Hej! Jo, jag vill helst att kulturarvet ska tas fram genom röjning, osv, som du påpekar. Absolut. Det är förskräckligt när anläggningar bara täcks över av tiden och försvinner. Och sedan kurvar skogsmaskiner omkring på det hela och river upp stora sår... Projektet på Uppsala högar är bara ETT sätt att få uppmärksamhet. Själv fördrar jag förtjusning över en stensättning någonstans i landskapet. Men om någon som ser Uppsala högar i och med hans skrotutställning och tänker "det där med forntiden är ändå rätt ballt, men vänta, har inte vi en sån där kulle på landet..."? Då är mycket vunnet för kulturarvet. På så sätt skapas ett medvetande.
Angående att konsten uttrycker det generella och allmängiltiga genom en specifik person: Att folk har uppfattningar om sin omvärld, alla på sitt sätt. En del uttrycker det genom konst. Som får tala för kollektivet. Många konstnärer blir uppmärksammade för att de uttrycker sådant som de flesta känner igen, ett gott exempel är ju alla naturalister. Som avbildar det som de flesta uppfattar som vackert, där man känner igen sig osv, många strävar efter ett uttryck som allmänheten kan förstå. Medan andra inte gör det, men ändå finns en skara som dras till hur någon uttrycker sin livsvärld och kanske känner att de skulle gjort likadant (om de bara kommit på det!) Många fascineras av Dali, Watteau osv för att det ger perspektiv. Och behoven av perspektiv ser olika ut.
Konsten kan ses som ett språkrör som olika grupper tyr sig till. Själv är jag ganska okunnig i konst, men jag tycker mycket om naivismen. Jag ser konsten som ett verktyg för språk. Ett språk som kan närma sig alla men utan ord. På så vis når man ut till vem som helst.
Angående vetenskap och konst i sammanblandning. Visste du att man har gjort studier på läkare och deras intressen och funnit att de dras oerhört till de naturalistiska målarna och den klassiska musiken? Det är en intressant aspekt, eller hur? Och ju "skickligare" de är desto större intresse för konst och musik! Tyvärr har jag inga skriftliga källor för detta i nuläget, jag menar vilken rapport som tar upp detta. Min egen reflektion är att det explicita, det finstilta, det exakta är det som är gemensamt för yrket och konsten (Obs spekulation!). Och det skulle vara spännande att se om en botaniker KAN fastställa exaktheten i bladens färg, bara för att kanske kunna analysera HUR intresserad och noga van Gogh var med sin livsvärlds uttryck. Inte för att det är viktigt, utan för att det är intressant.
Min egen syn på arkeologin som vetenskap är att man inte bör ordna in sig i fack. Ska man studera forntida människor bör man ta med de aspekter som människor kan bestå av. Däri finns konst, ekonomi, psykologi, antropologi, etologi, etnologi, samhällsvetenskap, religion, religionspsykologi, ja, det mesta som man kan komma på. Att bara titta på en av dessa spekter gör att mycket innehåll går förlorat. Alla dessa ingredienser samverkar och man bör nog vara intresserad av det mesta för att förstå helheten. Sedan har man ju favoritområden, men jag tycker att om man som arkeolog rent proffessionellt ska ägna sig åt att tyda samhällen bakom tingen, då bör man nog begrunna alla aspekter som ligger till grund för ett samhälle. Annars gör man materialet orättvisa.
Men man kan naturligtvis inte kunna allt om allt, men jag tycker att man måste lyssna på mycket även om man kanske inte hade valt att jobba med det själv. Fler bitar kommer på plats då! Bra frågor du ställde, jag ser att det var lite otydligt! MVH Nina
