Öland och Västergötland har under folkvandringstid antagligen vissa gemensamma beröringspunkter som exempelvis guldhalskragarna visar på. Den stora mängd guld som kom till Västergötland bestod enligt de analyser som gjorts av solidi. Exempelvis Timboholmsskatten (7kg) baseras på nedsmälta solidi (Gullström). Förutom att det finns mycket mer guld i Västergötland så har det smälts ner och omformats till smycken. Guldet i VG är dessutom mer koncentrerat till färre platser med mer omfattande fynd. Saknade Ölänningarna egna hantverkare som kunde omforma guldet till smycken? Att Västergötlands guld är mer koncentrerat till färre platser kan enligt Frans Herschend tyda på att man behövt/hade en starkare central styrning än exempelvis vad Ölänningarna hade.
Marty
Västergötland har massor av guld, men det är också fördelat på väldigt många fyndplatser (över 100 separata fyndplatser). De allra flesta är små - ca 75% väger under mellan 1 och 67 gram.
Vilket av Frands Herschends arbeten är det du refererar till? Det låter som att du kanske referar till "Two "West-Geatish Greeks. The gold from Vittene and Timboholm." i
Roman Gold and the Development of the Early Germanic Kingdoms (2001). Men där i säger han inte att färre fyndplatser tyder på starkare central styrning, utan snarare att avsaknaden av guldmynt och närvaron av så stora gulddepåer av icke aktivt guld (i form av ringar, tackor och smycken) tyder på en mindre utvecklad ekonomi i vilken guldet inte hade en aktiv roll. Han jämför i detta hänseende Västergötland med södra Jutland och Öland, och han finner att utifrån en sådan modell så hade södra Jutland den mest utvecklade ekonomin, Ölands var lite mindre utvecklad och Västergötlands var minst utvecklad.
Däremot så har både Wilhelm Holmqvist (1972) och Ola Kyhlberg (1980) diskuterat de stora gulddepåerna i Västergötland utifrån teorin att sådana skulle kunna representera gemensamt ägt kapital - s.k. "royal treasuries" som tex kan ha utgjort "tempelskatter" eller kapital tillhörande något sorts härskarämbete. Deras spridning i landskapet skulle i sådana fall kunna indikera olika maktcentra, och mindre deponering i omlanden den gåvoekonomi som understödde en sådan samhällsorganisation. Enligt en sådan modell skulle det mer spridda guldinnehavet på Öland kunna representera en högre nivå av privat ägande och kanske därmed decentralisering.
När det gäller de Öländska guldsmederna så finns det nog ingen tvekan om att man hade skickliga guldsmeder på Öland. Tex kommer Kent Andersson fram till i sin "Romartida guldsmide i Norden" att Öland verkar ha haft en av de tidigaste guldsmedsverkstäderna i Skandinavien, och att den är en av dem som verkar ha haft längst kontinuitet.