Författare Ämne: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara  (läst 18109 gånger)

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« skrivet: januari 04, 2012, 16:00 »
Maja Hagerman har tillsammans med regionmuseet i Kristianstad producerat en vandringsutställning med titeln "Kan svenskheten ta slut?". Den illustreras bl a med olika förhistoriska föremål.

Just nu finns den att beskåda på konsthallen i Alingsås. Snart vandrar den vidare till Västergötlands museum i Skara.

Citera
Det talas allt oftare om 'svenskhet' i media och i den politiska debatten.

För vissa är det självklart att känna sig svensk och att vara stolt över det.
För andra är det rätt främmande att tänka på det viset.

Men vad menas med ordet 'svenskhet'? Vad har vi egentligen gemensamt inom detta stora landområde, där det kan vara midvinter i ena änden och vårsol i den andra? Detta är frågor som ställs i utställningen Kan svenskheten ta slut?

http://www.regionmuseet.se/svenskheten.htm

http://www.regionmuseet.se/pdf/vandringsutstInfo-Kan-svenskheten-ta-slut-100416.pdf
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #1 skrivet: januari 04, 2012, 18:38 »
Museet gör den numer klassiska problematiseringen enligt formulär 1 A som numer ingår som standard i snart när varje museiutbildning. Då vill ju jag kontra: av vilken orsak vill man problematisera svenskheten, vad är så provocerande med just svenskheten? Utställningen skulle jag gärna vilja se och även tala med någon av museipersonalen om hur de själva tänker kring det här. Kan dock tycka att den här typen av problematisering känns lite av 90-tal. 

Vidare kan jag notera att Maja Hagerman åter försöker marknadsföra sin bok "Det rena landet". Det får hon göra så mycket hon vill. Vi gillar Hagerman. Men man ska dock veta att den boken har fått hård kritik. Bland annat av Claes Theliander i Fornvännen 2010 (sid 301 f).

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #2 skrivet: januari 04, 2012, 23:16 »
Museet gör den numer klassiska problematiseringen enligt formulär 1 A som numer ingår som standard i snart när varje museiutbildning. Då vill ju jag kontra: av vilken orsak vill man problematisera svenskheten, vad är så provocerande med just svenskheten? Utställningen skulle jag gärna vilja se och även tala med någon av museipersonalen om hur de själva tänker kring det här. Kan dock tycka att den här typen av problematisering känns lite av 90-tal. 

Vidare kan jag notera att Maja Hagerman åter försöker marknadsföra sin bok "Det rena landet". Det får hon göra så mycket hon vill. Vi gillar Hagerman. Men man ska dock veta att den boken har fått hård kritik. Bland annat av Claes Theliander i Fornvännen 2010 (sid 301 f).

Mycket bra. Varför i hela friden skall man problematisera svenskheten?


Och; om man nu anser att det är viktigt - så måste man ju sålunda problematisera ALLA kulturer, varandes och forna. Vad poängen med detta nu skulle kunna vara.

Jag blir uppriktigt förnärmad av sånt här trams.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #3 skrivet: januari 05, 2012, 08:59 »
Mycket av dessa diskussioner har väl uppkommit i kölvattnet av invandrardebatten och ur frågan hur (och om) vi skall integrera invandrarna i det svenska samhället och den svenska kulturen. En del debattörer anser då att man för att kunna inlemma dem i den svenska kulturen först måste definiera och kanske också problematisera vad denna kultur är för något.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #4 skrivet: januari 05, 2012, 09:34 »
Mycket av dessa diskussioner har väl uppkommit i kölvattnet av invandrardebatten och ur frågan hur (och om) vi skall integrera invandrarna i det svenska samhället och den svenska kulturen. En del debattörer anser då att man för att kunna inlemma dem i den svenska kulturen först måste definiera och kanske också problematisera vad denna kultur är för något.

...och att då ha utgångspunkten att "det finns inget genuint svenskt". Typ VIK-INGA och annat trams blir så oerhört korkat och kontraproduktivt att man knappt kan tro att det är sant.

Vår historia, vår kultur ska inte användas för något PK-aktigt projekt.


Ta sista tidens vansinne i Malmö (eller Södertälje för den delen), politiker vägrar konsekvent att se hur fundamentalt misslyckad integrationen i Malmö varit - man tror sig kunna lösa problemen med hårdare vapenlagar. Eller fritidsgårdar.
Man baxnar, blir smått ledsen och inser att vi numera har politiker som drivs av trams, trams och åter trams. Verkligheten vägrar man förhålla sig till.
Men, man kanske tror att man löser problemen i dessa städer genom olika projekt och utställningar på våra bibliotek runt om i landet, där kontentan är att peka finger mot "di svenske"..?

För att återknyta till trådens namn - ja, svenskheten kan ta slut - område efter område i dessa städer töms på svenskar. En tragisk utveckling.

Avd: bitter gubbe...

Utloggad Ájlis

  • Stammis
  • Antal inlägg: 160
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #5 skrivet: januari 05, 2012, 11:02 »
Det är onekligen en mycket intressant fråga. Vi har ju funderat mycket på den eftersom vi fått svenskar/svenska upp till oss i norr under medeltiden i den form den har idag. Vi kanske inte ens skulle ha en sådan samisk kultur som vi har idag om inte Karl X hade fört krig och behövde mat och skor, fällar till soldaterna.

Vi läser nu "Svenska adelns historia" av Bo Eriksson, och den tar sin början "i en hövdingahall i Uppåkra på 500-talet e Kr."
Alldeles rätt grepp, anser jag. Jag tror att ställen som Gudme i Danmark och Uppåkra i Sverige ger svar på många frågor om "svenskhet". Finnestorp är också en viktig nyckel till detta. Lotte Hedeagers "Iron Age myth and materiality..." till den framtida vikingatiden.

Varfrån fick vi vår överklass, för det är de inkommande som blir det? Den blandades naturligtvis med "infödingarna" i Skandinavien. "Infödingar", som under bronsåldern  nog också kommit, troligen en stor del från samma håll ( från öster via sydost) som de under Folkvandringstiden. Dessa i sin tur blandades med de som kommit ännu tidigare, då mest från Atlantkusterna i Västra Europa.

Så har vi Medeltiden, det var då vi fick Alsnö stadga med en väl definierad klass av frälse. Det var då också en stor del av den svenska (och övriga Skandinaviens) historia skrevs, för att ge en värdegrund att stå på, något gemensamt. En omarbetning av muntlig tradition, med tillägg och tolkning passande för tiden. Då kom också Hansan och alla inflyttade hantverkare från Tyskland.

Sedan Stormaktstiden med nyadlande och med en mycket stor inflyttning av invadrande adel från många andra länder, Storbrittanien, Polen osv.

Vilka är "Svenskarna"? Jaa, vi är det vi är idag, en "kontaminationssammanblandning".

Kolla vilka ni själva är, tex på 23andme), och jämför, det är faktiskt häpnadsväckande, och kul.
 :D

Utloggad sockerfri

  • Stammis
  • Antal inlägg: 452
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #6 skrivet: januari 05, 2012, 16:51 »
Något jag inte förstår är varför det inom Kultursverige är så självklart med "svenskhet" när det ges i negativ klang, men i positiv klang så kritiseras själva begreppet "svenskhet".

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #7 skrivet: januari 05, 2012, 17:52 »
Jag är 65 år och svensk. Jag har rest mycket i Sverige och jag hittar i princip överallt och jag känner mig hemma överallt. Under min livstid har Sverige förändrats kraftigt. Dagens Sverige är inte samma Sverige som när jag växte upp. Dagens Sverige är inte ens samma Sverige som när jag var 35.

Det är inte landskapet som har förändrats, det är vår kultur som har förändrats. Synsätt, attityder, sätt att umgås, synen på andra, osv, har förändrats. Landet finns alltså kvar i betydelsen geografin – men samhället/kulturen har förändrats.

Konsekvensen för min del är att landet äger mig – jag äger inte landet eftersom jag är bara här en kort tid, medan landet, geografin, är kvar mer eller mindre oförändrat. Jag hittar t.ex. fortfarande överallt i landet – men jag känner mig ibland främmande  - eftersom kulturen har förändrats.

Att vara ”svensk” är då, för mig, en koppling till geografin mer än till människorna – jag kan sitta på samma klippa som jag satt på som barn och se på i stort sett samma utsikt – men det jag känner, ser och hör runtomkring mig från andra människor är totalt annorlunda.

Har då ”mitt” Sverige förändrats? Inte geografin i stort – men allt annat har i princip förändrats – och, naturligtvis, har även jag förändrats.

Detta kan inte vara någonting nytt och jag måste alltså dela samma iakttagelse med alla andra i min ålder. Detta berättar samtidigt att så här har det alltid varit och att varje generation upplever samma sak och att alla, förhoppningsvis, reflekterar över det – och drar slutsatser. Eftersom vi alla är olika drar vi troligen även lite olika slutsatser.

Jag är/har varit minst fyra olika ”svenskar”. Svenskt barn, svensk ungdom, svensk medelålders och numera svensk pensionär – och jag kommer alltid att vara svensk – oavsett vad som händer och oavsett hur länge jag lever. Svenskheten dör inte med mig eftersom alla andra som bor här också är svenskar. Men – min barndoms ”svenskhet” är död sedan många år, likaså mina tonårs svenskhet. Bara mina minnen av dessa svenska temporära kulturer finns kvar.

Svenskheten förändras alltså med åren – och har samma värde nu som då – men är totalt annorlunda nu jämfört med då – medan geografin i stort sett är densamma.
Att då t.ex. dra likhetstecken med vikingar och kalla dem för äkta svenskar blir lite löjligt i mina ögon. Sverige har förändrats minst tre gånger under min livstid på 65 år – så ligger ju vikingatiden 1000 år bakåt i tiden. Hamnade jag där skulle jag säkert känna igen geografin ganska hyggligt – men kulturen skulle vara totalt främmande för mig – så några växlar kan jag inte dra bakåt i tiden - mer än den tid jag själv har levt – och den tiden berättar för mig att svenskheten alltid finns kvar – och att den ständigt förändras.

Svenskheten förändras alltså i princip vart 20:e år – men är efter varje sådan förändring fortfarande svensk.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #8 skrivet: januari 05, 2012, 19:38 »
Visst är det så. Samma sak sker, och har alltid skett, runt om på våran jord.

Men, bara i landet Sverige måste man göra detta till ett problem, man måste peka finger och förklara. Man måste idiotförklara sitt eget folk. Skulle vilja se denna utställning i Norge... Eller annat valfritt land för den delen.
Detta är lite som när man inte fick sjunga nationalsång vid skolavslutning, inte vara i kyrkan osv - man skapar ett problem av något som inte finns - helt plötsligt blir svenskar irriterade och förbannade - invandrare bryr sig inte ett skit i om de skall vara i kyrkan på skolans sista dag. Men det finns det minsann brorduktiga svenskar som gör.
Dessa brorduktiga är de som faktiskt skapar ett vi och dom - kräver man ett rasistförklarande kapitel till en urgammal bok, så är man helt fel ute. Man blir oerhört kontraproduktiv.


Tycker denna fantastiska krönika är applicerbar på väldigt, väldigt mycket som rör detta land, historiskt men även nutida.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-ska-det-roda-rinna-av-kulturens-fana 


Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #9 skrivet: januari 05, 2012, 20:37 »
Det är onekligen en mycket intressant fråga. Vi har ju funderat mycket på den eftersom vi fått svenskar/svenska upp till oss i norr under medeltiden i den form den har idag. Vi kanske inte ens skulle ha en sådan samisk kultur som vi har idag om inte Karl X hade fört krig och behövde mat och skor, fällar till soldaterna.

Vi läser nu "Svenska adelns historia" av Bo Eriksson, och den tar sin början "i en hövdingahall i Uppåkra på 500-talet e Kr."
Alldeles rätt grepp, anser jag. Jag tror att ställen som Gudme i Danmark och Uppåkra i Sverige ger svar på många frågor om "svenskhet". Finnestorp är också en viktig nyckel till detta. Lotte Hedeagers "Iron Age myth and materiality..." till den framtida vikingatiden.

Varfrån fick vi vår överklass, för det är de inkommande som blir det? Den blandades naturligtvis med "infödingarna" i Skandinavien. "Infödingar", som under bronsåldern  nog också kommit, troligen en stor del från samma håll ( från öster via sydost) som de under Folkvandringstiden. Dessa i sin tur blandades med de som kommit ännu tidigare, då mest från Atlantkusterna i Västra Europa.

Så har vi Medeltiden, det var då vi fick Alsnö stadga med en väl definierad klass av frälse. Det var då också en stor del av den svenska (och övriga Skandinaviens) historia skrevs, för att ge en värdegrund att stå på, något gemensamt. En omarbetning av muntlig tradition, med tillägg och tolkning passande för tiden. Då kom också Hansan och alla inflyttade hantverkare från Tyskland.

Sedan Stormaktstiden med nyadlande och med en mycket stor inflyttning av invadrande adel från många andra länder, Storbrittanien, Polen osv.

Vilka är "Svenskarna"? Jaa, vi är det vi är idag, en "kontaminationssammanblandning".

Kolla vilka ni själva är, tex på 23andme), och jämför, det är faktiskt häpnadsväckande, och kul.
 :D

Härlig summering Thomas
 
 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #10 skrivet: januari 06, 2012, 00:17 »

Tycker denna fantastiska krönika är applicerbar på väldigt, väldigt mycket som rör detta land, historiskt men även nutida.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-ska-det-roda-rinna-av-kulturens-fana 

Välskriven och fräsch, men här fattas något.

Citera
Vad vänsterrörelsen beträffar har min tillhörighet varit total. Jag är fostrad i den, uppvuxen i den och i stort sett alla jag umgås med säger samma fina grejer som Malin Ullgren. Och vi tjafsar konstant. Att röra sig bort från vänstern känns som att närma sig en kant, att världen och verkligheten plötsligt ska ta slut och man ska störta ner i helvetets eldar.

Men den tar inte slut. Det bara fortsätter och fortsätter. Man rör sig lätt och befriat utan paranojan, hyckleriet och misslyntheten. Man kan tro sina medmänniskor om gott – till och med makten, för den består också av medmänni­skor – och acceptera att den gör fel ibland, som vi alla, och man lär sig av felen och går vidare.

Här beskrivs ett gäng andefattiga skeptiker, där de enkla cynisismen ger en underström av kaxiga jargonger och syrliga repliker - fast utan högre mening. Det kan kanske stämma på den urbaniserade, s.k. 'intellektuella' delen av vänster-rörelsen". Annars kommer samma typ grundsyn ofta till ytan på högersidan också, likaväl som blad akademiker. Dom tycks alla falla för frestelsen att värdera sin omvärld i skeptiska eller rent av kyniska fraser och förhållningssätt. Rädslan för att bli sårad är tydligen allvarlig.

Dessa grundhållningar har utvecklas under senare generationers barndom och/eller ungdom - och i vår egen tid bli framträdande inom stora befolkningsgrupper. I dag kan man spöa samma typ moderiktiga 'jordnärhet' som skepsis/cynism hos såväl storbönder och andra industriherrar, som hos 'drivna' akademiker, militärer, vapenproducenter och börshajar. Den misslynthet Ohlsson beskriver har länge varit ett rockande mode - i avsaknaden av en konkret, vettig och produktiv livsmening. Hans huvudpoäng berör kärnan av denna tråd - hur vi låter 'tillhörighet' till en grupp - religiös, politisk, kulturell eller professionell - bestämma vår identitet och personlighet. Nu klarar han sej tydligen bättre utan solglasögon och medlemsbok:

Citera

Och om någon vill ha mitt namn på en lista får de göra sig besväret att hitta goda argument för sin sak i stället för att tumma på sitt gamla tillhörighetskort, för den där tillhörigheten betyder ingenting för mig längre.


Det är ju i princip goda nyheter. Men det besvarar fortfarande inte huvudfrågan - eftersom ALLA människor är född som mycket högt specialiserade mammaler, där alla individer behöver ett samhälle av andra individer omrkring sej - för att överhuvudtaget överleva, än se frodas och förverkligas enligt dom talanger man fått från ens naturgivna upphov. För oss människor är t-i-l-l-h-ö-r-i-g-h-e-t inte något frivilligt, utan något vi behöver - också i vuxen ålder.  När tillhörigheten formas 'utanom familjen' blir dom sociala processer mer sällan format av känslomässigt öppna dialoger. I regeln får vårt naturgivna behov för accept döljas under täcken av intellektuell, professionell eller politisk gemensamhet.

Suzanne Brögger använde samma jargong när hon berömde 70-talsvänstern med att dom "kunde diskutere politikk indtil den lyse morgen - inden de gikk til sengs med hverandre." I våra dagar har denna rotlöshet en allt högre kostnad - kulturellt, socialt och politiskt.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #11 skrivet: januari 06, 2012, 00:19 »


Nu är det fortfarande möjligt tänka sej att man i framtiden kan diskutera "svenskhet" med såväl ärliga mått som objektiva fakta - utan att dölja våra naturgivna behov eller beneka deras betydelse. Då får man lägga av sej den sub-kulturella jargonger som gör endera till 'skeptiker', andra till 'cyniker' och några av dom till 'fascister'. Att diskutera svenskarnas biologiska behov for 'närhet', 'omtanke' och 'tillhörighet' borde inte vara kontroversiellt. Med mindre man ser den svenska forntiden som grumlig röra av andelös fattigdom, primitivt våld, fånig mysticism och en oidentifierbar massa av etniska inslag och kulturella impulser.

När frågan om "svenskhet" dyker upp är det tydligt att här finns ett behov för en närmare och djupare kontakt med vår egen forntid, vår kulturs rötter och vår identitet som kulturfolk. Då får man tåla att ta i tu med frågan om folk och folkslag också - utan att övergå till någon form av fanatism.

När man forskar i norrmännens forntid får man givetvis tala om "den nordiska människan" som en speciell grupp i Europas historia. Inom biologin klassas dessa ihop med "arktiska djur" och "arktisk natur" - som "arktiskt anpassade människotyper". Dom finns i två huvudformer; N-Europeer och Tibetaner/Mongoler. I dag vet vi givetvis med visshet att dessa två "underarter" har en lång historia i skilda miljön - även om deras ultimata ursprung varit gemensamt.

I Tibet är man mycket mån om sin forntid och sin historia. När landet ockuperades av Mao-Kina flydde deras traditionella akademier till Indien - för att slippa överge den historiska identitet och arvode. I Sverige skulle det knappt vara möjligt att mobilisera en sådan motståndskraft mot en fientlig invasion.   :-[

Man vill givetvis inte riskera jobb, karriär och lön för att försvara en historisk identitet utan form, funktion och mening. Dagens politiska problem är att maktens människor, såväl som allmogen, varken förstår eller kan känna tillhörighet till landets forntid - en forntid som på senare decennier blivit massivt förvirrad av den urbana kulturens akademiska moden och filosofiska irrgångar.

Nu finns det lyckligtvis nya syn och nya visioner bland dagens forskare, som småningom kommer avklara gamla frågor och gräva fram bevis för dom långa linjerna i svenskarnas historia. Med lite tur kan man även se för sej ett svar på frågan om svenskarnas genetiska och kulturella ursprung, om folkgrupp. Under tiden får vi försöka se till att dessa efterlämningar från bondestenåldern inte blir diskriminerade. I dagens moderna, internationella storindustrisamhälle har vi redan lärt oss respektera den samiska och även den kvenska kulturens värde, som egenart och historisk tradition. Jag är mer tveksam till att vi kan lära oss behandla svenska och götiska tjuvbönder på samma sätt - eftersom dom själva lär ha gett upp och ogiltigförklarat hela etnologin, som ämnesområde. Norrmännen däremot, dom är det fortfarande hopp i, vilket gör tänkbart att bygga landet vidare - som på en kulturtradition...    :D
 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #12 skrivet: januari 06, 2012, 11:22 »
Instämmer med det du skriver, artikeln skall kanske ses mer som en udda sak - i kulturvärlden - det han har gjort är nog mest att likna vid att skrikandes svära i kyrkan. Därmed absolut inte sagt att högern erbjuder något bättre.


...Norge - tänka att man i gubbåldern kommer på sig att åkalla sitt norska blod och lite på skoj prata om en flytt då och då.



Satt uppe inatt och njöt när småkronorna vann VM-guld. När de skrikandes "sjöng" nationalsången så funderade jag på denna tråd - han som avgjorde heter zalebinejad, och det var vackert när han i sin svenska tröja sjöng  nationalsången.

...tror ni att han tog illa vid sig när/om denna sång sjöngs vid skolavslutningen? Blev han sur om han fick sina betyg i en gammal svensk kyrka? Eller blev han upprörd om någon klasskamrat bar torshammaren?




Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #13 skrivet: januari 06, 2012, 17:19 »

Jag är/har varit minst fyra olika ”svenskar”. Svenskt barn, svensk ungdom, svensk medelålders och numera svensk pensionär – och jag kommer alltid att vara svensk – oavsett vad som händer och oavsett hur länge jag lever. Svenskheten dör inte med mig eftersom alla andra som bor här också är svenskar. Men – min barndoms ”svenskhet” är död sedan många år, likaså mina tonårs svenskhet. Bara mina minnen av dessa svenska temporära kulturer finns kvar.

Svenskheten förändras alltså med åren – och har samma värde nu som då – men är totalt annorlunda nu jämfört med då – medan geografin i stort sett är densamma.
Att då t.ex. dra likhetstecken med vikingar och kalla dem för äkta svenskar blir lite löjligt i mina ögon. Sverige har förändrats minst tre gånger under min livstid på 65 år – så ligger ju vikingatiden 1000 år bakåt i tiden. Hamnade jag där skulle jag säkert känna igen geografin ganska hyggligt – men kulturen skulle vara totalt främmande för mig – så några växlar kan jag inte dra bakåt i tiden - mer än den tid jag själv har levt – och den tiden berättar för mig att svenskheten alltid finns kvar – och att den ständigt förändras.

Svenskheten förändras alltså i princip vart 20:e år – men är efter varje sådan förändring fortfarande svensk.

Thomas

Jag håller definitivt inte med om att alla som bor i Sverige är svenskar, vi har ett antal svenska medborgare av utländsk härkomst, du blir ju inte asiat för att du flyttar till Kina. Svenskar är en folkgrupp (skandinaver - germaner - indoeuropéer).

Vikingatiden ligger ju faktiskt inte längre bort än tio långa människoliv och jag ser dem som mer svenskar än de flesta som befolkar landet idag.
Hell thir regin donaraz!

Utloggad sockerfri

  • Stammis
  • Antal inlägg: 452
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #14 skrivet: januari 06, 2012, 17:44 »
Jag håller definitivt inte med om att alla som bor i Sverige är svenskar, vi har ett antal svenska medborgare av utländsk härkomst, du blir ju inte asiat för att du flyttar till Kina. Svenskar är en folkgrupp (skandinaver - germaner - indoeuropéer).

Vikingatiden ligger ju faktiskt inte längre bort än tio långa människoliv och jag ser dem som mer svenskar än de flesta som befolkar landet idag.

Men indoeuropéer är ingen folkgrupp. "Folkgrupp" är en känsla av kulturell och social samhörighet, varför jag är tveksam till att "germaner" ens kan ses som en folkgrupp. Skandinaver verkar känna en viss samhörighet till varandra, så de kan nog ses som en typ av folkgrupp.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #15 skrivet: januari 06, 2012, 18:25 »
Svenskar är en folkgrupp (skandinaver - germaner - indoeuropéer).

Riktigt så enkelt är det ju inte, vi har under lång tid en relativt stor inlandinng av ickeskandinaviskt , som t.ex tyskar och valloner, ickegermanskt, som slaver och balter, och icke-indoeuropeiskt som samer, finnar,kväner och ester men över romer och judar.  Någon enhetlig klart definierad svenskhet, vare sig kulturellt, språkligt eller genetiskt finns helt enkelt inte. Inte heller är svenskhetens utformning konstant. Svenskheten ändras ideligen genom utveckling, glömska och influenser, och så har det alltid varit.
 
Om jag skulle defininiera svenskehet så skulle jag kalla det får "vår blandning"!
 Ungefärs som mormors recept på köttgryta, det innehåller knappast unika råvaror, det är proportioner och presentation som gör det speciellt, och det är inte egentligen alls så konstant och beständigt som vi tror, med åren har nämligen mormor börjat lägga i både rotselleri och en klick sambal oelek...    Och för att återkoppla till Thomas synpunkt, det enda som gör en riktigt säker på att det är mormors gryta man äter är att den serveras hos mormor och morfar....
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #16 skrivet: januari 06, 2012, 20:05 »
"Svenskar är en nordgermansk etnisk folkgrupp som generellt karakteriseras av svenska som modersmål, härkomst och en gemensam kultur och – åtminstone historiskt – protestantism.[17][18][19] Förutom sådana personer som är bosatta i Sverige (ibland kallade rikssvenskar) kan till denna grupp främst räknas de personer som är bosatta i Finland och Estland och har svenska som modersmål. Såväl Finland som Estland har traditionellt haft minoriteter av svenskar sedan medeltiden. De nämnda grupperna kallas ofta finlandssvenskar respektive estlandssvenskar, liksom även den mycket lilla gruppen svenskar i Gammalsvenskby. Finlandssvenskarna och estlandssvenskarna kallas också med ett gemensamt namn för östsvenskar[källa behövs]. Det finns även grupper av svenska emigranter, bland annat i USA, som har svenska som modersmål, men de flesta svenskättlingar i USA har i dag engelska som modersmål." (Wikipedia)

Den blandning du talar om förekommer nog mest i större städer; på landsbygden har befolkningen varit (och är) betydligt mer homogen.

Hell thir regin donaraz!

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #17 skrivet: januari 06, 2012, 21:37 »
Visst är wipkipedia bra, men man måste inse dess begränsningar.   Man måste inse att det hela är något mer komplext än så. Vill/kan man inte det ser jag ingen möjlighet att föra en vettig diskussion.
 
Men det klart, på landet finns ju ärkesvensken, helt obeblandad, där sitter han och felar fram en hambo... de e svenskt det!!! 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #18 skrivet: januari 07, 2012, 02:00 »
Adils, jag bor på landsbygden, ute i skogen i Jämtland, jag har fem grannar och byn är 1 km lång. Min stamtavla sträcker sig bak till 1496, då var vi bönder i Medelpad.

Jag har lite Tysk härstamning från 1500 talet från min mormors släkt, Norsk och Finsk på min morfars släkt, Norsk från min fars släkt. Mina tre barn är, förutom ovanstående härstamning, även 50% Samer. (Hur mixen ser ut på deras mors sida vet jag inte).

Vilken släkt min förfader från 1496 hade är okänt - men säg att han var släkt med vikingar på ena sidan och frigivna trälar på andra sidan. Jag är alltså mixad till max. Blåögd, blond, 192 cm lång, typisk Skandinav alltså. Trots ovanstående mix är jag alltså en äkta helyllesvensk. (Undrar hur min DNA ser ut  ???)?

Jag förmodar att i stort sett alla svenska släkter ser ut ungefär så här. Ingen av oss vet om vi härstammar från frigivna slaviska trälar - eller från vikingar. Få av oss har till 100% kunskap om ingifta kvinnors släkter. Släkt före 1500 är det få som har hittat.

Till detta kommer naturligtvis att många barn inte har de fäder som de tror att de har – och den procenten måste vi nog räkna som ganska hög under 33 generationer som gått sedan vikingatiden. Vi har, högst troligt, vissa okända inblandningar från andra folkslag i alla våra släkter. Det vore ytterst märkligt om vi inte hade det.

Så grundfrågan blir ju då – är jag en typisk Svensk? Skandinav? German? Europé? Vad är jag? Eller skall jag vidga begreppet till Världsmedborgare? Medborgare i Vintergatans förenade Planeter? Eller ingår jag i ett antal miljarders galaxers medborgare - där vi alla har samma värde?

 Grundfrågan är kanske hur snävt vi väljer att se på oss själva och vår omvärld.

Måste man vara född av Svenska föräldrar vars förfäder varit äkta helyllesvenskar i minst 10 generationer bakåt i tiden för att räknas som Svensk? I så fall är det nog kört för en stor majoritet av alla de som bor i Sverige idag.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Ájlis

  • Stammis
  • Antal inlägg: 160
SV: Kan svenskheten ta slut? Utställning i Alingsås och Skara
« Svar #19 skrivet: januari 07, 2012, 10:14 »


 Medborgare i Vintergatans förenade Planeter? Eller ingår jag i ett antal miljarders galaxers medborgare - där vi alla har samma värde?

 
Thomas

Vad vackert, ja, jag vill också vara miljarder galaxers medborgare - och ha samma värde som alla andra.