att roffa åt sig land och pengar och kvinnor

Sture Linnér:Europas födelse,Stockholm 1991 sid 114-115
Riktigt samma bild ger inte franska historieböcker. Men om Linn ér har rätt förklarar det kanske lite vikingarnas framgångar, folk var kanske inte så motiverade att försvara sina adelsmän, även om de fruktade vikingarna.

[Vinstorparn]

Den merovianska kungaätten kan väl sägas vara en av de mest maktgiriga kungaätterna under hela det senantika  Europa. Dom stred ju kan man säga mer mot varandra om makten än mot yttre fiender. Man drog sig inte ens för att mörda inom familjen.
Jag är benägen att kalla dem skurkar.

[Adils]

En väldigt turbulent tid, med huggsexa om det sönderfallande romerska riket, med få skriftliga källor. Med våra ögon fanns det kanske inte några godsinta härskare alls under perioden ifråga. (Har för övrigt för mig att Herman Lindkvist kallar Gusta Vasa för sin tids Pol-Pot....... )

[tty]

Den som är intresserad av merovingerna, deras interna och externa fejder och deras moraliska halt rekommenderas starkt att läsa Frans G. Bengtssons klassiska essä "De långhåriga merovingerna".

[Vinstorparn]

Tack för tipset tty. Det uppskattades.