Wiki citerar fortfarande Jacob Grimms definition:
It is probable that the Germanic word was not inherited from pre-Proto-Germanic, but rather loaned from Celtic (i.e. Gaulish rīx) at an early time.[4]
The word has many cognates outside of Germanic and Celtic, notably Latin rex and Sanskrit raja "king". It is ultimately from a Proto-Indo-European root *reg-, meaning "to straighten out or rule".
http://en.wikipedia.org/wiki/Reich#Etymology
Förbindelsen till det indiska "Raja" är lite speciell, eftersom vi inte hittar något kognat mellan Grekland och Indien. I persiska används i regeln 'Suliman', intill akkadierna gjorde ett nytt Babylon - efter att ha raserat det gamla - under världens första imperator, Car-rukhin/Shar-rukhin/Sar-gon. Han titulerade seg "Shanmansshah" ('Kungarnas kung', egentligen 'Karlarnas Karl'), jmfr. Shar/Char/Karl. Därifrån uppstår den titel som med tiden adopteras i Rom, som personnavnet Caes-Sar - innan han kunde utropas till 'im-pe-ra-tor' - 'en av gudarna'.
Ordet Ra-ja sammansätts av fonemen Ra-d(j)i-a, som i Ma-ha-ra-di-a. Jämfört med den europeiska adelstitlarna svarar Maharadja till landshövding/hertig och radja till häradshövding/jarl. I finska finns parallellen Maa-herra vs. Herra, där Maa betyder 'land'. Som man ser går fonemen Ra igen i såväl Ra-ja som Her-Ra. Tydliga förbindelser mellan IE och uraliska språk, alltså.
Ra-ja och Rex är inte äkta kognater, men här finns hursomhelst en mycket gammal förbindelse på morfem/fonem-nivå - och går tillbaka till 'Ra'.
Ra eller Re återgår i kungliga och adliga titlar och namn, från jätten Ra-munder till faraonernas förfader, solgoden Ra eller Amon-Ra. I den egyptiska mytologin associeras Ra med 'solens kraft' och 'den ursprungliga livskraften'. Lägg märke till att finnarna använder 'Ra-ha' när 'penningvärde' skal beskrivas.
I dom fruktbarhets-kulturer som utvecklar antikens civilisationer har livskraft och livsvärden uppmärksammats - och ingått i dom olika ursprungsmyter - såväl som i antikens frodiga festivaler och årvissa i-drotts-lekar.
Mytologierna beskrev och definierade dom gamla samhällens konstitutioner och traditioner. Grundprincipen varit att rättigheter och plikter, yrken och positioner har gått efter börd och ålder -under tillsyn av ättens kärnfamilj, kungahuset. Sambandet mellan rikets mittpunkt och dom olika distrikt var sen i en 'evig dialog' - eftersom nya landshövdingar, länsherrar och länsfruar ständigt utgick - med 'solens ursprungskraft' - från centrum till periferi för att där göra nya generationer bönder och bondebarn.
'Ra' har alltså att göra med den grundläggande livskraft, vitalitet, virilitet och fertilitet - med vilken dom olika ursprungsgrupper lyckats etablera nya folkgrupper och - även - egna folkslag, med en egen civilisation. Temat är ett genomgående i flera mytologier.
Regs, Reks, Rigs, Riks, Rices, Rix och Rex är tydligen en variant från det germanska språken, med en avläggare i det latinska området. Franskans 'Roi' törs vara en variant av samma, galliska rot.
Förövrigt känner ju envar skandinav till förbindelse mellan begreppen 'rik', 'rike' och 'riks', vilka reflekterar såväl 'rikedom' som 'kungadöme'. I engelska kyrkan blev även biskoparnas administrativa enhet kallat 'rike', som i bishop-ric. Att ordet dyker upp i engelskan är - som vi numer vet - ett resultat av nordmännens nära relationer med britterna, både före och efter Caesar.
Roten av mening bakom dessa titlar är hursomhelst grundformen 'rik'. Därifrån får vi en logisk mening i E-rik, E-riks och rike. Sen utvecklades varianter i latin och forn-germanska - som rices, reges och rex. Innan den tid hette han tydligen Ra - och representerade 'livskraften'. Som E-rik - och ättefader - hade endera tydligen lyckas producera 'rik-ligt' av nämnde Ra - och genom släkternas gång utvecklad levande 'rike-domar' kallad 'folk och rike'.
