Det är en för mig lite märklig debatt? Saker finns inte förrän man har hittat dem och därmed har bevis på att de finns – så säger en del arkeologer.
Nu har vi en staty. Statyn har gripfötter (apfötter) avbildade, två stycken (inga misstag alltså). Konstnären som gjorde statyn bör då veta hur gripfötter verkligen såg ut för att kunna avbilda dem så prefekt som han har gjort.
Nu har alltså arkeologer hittat gripfötter. Alltså finns de. Men ändå inte - eftersom apor inte finns där statyn kommer ifrån – alltså kan det inte vara gripfötter som avbildades? Det måste vara ”religiösa” fötter!?
Bevis på att man i detta område vid denna tid, visste hur gripfötter såg ut tyder ju på att gripfötter faktiskt fanns i området när statyn tillverkades.
Problemet bör då vara att hitta en förklaring till HUR man visste hur gripfötter såg ut, just på denna plats, just vid den tid då statyn tillverkades. Att säga att det var omöjligt för dem att veta det köper jag inte – eftersom ingenting är omöjligt i vår värld.
Romarna importerade en massa djur till Italien. Dom fanns inte normalt just där. Alltså går djur att flytta när man så önskar, dit man så önskar. Det tror jag alla kan ställa upp på.
Men till Amerika? Hur kan det ha gått till? Det bör väl snarare vara det vi skall diskutera? Kan en död apa har förts med drivved från Afrika till Amerika under speciella väder- och strömförhållanden? Hittades denna döda apa där – och blev en sensation? Tog man vara på dess hud? Det kan jag se som en möjlighet.
Verkligheten överträffar dikten rejält många gånger. Före ismannen hittades var det en omöjlighet att hitta en isman. Efteråt var det naturligtvis möjligt.
Jag har under mitt liv träffat en enda person som hade sex fingrar. Det bör därmed vara väldigt sällsynt att ha sex fingrar. Innan jag träffade denna man var en hand med sex fingrar en omöjlighet för mig. Efteråt var det inte detta längre.
Thomas
